När människor förlorar jobben tenderar fler än tidigare att bli protektionister, oavsett varför jobben försvinner. Men det är en dålig respons, menar krönikören Mattias Svensson.

Rädsla gör oss irrationella. Det gäller även rädslan att förlora jobbet.

Ett exempel på detta kom häromdagen i en studie av ekonomen Dani Rodrick med kolleger. Den visar att när jobbförluster uppmärksammas så blir fler än tidigare redo att förespråka protektionistiska åtgärder.

Även vid scenarier där jobbförlusten berodde på teknisk utveckling eller förändrad efterfrågan var fler av de tillfrågade redo att förespråka handelshinder – och än mer så när jobbförlusten berodde på internationell konkurrens, särskilt från utvecklingsländer.

Rodrik och hans medförfattare gör en stor sak av att fler lockas att förespråka en kontraproduktiv protektionism av en fullt förståelig sympati med människor vars jobb hotas.

Som vid många känslosamma förluster är det svårt att komma med något klokt till svar

Som vid många känslosamma förluster är det svårt att komma med något klokt till svar. ”Lycka till!” ska dåvarande arbetsmarknadsminister Per Ahlmark ha sagt till varslade fabriksarbetare i Olofström 1977, även om han i efterhand förnekade det. ”Starta företag!” högg efterträdaren Per Westerberg till med vid ett liknande arbetsplatsbesök under 90-talskrisen.

Inte ens den talföre presidenten Emmanuel Macron hade något minnesvärt att säga när han under valrörelsen mötte strejkande arbetare vid en Whirlpoolfabrik som just beslutat att flytta produktionen från Frankrike till Polen. Att han försökte förklara att många av dem knappast skulle ha haft sina jobb utan den globalisering som nu tog dem var förvisso alldeles korrekt, men inte mycket till tröst.

Det har blivit ett märkligt mantra i debatten om frihandel och globalisering att vi inte talar om dess nackdelar. Tvärtom minns vi alla taffliga försök att motivera jobbförluster för de drabbade, just för att de varit så uppmärksammade, och tacksamma att kritisera.

Protektionism är fortfarande en dålig respons, förespråkad av politiska charlataner. Att bli kvar med en arbetsuppgift som egentligen inte längre efterfrågas är inte att ha kvar samma jobb som förut gav mening och stolthet, även om momenten skulle vara exakt desamma.

Protektionism är en dålig respons, förespråkad av politiska charlataner

Att jobb och företag går förlorade är en omistlig del av en ekonomi som växer och utvecklas. När människor började köpa hemdatorer fanns inte längre någon efterfrågan på Facits högpresterande skrivmaskiner, när kameror digitaliserades och installerades i mobilerna försvann efterfrågan på fotoframkallning och när det går att streama film behövs färre videobutiker. Import från utlandet av tjänster, komponenter och färdiga produkter spelar en stor roll i denna omställning, och bidrar således till att fler förlorar jobbet (och till att fler får nya jobb).

Ekonomen Joseph Schumpeter myntade den talande termen ”kreativ förstörelse” för denna process.

I populistisk retorik brukar sådana rättfärdigande avfärdas som samhällselitens försök att tala folk tillrätta. Men faktum är att folk i allmänhet är mer förstående än vad som vanligen framkommer.

Ta studien där Rodrik och hans akademikerkolleger gör stor affär av att stödet för protektionism ökar när rädslan för jobbförluster kommer på tal. Det är sant, men det är aldrig någon majoritetsuppfattning ens bland amerikaner, som mest runt 30 procent. Betydligt fler tyckte att staten istället borde kompensera de som blivit arbetslösa eller inte göra någonting. De flesta inser med andra ord att handel och dynamisk konkurrens är sunt för samhällsutvecklingen, även om jobb går förlorade.

Denna majoritet är dock betydligt mindre högljudd i debatten och därför mindre uppmärksammad.

Mattias Svensson

Publicerad av Mattias Svensson den 2019-02-06 - 11:38