Sverige behöver en ny politik som möjliggör systemlösningar för ett livslångt lärande. Annars riskerar tudelningen på arbetsmarknaden att förvärras, skriver Anders Ferbe i sin första krönika på Arbetsmarknadsnytt.

Med ett år kvar till valet är det dags att lyfta den politiska debatten från partitrixande till viktiga frågor för Sverige.

Hur bör digitaliseringen påverka utbildning, kompetensutveckling, omställning och livslångt lärande? Hur påverkas anställningstryggheten?

Den tekniska utvecklingen inom många yrken går allt snabbare. Bäst före-datum för kunskaper blir allt kortare.

Digitala plattformar, visualiseringsteknik, automatiserade processer, 3d-skrivare, smarta rörliga robotar, datamoln, artificiell intelligens, direkt kundkontakt är begrepp som berör allt fler. Gränser mellan branscher och anställda suddas ut.

Industriarbetaren programmerar, svarar upp mot kundernas specifika krav, producerar och sköter underhåll av avancerade maskiner värda många miljoner.

Transportarbetaren hanterar i en digital miljö avancerad logistik där hänsyn tas till allt från kostnader och transportvägar till miljöpåverkan. Serviceteknikern klarar felsökning, reparation och underhåll av såväl analoga som digitala produkter.

Digitaliseringen påverkar alla arbeten och ökar kraven på teoretiskt och praktiskt kunnande. Hög och rätt kompetens blir nyckeln för trygghet i anställningen.

Utvecklingen utmanar i det egna jobbet. Och därmed risken för en än mer tudelad arbetsmarknad där en del utvecklas med jobben medan andra hamnar efter.

Sverige kan dock ta vara på digitaliseringens möjligheter. Men då krävs en ny arbetslivspolitik där kunskaper, förmågor och färdigheter uppgraderas och tillåts växa. Som ger människor möjlighet att förverkliga sina livschanser.

”Om detta borde den kommande valrörelsen handla om. Framtidens jobb och trygghet är betydligt viktigare för alla i landet än partipolitiskt taktiserande.”

Som öppnar dörren för dem med kortare utbildning, eller som har svårt för språket, är ensamstående, eller har andra hinder i sin vilja att utvecklas.

Som gör att även vuxna har utbildningsvägar och ekonomiska förutsättningar för att bygga på eller bereda nya vägar framåt i arbetslivet.

Samhällets alla utbildningar behöver i än högre grad möta morgondagens arbetsmarknad. Digitalisering och utbildning är mer än läsplattor till förskolebarn…

Och det handlar naturligtvis också om bättre möjligheter till kompetensutveckling på arbetsplatserna. Där utvecklade valideringssystem gör det möjligt för företagen att skräddarsy kompetensutvecklingen.

En ny arbetslivspolitik berör därför i ett och samma andetag samhällets utbildningssystem, Arbetsförmedlingens roll, validering, kompetensutveckling och mycket annat.

Det behövs också system som gör det möjligt för anställda som sägs upp på grund av arbetsbrist att få en bra omställning till nya jobb. För brist på kompetens ska inte vara skäl att göra sig av med kvinnor och män som aldrig fått chansen att utvecklas i jobbet.

Regeringen har tagit många bra initiativ och beslut för att åter sätta industrin och arbetslivet på kartan. Men nu behövs långsiktiga systemlösningar för ett livslångt lärande i arbetslivet. Det är dags att gå från ord till handling.

Regeringen bör därför tillsammans med parterna starta ett arbete för att skapa en sammanhållen, ny arbetslivspolitik som stärker både individ, företag och samhälle. Jag tror parterna vill – men vill politikerna?

Om detta borde den kommande valrörelsen handla om. Framtidens jobb och trygghet är betydligt viktigare för alla i landet än partipolitiskt taktiserande.

Anders Ferbe

Publicerad av Anders Ferbe den 2017-09-06 - 14:36  #Krönika