Så länge jag har följt arbetsmarknadsfrågor har jag förundrats över att en konservativ, förnyelsefientlig syn på utvecklingen har så lätt att få genomslag. Kanske är begreppet ”den svenska modellen” en del av problemet, skriver krönikören Janerik Larsson.

En av de sista dagarna förra året uppmärksammade New York Times i ett omfattande, detaljerat och sakkunnigt reportage utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden med särskilt fokus på hur den fortgående automationen av arbetslivet hanteras. Rubriken var: The robots are coming, and Sweden is fine.

Utgångspunkten var att man i USA, och inte bara där, i medier och samhällsdebatt har ett fokus på automationen som ett hot. Ett positivt, konstruktivt eller ens intresserat perspektiv saknas i stort sett. Därför blev reporterns besök i Sverige en så stor nyhet.

Bolidens gruva i Garpenberg var utgångspunkten. Den tekniska förnyelsen där ses av medarbetarna som något positivt.

Arbetsmarknads- och integrationsminister Ylva Johansson intervjuas och sammanfattar läget:

“När jobben försvinner utbildar vi människor till nya jobb. Vi försöker inte skydda jobben utan medarbetarna”, sa hon (fritt översatt).

De som drömmer om att återvända till det förflutna kan på sin höjd skada jobb och ekonomi.

Sören Karlssons företag United Robots i Malmö, vars datorer producerar nyhetstexter för medier, var ett annat exempel på en förnyelse som kommenterades positivt av journalistfackets ordförande Jonas Nordling:

“Vi försöker alltid att applådera och omfamna ny teknik. Vi kan inte gnälla om det som händer”, sa han till New York Times.

TRR Trygghetsrådet och fackförbundet Unionen fördes också fram som illustrationer av en nation och en arbetsmarknad som ser framåt, som inte försöker sticka huvudet i sanden inför utvecklingen.

Tyvärr är detta inte riktigt hela sanningen om svensk arbetsmarknad. Trots all förnyelse, trots att New York Times har helt rätt, så finns det samtidigt en räddhågad konservatism. Paradoxalt nog är det den och inte den konstruktiva förnyelsen som i huvudsak syns i svensk samhällsdebatt. Det handlar delvis om medielogiken – det som fungerar är aldrig värt en nyhetsartikel men det finns inte en dysterkvist som inte ska få bre ut sig med sin klagosång.

Så länge jag har följt arbetsmarknadsfrågor har jag förundrats över att en konservativ, förnyelsefientlig syn på utvecklingen har så lätt att få genomslag. Kanske är begreppet ”den svenska modellen” en del av problemet. Det finns en, inte minst i media och politisk debatt, ganska fast föreställning om att denna ”modell” är eller borde vara oföränderlig. Ett evigt monument som ska vårdas. Trots att allt positivt som har skett har kopplats till just förnyelse.

Men de som drömmer om att återvända till det förflutna kan på sin höjd skada jobb och ekonomi.

Arbetsmarknadsnytt hade nyligen en tankeväckande intervju med professor Johan Stahre vid Chalmers. För att klara kompetensförsörjningen bör vi välkomna ny teknik, menar han. Självklart är det så men uppmärksamheten i New York Times säger mycket om hur illa det fortsatt är ställt i USA.

Redan i juni 1960 presenterade senatorn John F Kennedy, som senare samma år skulle vinna presidentvalet, ett initiativ med titeln ”Meeting the problems of automation” (Att möta problemen med automatisering). Det var säkert ett röstvinnande budskap då precis som Trumps 2016.

Men det var oförmågan att acceptera automationen från 1960 och framöver som skapade problem i USA. Konservativa företagsledningar och konservativa fackförbund skapade med förenade krafter det amerikanska ”rostbälte” som 2016 hade så destruktiv effekt på amerikansk politik – och därför på världspolitiken idag.

Stahres slutsats är rättfram:

”Det gäller för oss i Sverige att vara smarta för att behålla vår konkurrenskraft. Då har vi helt enkelt inte tid att gå omkring och vara rädda för automatisering och digitalisering i onödan”, sa han till Arbetsmarknadsnytt.

Förutsättningarna är goda för Sverige att förbli en förebild för amerikanska besökare. Men då gäller det att hålla huvudet kallt och inte lyssna på AI-skräckens predikanter.

Janerik Larsson

Publicerad av Janerik Larsson den 2018-06-20 - 08:33  #Svenska modellen #Krönika