Att WTO inte har skrivit något handelsavtal är en besvikelse, skriver krönikören Mattias Svensson. Ett exempel: om tullarna på miljövänliga varor och tjänster avskaffas, skulle cyklarna bli billigare samtidigt som fler människor skulle cykla och fler cykelreparatörer få arbete. Win-win!

Världshandelsorganisationens (WTO:s) möte i Buenos Aires i slutet av förra året blev ännu en i raden av besvikelser. Inget nytt handelsavtal den här gången heller, inte ens om att avskaffa tullar på miljövänliga varor och tjänster.

Både i slutet av 2016 och på nytt strax före jul 2017 har det förhandlats om tullfri handel på en mängd miljörelaterade varor och tjänster. Solpaneler, teknik för att rena utsläpp och resurssnåla alternativ skulle kunna befrias från tullar och kvoter och därmed bli billigare.

De förhandlingarna har tyvärr stupat på att EU vägrar att avskaffa tullar på kinesiska cyklar, ett miljövänligt transportmedel som kineserna med rätta vill inkludera i avtalet. Men EU säger nej. ”Vi har redan rätt billiga cyklar”, sa EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström 2016.

Det är förstås lätt för en välavlönad kommissionär att säga. Småbarnsfamiljen som behöver nya cyklar i takt med att ungarna växer hade nog gärna sparat några hundralappar på sina inköp.

Anledningen till att EU har smällt extra höga tullar på kinesiska cyklar är bland annat en missriktad omsorg om att skydda europeisk cykeltillverkning och de som jobbar där.

”När George W Bush införde 30-procentiga extratullar på stål 2002 räddades omkring 1 700 jobb i den amerikanska stålindustrin. Problemet är bara att det skedde till ett ekonomiskt bortfall på motsvarande omkring 800 000 dollar per jobb, betydligt mer än någon stålarbetare tjänar.”

Visst kan handelshinder skydda jobb. När George W Bush exempelvis införde 30-procentiga extratullar på stål 2002 räddades omkring 1 700 jobb i den amerikanska stålindustrin. Problemet är bara att det skedde till ett ekonomiskt bortfall på motsvarande omkring 800 000 dollar per jobb, betydligt mer än någon stålarbetare tjänar. Andra amerikanska företag använder nämligen stål i sin produktion, exempelvis biltillverkare. När stålpriset steg försvann omkring 200 000 jobb i dessa sektorer.

Generellt brukar tullar rädda ungefär lika många jobb som de hindrar. Men de jobb som räddas är vanligen i lågproduktiva sektorer och därför lågavlönade. De som hindras är ofta i exportsektorn som generellt har hög produktivitet och högre löner.

Ta cyklarna som exempel. Om EU tillät import av billiga cyklar från Kina så skulle färre cyklar sannolikt tillverkas i Europa och de minst effektiva företagen och jobben skulle försvinna. Men fler cyklar skulle säljas och fler cyklar skulle därför behöva servas, så fler cykelbutiker hade kunnat öppnas och fler anställas. Snacka om lokala jobb! Fler som cyklar skulle dessutom innebära bättre hälsa, säkrare trafik och mindre utsläpp.

Den stora jobbeffekten är dock generell. Möjligheten att importera billigare cyklar skulle pressa priserna generellt. Alla som köper ny cykel skulle spara pengar. För de pengarna köper de andra varor och tjänster, och ger således upphov till andra jobb i ekonomin.

När vi växlar pengar för att betala för utländsk import kommer de pengarna vanligen tillbaka som efterfrågan på svenska varor och tjänster. De här effekterna är dock inte lika synliga. Få som får jobb tack vare den ökade efterfrågan skulle koppla detta till att cyklarna blivit billigare eller att importen ökat. Det gör inte effekten mindre verklig.

Så i den här frågan är det EU som är ute och cyklar. Självklart borde vi importera billiga cyklar och annan billig miljöteknik utan tullar och handelshinder. Det skulle göra oss både rikare och friskare, och därtill skapa nya, gröna servicejobb.

Mattias Svensson

Publicerad av Mattias Svensson den 2018-02-28 - 15:00  #Krönika