Det brukar sägas att de heta jobben blir färre när anställda ersätts av robotar. Men är det verkligen sant? Nej, menar krönikören Mattias Svensson, och ger flera exempel på motsatsen.

Jobben tar inte slut, löneskillnaderna ökar inte och tryggheten minskar inte på arbetsmarknaden. Det är några intressanta slutsatser i en rapport och forskningsgenomgång av Iida Häkkinen Skans vid Riksbankens avdelning för penningpolitik (”Teknologisk utveckling och förändringar på arbetsmarknaden”, Nr 7 2019, 2 oktober).

Intressanta därför att det brukar låta tvärtom. När dagens och framtidens arbetsmarknad beskrivs brukar det heta att jobben blir färre när anställda ersätts av robotar, att otryggheten ökar med tillfälliga jobb och gig-ekonomi och att klyftorna vidgas. Sannolikt en bidragande orsak till att alltfler ser dystert på den nära framtiden.

Och så är det tvärtom.

Ny teknik leder inte till färre jobb, utan till fler.

Ny teknik leder inte till färre jobb, utan till fler. Den leder vanligen till högre produktivitet och alltså till bättre betalda jobb, som ersätter andra och sämre betalda jobb. I en sektor eller en geografisk region kan jobben bli färre, men när produktionen blir effektivare ökar efterfrågan på andra varor och tjänster vilket skapar andra jobb. Totalt sett har jobben blivit fler, vilket märks på att sysselsättningsgraden har ökat i Sverige och andra länder i Europa. Det är alltså fler i varje ålderskategori som arbetar.

Ett exempel är den svenska industrin. Där finns nu 240 robotar per 10 000 anställda, färre än Tyskland och vissa asiatiska länder, men fler än USA och större delen av Europa. Vissa jobb har därmed försvunnit, men industrins efterfrågan på högutbildad arbetskraft har ökat. Varje jobb som slagits ut i industrisektorn har kompenserats och mer därtill av fler jobb i tjänstesektorn. Andra jobb är kvar, även om de sköts av andra företag. Industrierna specialiserar sig alltmer på vad de kan göra bäst, och köper in datakonsulter, juridik, pr, säkerhet och städning.

Inte heller har ojämlikheten ökat på arbetsmarknaden. I stora delar av världen har automatiseringen av industrin inneburit en viss förlust av rutinartade jobb till medellön och därmed en ökad jobbpolarisering med fler hög- och lågavlönade jobb. I Sverige har dock reallönerna ökat i alla delar av spektrat och någon större lönespridning har inte heller inträffat. En del låglönejobb har inte haft riktigt samma ökning, men lönespridningen för den övre halvan av löntagarna har knappt förändrats under 2000-talet.

Den stora skillnaden som har inträffat under perioden har varit att de som arbetar haft en klart bättre ekonomisk utveckling jämfört med sjukskrivna och arbetslösa. Det är resultatet av medvetna politiska reformer för att minska utanförskap och långvarigt bidragsberoende och öka inkomsten av att arbeta.

Den omskrivna gig-ekonomin har inte heller tagit någon större plats i arbetslivet, utan tycks fungera som ett komplement för de som så önskar.

Tillsvidareanställning förblir det normala och håller ställningen mot andra anställningsformer.

Sedan 2017 är omfattningen oförändrad. Likaså är den totala andelen tidsbegränsade anställningar oförändrad det senaste decenniet, även om den ökat bland ungdomar och utlandsfödda, och egenföretagande minskar något. Tillsvidareanställning förblir det normala och håller ställningen mot andra anställningsformer.

På det hela taget har alltså svenska löntagare blivit rikare, utan att vare sig ojämlikhet eller otrygghet ökat. Ett resultat av att avancerad teknik tagit över vissa jobb, och skapat fler och bättre betalda jobb i dess ställe.

Mattias Svensson

Publicerad av Mattias Svensson den 2019-10-18 - 11:20  #Krönika