EU står inför en rad utmaningar. Inte minst handlar det om kompetensförsörjning i vården i en tid när vi blir allt äldre. Vi är mitt i en valrörelse som spelar roll, skriver krönikören Eva Cooper, som vill att du ska engagera dig för att fler ska rösta i det viktiga EU-valet.

Det här kommer förstås inte som några nyheter för dig som läsare, men det är val snart. Och valet till Europaparlamentet är viktigt. Trots det kommer vi förmodligen återigen se låga siffror när det gäller valdeltagandet.

Jag var dryga 25 år fyllda när jag åkte på en konferens i Strasbourg som representant för Sveriges unga fackligt aktiva. Bakom stod några i raden av alla europeiska samverkansorganisationer som finns: European Youth Forum och European Trade Union Youth. Tema för konferensen var Europas demografiska utmaning. Vi blir allt äldre och allt färre barn föds vilket kan få svåra konsekvenser för Europa. En åldrande befolkning innebär fler pensionärer och färre personer som arbetar. Hur ska vi ha råd med framtidens finansiering av välfärden med detta utgångsläge?

Det finns olika sätt att möta utmaningarna. Ett väldigt handfast för min egen del var att på just den där konferensen falla för en av representanterna för Storbritannien, vilket sedan ledde till både bröllop och två barn.

Men det krävs förstås mer systematisk förändring av systemen för att möta demografiska utmaningar och säkra den framtida finansieringen av välfärden. Både de borgerliga som de rödgröna regeringarnas långtidsutredningar slår tydligt fast att välfärdens finansieringsproblem inte kan åtgärdas genom skattehöjningar. Ytterligare höjningar av de höga skatterna skulle nämligen krympa ekonomin men inte höja de offentliga intäkterna. Så löser vi alltså ingenting.

Mycket har hänt sedan konferensen i Strasbourg i slutet av 00-talet, inte minst den stora flyktingkrisen. Hur det kommer att påverka välfärdsfinansieringen i framtiden är avhängigt av hur framgångsrik etableringen av nyanlända är på arbetsmarknaden. De senaste årens stora invandring har ökat andelen personer i arbetsför ålder, men den innebär också ett större antal barn, unga och äldre. Det är inte heller bara sysselsättningsgraden hos människor som är nya i Sverige som behöver öka. Fler unga och fler äldre som jobbar längre behövs också. Fler i arbete, helt enkelt. För samtidigt som demografin ställer till det ställer vi som medborgare allt högre krav på servicenivån i välfärden. Vi förväntar oss mer.

Vi blir allt äldre, och allt piggare som äldre. Andelen av befolkningen som är över 65 år ökar stadigt. Om fyrtio år räknar SCB med att 2,7 miljoner människor, var fjärde svensk, är över 65 år. Många äldre är friska, pigga och inte i något behov av vård eller omsorg. Men den ökade livslängden innebär också att antalet personer med sjukdomar som är åldersrelaterade ökar. Den stigande levnadsåldern innebär allt fler multisjuka äldre, vilket ökar efterfrågan på vård. Prognoser visar en anmärkningsvärd stark ökning av antalet ”ännu äldre” en bit in på 2020-talet. Gruppen 85 år eller äldre växer markant de närmaste decennierna. Det är en ålderskategori som kräver mycket sjukvård och äldreomsorg. Antalet personer äldre än 100 år kommer också att öka kraftigt.

Om alla företag som har haft rekryteringsbehov, men inte lyckats anställa, hade anställt bara en person per företag hade det skapats 72 026 jobb i de små- och medelstora företagen – varje år.

Det är inte konstigt att kompetensförsörjningen inom välfärdsyrken är akut. Sveriges kommuner och landsting (SKL) brukar nämna att det de närmaste åren behövs 500 000 nya medarbetare i den offentliga sektorn. Samtidigt tampas det privata näringslivet med stora problem på kompetenssidan. Kompetensbristen gör att många jobb aldrig skapas. Om alla företag som har haft rekryteringsbehov, men inte lyckats anställa, hade anställt bara en person per företag hade det skapats 72 026 jobb i de små- och medelstora företagen – varje år.

Och det bara i Sverige. Utmaningarna delar vi med länder över hela Europa, många av dem drabbade av en ännu mer akut situation än vi. Politiker behöver se dessa frågor som ekonomiska – det handlar om fri rörlighet av varor, tjänster, människor och kapital, att värna den inre marknaden och undanröja handelshinder. Det kan förstås vara lockande att blanda in socialpolitik i det hela och till exempel försöka påverka barnafödandet genom politik. Men lämna det därhän! Frågor som rör socialpolitik och inkomstskatter bör även fortsättningsvis i första hand hanteras av de nationella parlamenten och lämnas utanför den gemensamma europeiska lagstiftningen.

Det är den ekonomiska tillväxten som är en förutsättning för att öka antalet sysselsatta, för att driva på innovationer och för att möta Europas demografiska utmaning.  Vi är nu mitt i en valrörelse inför ett val som spelar roll. Europas tillväxtmotor hackar och behöver smörjmedel för att fungera bättre.

Tänk om vi alla kunde ”få med en kompis” och på så sätt öka valdeltagandet den 26 maj? För jobben och välfärdens skull.

Eva Cooper

Publicerad av Eva Cooper den 2019-05-15 - 13:48  #Kompetensförsörjning #Politik #Krönika