En chef förväntas vara tuff och tålig, men vad händer om chefen blir mobbad på jobbet? Vuxna som mobbar andra vuxna på jobbet är en mer subtil mobbning än den som drabbar barn, skriver krönikören Agnes Arpi. Och det är en mobbning som orsakar självmord, kanske fler än 100 per år.

Säg mobbning och den första tanken handlar om barn och ungdomar. Det finns få saker som skär i hjärtat med trubbig kniv på samma sätt, som vetskapen om vad många unga tvingas leva med i både skola och på fritiden, hur utstuderad mobbningen kan vara och hur ensam den utsattes ensamhet är. Mobbningen kan ta sig både fysiska och psykiska uttryck och effekterna, skadan, som blir resultatet kan påverka människor långt upp i åldrarna.

På senare år har en annan typ av mobbning uppmärksammats alltmer, bland annat i samband med tragiska självmord. Det handlar om vuxna som mobbar andra vuxna på jobbet, en typ av mobbning som är mer subtil än den som drabbar barn. Suicidrisken bland de utsatta är förhöjd, hur mycket vet man inte exakt. En del källor talar om runt 100 självmord varje år, andra beräknar det till ännu fler.

Chefens makt är tydlig. Det är lättare att få syn på mobbning när den överordnade hackar på den underordnade, eller låter trakasserier i en arbetsgrupp fortgå. Det är också den hierarkin som gör det svårare att se med klara ögon när det är chefen som är den mobbade.

Christina Björklund är docent i ekonomisk psykologi på Institutet för miljömedicin på Karolinska institutet. Efter tre års arbete publicerades 2018 hennes studie ”Chefer i skottlinjen”. Det är en av mycket få studier i sitt slag.

Studien baserades på 18 000 chefer, en mindre grupp djupintervjuades. I den stora gruppen hade 3,2 procent utsatts för mobbning och trakasserier av sina medarbetare. Inom staten (högskolor och universitet) var det 6,9 procent, att jämföra med 3,5 procent i kommunerna, 2,5 procent i landstingen och 2,3 procent i den privata sektorn. Fler kvinnor än män drabbas, och det påverkar när de frångår normen genom att vara chefer på en mansdominerad arbetsplats. Likaså gäller det omvända förhållandet – unga män i lägre chefspositioner inom offentlig sektor sticker ut både på arbetet och i statistiken.

Mobbning av chefer är ofta ännu mer subtil än mobbning av formellt jämlika kollegor, och tar sig uttryck till exempel i att anställda vägrar delta i möten, kallar chefen öknamn och sprider rykten och skvaller. En del mobbas av både medarbetare och högre chefer. Med tiden kan exkluderingen bli värre och även öppna hot förekommer, liksom ett utbrett syndabockstänkande. Ofta är de utsatta nya som chefer på den aktuella arbetsplatsen eller har kommit tillbaka efter till exempel föräldraledighet. Risken att bli utsatt ökar också i omorganisationer och på arbetsplatser med otydliga roller.

Ingen kallade det mobbning, men i efterhand har jag svårt att se det på något annat sätt.

När jag läser studien påminns jag om saker som har hänt även runt mig. Mellanchefen som degraderades totalt inför sina anställda, av den högre chefen. Männen i minoritet i den kommunala verksamheten, som kvinnorna fnissade åt bakom ryggen. Hon som gärna spred förminskande skvaller om chefers privatliv. Ingen kallade det mobbning, men i efterhand har jag svårt att se det på något annat sätt.

Mobbningen har omfattande konsekvenser: 29 procent av de mobbade cheferna i studien skattade högt på utmattning, 25 procent uppgav att de hade dålig sömnkvalitet, 42 procent kände sig inte utvilade efter flera dagars ledighet och 26 procent hade svårt att sova på grund av arbetet.

Det var genom ingripande av och stöd från egna chefer, fack och HR som mobbningen kunde upphöra. Ofta förväntades dock cheferna att lösa situationen själva, och ibland mobbades de som sagt även uppifrån.

Trots att de utsatta cheferna på olika sätt hade försökt att förändra och förbättra sin situation var det många som till slut inte såg någon annan utväg än att lämna sin tjänst. Andra blev uppsagda. Många för att aldrig återvända till en chefsposition.

Resultaten visar på ett stort behov av att riktlinjer, policyer, värdegrunder och handlingsplaner ska inkludera även cheferna, och vara tydliga i hur man ska hantera de fall där det är chefen som är hackkycklingen. Att skapa ett språk även för hans eller hennes utsatthet.

En chef förväntas vara både tuff och tålig, men mobbning sliter sönder arbetsplatsen. När lust och engagemang för det gemensamma arbetet ersätts av ångest och självtvivel blir primärt den mänskliga, men även den ekonomiska, kostnaden hög. I förlängningen sätter det käppar i hjulet för alla på arbetsplatsen att man ser mellan fingrarna. Konsekvensen i det ”lilla” perspektivet är den enskilda människan som försvinner från arbetsplatsen, inte sällan med men för livet. Men hennes sorti skapar ringar på vattnet: Hur överlever produktiviteten och energin på en arbetsplats där personer mobbas? Där en mobbad tvingats lämna arbetet för att överleva?

Skolgårdsterrorn tar nya former och lever och verkar i det fördolda i de vuxnas värld. Att sätta ord på problemet är bara det första steget.

Agnes Arpi

Publicerad av Agnes Arpi den 2020-02-05 - 10:26  #Arbetsmiljö #Krönika