Varför går integrationen så långsamt när lösningarna faktiskt finns? Det undrar Arbetsmarknadsnytts nya krönikör Carola Lemne. Hon ifrågasätter januaripartiernas vilja att lösa problemen.

Det finns en lösning på integrationen. Men politiska turer och kanske även politisk ovilja gör att det som en gång hade kunna bli en heltäckande kostym som skulle kunna lösa de flesta problemen, nu riskerar att bli en tumme. Men låt mig börja från början.

Ett av de största hindren för integration i Sverige är att det är svårt för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden. Inte nog med att det är svårt för de nyanlända. Det kommer dessutom att vara svårare för deras barn att komma in på arbetsmarknaden än det är för dem som har föräldrar som är födda i Sverige. En av de största riskfaktorerna för att själv bli arbetslös är nämligen att ha föräldrar som är det. Att lösa problemet med integrationen handlar alltså inte bara om att göra något som ska funka de närmaste åren – det handlar om att rädda generationer från utanförskap.

Fakta har talat sitt tydliga språk under lång tid. Men varför händer inget? Om vi hade en lösning så hade vi väl agerat bums? Ja, det skulle man ju kunna tro. Men så är det alltså inte.

Bland annat har våra höga lägstalöner drivit fram att enkla jobb har rationaliserats bort.

Det finns aktörer som har tagit, och är villiga att fortsätta att ta, ansvar för att jobbet blir gjort och integrationen tar fart. Problemet är att många av de nyanlända som har kommit under senare år har haft en i genomsnitt lägre utbildningsnivå, jämfört både med tidigare invandringsvågor och med den del av befolkningen som har växt upp i Sverige. Även om en stor del faktiskt har såväl utbildning som erfarenhet hade ungefär hälften av de som kom 2015 som mest gått i skolan motsvarande grundskola. En betydande andel av dem hade kortare skolgång än så. Egentligen vore det inte ett stort problem – om det inte var så att vi i Sverige har väldigt få så kallade enkla jobb, det vill säga jobb som inte kräver gymnasiekompetens eller annan motsvarande utbildning. Vi har faktiskt en av de lägsta andelarna av sådana jobb i världen.

Och vad beror det på? Bland annat har våra höga lägstalöner drivit fram att sådana jobb har rationaliserats bort. Då blir det väldigt svårt att hitta jobb, när det nu plötsligt finns många människor som skulle behöva just en typ av jobb som vi har ont om. Men, till skillnad från vad många tror, är inte lösningen utbildning. Det tar alldeles för lång tid och gör att alltför många helt enkelt aldrig kommer att komma ikapp.

Men! Det finns en förhandlad och klar lösning! För mer än två år sedan kom Svenskt Näringsliv och LO överens om en ny form av anställning – etableringsjobb. Med en lägre kostnad för arbetsgivaren, anpassad utbildning i svenska och väsentligt mindre krångel skulle många av trösklarna tas bort. Det är en historisk överenskommelse. För första gången sen LO bildades var fack och arbetsgivare överens om att kostnaden för arbetsgivaren måste sänkas, om de jobb som behövdes skulle kunna skapas. Överenskommelsen var klar i december 2017, och i mars 2018 var formerna klara med regeringen.

Det är väl bättre med en okej reform som blir av – och blir av i tid – än med en perfekt reform som aldrig händer?

Hallå – det är snart två år sen! Och än har ingenting hänt! 

Reformen finns visserligen med i Januariavtalet, men eftersom det är en lite annan variant än den förhandlade har alltsammans gått i stå. Och nu är en betydligt mattare konjunktur på gång. Tåget kanske inte gått helt och hållet, men mycket tid har förlorad. Den förra regeringen, Löfven 1, hade inte precis bråttom att få till det. Och när Januariavtalet slöts ändrades förutsättningarna för att regeringens samarbetspartier inte var nöjda med planen, utan ville förbättra den.

Men bästa kan bli det godas fiende. Det är väl bättre med en okej reform som blir av – och blir av i tid – än med en perfekt reform som aldrig händer? För allvarligt talat – hur svårt kan det vara att komma till skott?

Carola Lemne

Publicerad av Carola Lemne den 2020-02-19 - 11:21  #Politik #Integration #Krönika