Om det hade funnits en väl fungerande validering hade troligen tiden varit kortare och oron mindre för de Saab-arbetare som blev arbetslösa när fabriken lades ner. Samma sak gäller sannolikt även för dem som nyligen kommit till vårt land, skriver krönikören Anders Ferbe, som nyligen blev ordförande för valideringsdelegationen.

Efter att biltillverkaren Saab gick i konkurs 2011 träffade jag vid flera tillfällen dem som hade förlorat jobbet. Arbetslöshetens bedrövelse var stor liksom deras bristande självförtroende.

Många gånger uttrycktes det som: ”Vadå CV? jag har ju bara jobbat på Saab. Jag har inga papper på vilka jobb jag kan.” Och när dessa duktiga, yrkesskickliga arbetare ville hitta nya jobb saknade de yrkesbevis eller intyg på sin kompetens.

Allt deras lärande, ibland livslångt, var inte inom det formella utbildningssystemet. Nej, det hade skett i dagligt arbete, i företagsvisa utbildningar eller via instruktörer. Genom att växla bland olika arbetsuppgifter hade de fått kunskap om alltifrån montering och programmering till kvalitetskontroll av produkter och processer.

Deras situation är dock inte unik. I det informella lärandet på arbetsplatserna utvecklas yrkeskunskaper och skicklighet och berör såväl arbetare som akademiker. Och detta oavsett sektor, eller ursprungsland.

För det är detta validering handlar om – att synliggöra och erkänna kompetens oavsett hur den förvärvats. Jag är övertygad om att en kvalitetssäkrad, systematisk validering underlättar framtidens kompetensutveckling och öppnar nya vägar, såväl i arbetsliv som i utbildning.

Men dessvärre är tillgången till en systematisk validering låg. Medvetenheten om dess styrka är svag. Dessutom varierar möjligheten till validering mellan regioner och mellan yrkesområden.

För att följa, stödja och driva på en samordnad utveckling av validering tillsatte regeringen 2015 Valideringsdelegationen. Uppdraget var även att utforma förslag till nationell strategi för system som ger tillgång till validering av icke-formellt och informellt lärande.

Validering ska ha lika hög legitimitet som formell utbildning och den ska vara kvalitetssäkrad.

Målet är att fler ska få sin kompetens validerad och att den blir ett verktyg för alla. Både för att få den egna kompetensen erkänd och för att få hjälp med vilken kompetens individen saknar för visst arbete eller utbildning. Och detta oavsett om personen är i omställning, är yrkesverksam, har kompetens från utlandet eller om personen vill vidareutbilda sig.

För att detta ska bli verklighet behöver möjligheten till validering bli tillgänglig i hela landet, i hela arbetslivet och i utbildningssystemet. Den ska ha lika hög legitimitet som formell utbildning och den ska vara kvalitetssäkrad.

Dessa målbilder motiverade mig starkt för att runt årsskiftet ta över rollen som ordförande i delegationen.

Glädjande händer det också en hel del. Fack och arbetsgivare utvecklar i allt fler branscher sina egna valideringsmodeller. Den regionala samverkan ökar, liksom samarbetet mellan olika myndigheter.

Nyligen presenterade vi ett delbetänkande med förslag om vilka åtgärder som behövs för att individer ska få sitt tidigare informella lärande bedömt och erkänt för tillgodoräknande om de vill vidare till högskola och universitet.

Sammantaget kan validering bli ett viktigt verktyg för utbildningsplaner på arbetsplatsen, vid omställning, för nyanlända, och för att få fler i högskola och universitet med andra erfarenheter och kunskaper.

Om det hade funnits en väl fungerande validering hade troligen tiden varit kortare och oron mindre för de Saab-arbetare som blev arbetslösa. Samma sak gäller sannolikt även för dem som nyligen kommit till vårt land.

Och visst, det återstår en hel del för att få till stånd en samordnad kvalitetssäkrad validering som ger förutsättningar för utbildning och utveckling. Men målen är tydliga och resan påbörjad.

Jag är helt övertygad om att när Sverige tar vara på alla människors kunskap och gör den synlig – då stärks såväl individer, som företag och organisationer inom alla sektor och därmed i hela vårt land. 

Anders Ferbe

Publicerad av Anders Ferbe den 2018-04-18 - 09:00  #Arbetslöshet #Kompetensförsörjning #Integration #Utbildning #Krönika