Alla skyller på alla när det gäller Arbetsförmedlingens resultat. För en utomstående kan det se ut som kaos, men för dem som har följt utvecklingen under en längre tid är det kulmen på en evolution, skriver krönikören Maria Mattsson Mähl.

Somliga skyller på M-/KD-budgeten. Andra anser att problemet är Januariöverenskommelsen. Och vissa skyller på Arbetsförmedlingens ledning. Det finns många syndabockar för Arbetsförmedlingens resultat och måluppfyllelse. Och nu kan ingen längre kräva generaldirektörens avgång eftersom det i veckan blev klart att Mikael Sjöberg lämnar sin post när hans förordnande går ut i mars 2020.

För en utomstående kan det se ut som kaos – en revolution där fundamentet i svensk arbetsmarknadspolitik är i gungning. För oss som har följt utvecklingen under en längre tid är det snarare kulmen på en långsam evolution. En pensionerad chef på Arbetsförmedlingen som jag träffade häromdagen sa med förvåning: ”2006 rustade vi oss inför en privatisering av AF. Alla politiker hejade på. Tänk, vi trodde att det skulle ske då men nu har det gått mer än ett decennium”.

Att bedriva konstruktiv arbetsmarknadspolitik är en utmaning.

Att bedriva konstruktiv arbetsmarknadspolitik är en utmaning. Ena året är ungdomsarbetslösheten ett prioriterat område (som under perioden 2012–2014). Sedan sker saker i vår omvärld och då blir den primära uppgiften att hitta jobb åt nyanlända flyktingar (som efter hösten 2015).

Snabbt kan det gå också. Jag minns en sommardag i juni 2008 då jag besökte en fabrik i Norduppland. Produktionschefen stod mitt i fabriken och pekade entusiastiskt mot ordertavlan på väggen. Med stolthet sa han:  ”Titta! Vi har ”all time high” denna månad”.

I slutet på oktober samma år var jag tillbaka i samma fabrik. Maskinerna stod stilla och personalen målade väggarna i stället för att jobba vid CNC-maskinerna. Produktionschefen såg sliten ut och ordertavlan visade märkliga tecken. Jag frågade om den var trasig. ”Nej, vi har inga ordrar. Det har stått still i flera veckor”, svarade han.

På fyra månader hade företaget gått från ”all time high” till obefintlig produktion. Samma scenario mötte jag i Köping, Skellefteå, Skövde och Trollhättan. Vi som jobbade i branschen hösten 2008 åkte kors och tvärs genom landet för att hantera varsel. Vi hjälpte även de drabbade med allt från att hitta nya jobb till att räkna på privatekonomin för att se om de kunde behålla hus och hem.

Arbetsmarknaden svänger snabbt. En stor myndighet har svårt att hänga med. Inte heller kommunerna är rustade för ett sådant tempo. Offentliga aktörer ska stå för ramverk och stabilitet. De ska vara trögrörliga och förutsägbara, och de fyller en viktig funktion. Privata aktörer är ett bra komplement. De ska vara snabbfotade och flexibla samt se lösningar där andra endast ser problem.

En sak kan vi vara helt säkra på – en ny lågkonjunktur kommer.

I riksdagen finns för tillfället en majoritet som vill reformera Arbetsförmedlingen. Där tycks samtliga partier (utom Vänsterpartiet) vara eniga. Därför är det hög tid för våra politiker att sluta skylla på budget eller Januariöverenskommelsen och i stället sätta fokus på framtiden. En ny generaldirektör behöver tydliga ramar – för vem vill annars axla kamikaze-rollen efter Mikael Sjöberg? Och en sak kan vi vara helt säkra på – en ny lågkonjunktur kommer. Då behöver Arbetsförmedlingen ha en tydlig agenda och en ny chef, med tydligt mandat. Dessutom kan den komma fortare än vi anar. Fråga produktionschefen i Norduppland.

Maria Mattsson Mähl

Publicerad av Maria Mattsson Mähl den 2019-06-12 - 10:52  #Arbetsförmedlingen #Krönika