Det syns ett oroväckande mönster i flera av de åtgärder som hittills har presenterats: De ändrar balansen på arbetsmarknaden, skriver krönikören Andreas Bergh.

Coronapandemins ekonomiska konsekvenser kan inte ha undgått någon. När människor slutar träffas, stannar stora delar av ekonomin upp helt. Många företag sitter nu i en problematisk sits med fasta kostnader och inga eller kraftigt minskade intäkter.
Regeringens agerande i detta läge har på många sätt varit klokt. Åtgärder har kommit snabbt utan att vara panikartade. Sveriges låga offentliga skuldsättning – en konsekvens av lärdomar vi drog efter 1990-talskrisen – är nu en stor styrka. Det finns gott om utrymme för staten att mildra den ekonomiska smällen.

Facken och fast anställda gynnas. Ägare, arbetsgivare och flexibelt anställda missgynnas.Samtidigt syns ett oroväckande mönster i flera av de åtgärder som hittills har presenterats: De ändrar balansen på arbetsmarknaden. Facken och fast anställda gynnas. Ägare, arbetsgivare och flexibelt anställda missgynnas.
För det första: För att få stöd för korttidspermitteringar ska företag först minska sina arbetskraftskostnader, men får behålla verksamhetskritisk personal. Tyvärr är det oklart både vem som anses vara verksamhetskritisk och vem som ska avgöra detta. Det leder i praktiken till att företag gör sig av med tillfälligt anställda, inhyrd personal och konsulter för att öka sina chanser att få del av permitteringsstödet. Följden blir att många inom dessa yrken snabbt söker sig till facken.
För det andra: Reglerna för korttidspermitteringarna är betydligt striktare för företag utan kollektivavtal. Saknas kollektivavtal ska minst 70 procent av medarbetarna inom driftsenheten godkänna och delta i korttidsarbete. Arbetstids- och löneminskningen ska dessutom vara densamma för alla deltagande arbetstagare inom driftsenheten.
Driftsenhet är här ett arbetsrättsligt begrepp som härstammar från 1970-talet, och enkelt uttryckt betyder det byggnad. Därmed missgynnas alltså företag som har samlat många olika yrkesgrupper i samma byggnad.
För det tredje: Reglerna kring aktieutdelningar och korttidsarbete är också luddiga på ett olyckligt sätt. Enligt Tillväxtverket är det ”olämpligt att företag gör stora aktieutdelningar och samtidigt tar del av det statliga stödet”.
Slutligen är de snabba besluten om mer generösa regler för a-kassan något som tveklöst välkomnas av facket. 24 av 25 a-kassor i Sverige drivs av fackföreningarna, och a-kassan är ett ofta använt argument för fackanslutning.

Förändringar som ändrar balansen på arbetsmarknaden bör vara väl utredda, förankrade och inte hastas igenom som snabba krisåtgärder. Personligen lutar jag åt att händelserna denna vår har stärkt argumentationen för att Sverige borde ha en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Men jag inser att förändringar som ändrar balansen på arbetsmarknaden bör vara väl utredda, förankrade och inte hastas igenom som snabba krisåtgärder. Den principen borde rimligen gälla alla krisåtgärder som påverkar balansen mellan arbetsmarknadens parter.

Andreas Bergh

Publicerad av Andreas Bergh den 2020-04-20 - 11:02  #Politik #Svenska modellen #Coronakrisen #Krönika