I en ny rapport framtagen av European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform (ECEPR) framkommer att många människor ofrivilligt står utanför arbetskraften. För att problemet ska minska måste antalet komplicerade system på arbetsmarknaden bli färre. Det skriver rapportförfattaren Nima Sanandaji.

Sverige har i teorin en låg arbetslöshet, men i praktiken döljs en stor del av problemet genom att i grunden friska personer förtidspensioneras. Det påpekade den dåvarande LO-utredaren Jan Edling redan för 15 år sen. Att den dolda arbetslösheten utgör ett reellt problem bekräftas av professorerna Thomas J. Sargent, sedermera Nobelpristagare, och Lars Ljungqvist. De två ekonomerna utnyttjar historisk data för att estimera hur höga sjuktalen och förtidspensionerna rimligtvis borde ha varit utan förekomsten av dold arbetslöshet. Utifrån den metodiken visar det sig att den verkliga arbetslösheten är ungefär dubbelt så högt som den officiella siffran. För varje person som är synligt arbetslös finns – något beroende på hur konjunkturen ser ut – ungefär ytterligare en person som är dolt arbetslös i Sverige.

De frågor som ställts i samband med arbetskraftsundersökningar gör det möjligt att få insyn i den dolda arbetslöshetens natur. Som visas i en analys som lanseras idag ger de mönster som framträder skäl till oro. En stor del av de som försörjs via sjukskrivningar och förtidspension ser sig själva som utanför arbetsmarknaden, och söker inte jobb. Det handlar dels om de individer som faktiskt är för sjuka att arbeta, och dels om de som skulle kunna jobba men hamnat i djup beroendeställning av det offentliga.

En del av dem som intervjuas i arbetskraftsundersökningar svarar dock att de, trots att det offentliga systemet vill betrakta dem som utanför arbetsmarknaden, aktivt söker jobb. Denna grupp kan i sin tur delas in i två delar: de som söker lämna inaktivitet (letar aktivt jobb) och de som är ofrivilligt passiva (vill jobba, men har gett upp hoppet om att få jobb). En analys av de senaste årens data (snittet för 2013–2015) visar att det i genomsnitt finns cirka 106 000 ofrivilligt passiva och ytterligare 65 000 som sökte lämna inaktivitet. En knapp tredjedel av dessa två grupper var studenter som ville arbeta men saknade arbete. I båda grupperna finns en överrepresentation av kvinnor.

Bild 1

Det totala utanförskapet i Sverige har kunnat pressas ned med tiden, delvis tack vare arbetslinjen. Samtidigt har ofrivillig passivitet blivit ett större problem. År 2015 var 13 procent av alla som försörjdes via bidrag och sociala ersättningar ofrivilligt passiva, en fördubbling jämfört med tjugo år tidigare. Ökningen har inte skett av en slump. Över tid har ökade kunskapskrav på arbetsmarknaden, lägre kunskapsnivå bland delar av befolkningen, samt högt satta lägstalöner samspelat till att skapa höga barriärer på arbetsmarknaden. Därför har delar av befolkningen, även under högkonjunktur, gett upp hoppet om att lyckas komma i arbete.

Bild 2

Läget framöver ser inte helt ljust ut. I vårbudgeten för 2016 står att antalet helårsekvivalenter som försörjs med sociala ersättningar och bidrag förväntas öka till 980 000 personer fram till 2020. Fastän Sverige även då sannolikt kommer ha låg arbetslöshet sett till den officiella statistiken, kommer den faktiska arbetslösheten att nå mycket höga nivåer. Om pågående trender fortsätter kommer dessutom en allt större del av personerna i utanförskap vara ofrivilligt passiva, alltså personer som har gett upp hoppet om att söka jobb fastän de vill ha arbete.

Regeringen är medveten om problemet. Långtidsutredningen 2015 förklarar att en stor utmaning för svensk arbetsmarknad är att integrera utrikes födda, varav en betydande andel har kort utbildning. I avsaknad av strukturella reformer finns en klar risk för att många i gruppen hamnar i ofrivillig passivitet. Problemet är bara att strukturella reformer lyser med sin frånvaro. Sverige behöver en offensiv politik för fler och växande företag. Arbetsmarknaden behöver fungera bättre, och med färre komplicerade system jämfört med i dag. Samtidigt behövs en stark utbyggnad av livslångt lärande, baserat på evidens och upphandlad på en konkurrensutsatt marknad. Dessa förslag har lyfts fram tidigare, men har sällan behövts lika mycket som i dag.

Nima Sanandaji

Publicerad av Nima Sanandaji den 2017-02-15 - 16:00  #Krönika