Turordningsreglerna har spelat ut sin roll för länge sedan, skriver Arbetsmarknadsnytts nya krönikör Maria Mattsson Mähl. Det är uppsägning av personliga skäl som är den riktiga svårigheten med LAS, menar hon och frågar varför fackförbunden för sina medlemmar bakom ljuset.

Diskussionen kring LAS och turordningsreglerna är rena rama farsen för den som har praktisk insyn i frågan. Jag – och många företagare med mig – förvånas över de argument som förekommer. För faktum är att turordningsreglerna har spelat ut sin roll för länge sedan. Att prata om anställningsår som någon form av anställningstrygghet är faktiskt att ljuga. Jag blir både ledsen och förbannad när jag hör släkt och vänner prata om sina anställningsår som någon sorts säkerhet.

Enligt sjunde paragrafen i Lagen om anställningsskydd får en anställd inte sägas upp utan saklig grund. Saklig grund för uppsägning kan föreligga i två situationer – vid arbetsbrist (det vill säga att det saknas arbetsuppgifter eller pengar alternativt att verksamheten ska omorganiseras) eller av personliga skäl (misskötsel).

Uppsägning på grund av arbetsbrist är vanligast. Då upprättas visserligen en förteckning över anställningsdatum, men i praktiken är det individens kompetens som avgör var han eller hon hamnar på turordningslistan. Och det är arbetsgivaren som avgör vilka kompetenskrav som är relevanta för verksamheten, även om det självklart sker samtal med facket. Formella kompetenser som examensbevis eller intyg kan vara viktiga, men informell kompetens som att vara serviceinriktad eller att ha erfarenhet av en viss kundgrupp kan också vara relevanta. Den arbetsgivare som argumenterar väl kan göra stora justeringar i LAS-listan. Mindre företag kan dessutom göra två undantag.

Fackförbunden känner väl till myten om turordningsreglerna – åtminstone de ombudsmän som har praktisk erfarenhet – så varför protesterar de så högljutt? Det är för mig ett mysterium. Gillar de att föra sina medlemmar bakom ljuset? Eller törs de inte erkänna att kompetens är viktigare än anställningsår?   

Uppsägning av personliga skäl är däremot en näst intill obefintlig förekomst. Under mina 20 år som chef har jag vid flera tillfällen varit tvungen att varsla och säga upp personal. Eftersom jag har arbetat med omställning har jag även hjälpt större arbetsgivare vid stora varsel. Endast vid något enstaka tillfälle har det varit aktuellt att säga upp av personliga skäl, men det har aldrig blivit verklighet. Det krävs nämligen skriftliga varningar och att arbetsgivare säkerställer att den anställde får chans till förbättring (om inte försummelsen är så stor att det är avsked förstås). Här är lagen helt enkelt för krånglig och visst politiskt fokus bör kanske istället läggas på att förändra den delen av LAS.

Men handen på hjärtat så är den stora frågan för de flesta arbetsgivare trots allt inte hur vi ska bli av med vår personal. Den viktigaste frågan är hur vi ska behålla nyckelkompetens och säkerställa att vi har rätt medarbetare och rätt kompetens för framtiden.

Att våga (och kunna) rekrytera fel person är därför en viktig pusselbit för tillväxt och kompetensförsörjning. Det är också viktigt att de som befinner sig på svensk arbetsmarknad inser att anställningsår inte är detsamma som trygghet.

Anställningstryggheten sitter i kompetensen. Och då blir den centrala frågan är: Är företagen rätt rustade för framtiden?

Maria Mattsson Mähl

Publicerad av Maria Mattsson Mähl den 2019-05-08 - 10:43  #Kompetensförsörjning #LAS #Krönika