Socialdemokraterna ror dit LO:s vilja bor, skriver krönikören Birgitta Ohlsson. Hon oroas över att LO får allt för stort inflytande över arbetskraftsinvandringen i en tid där kompetensbristen är det största tillväxthindret bland småföretag.

Året var 2004. Han hette Muhammad Murtaza. Jag som då hade varit riksdagsledamot i två år hade varnats för att engagera mig i enskilda fall - oavsett om det rörde flyktingöden eller företagare som drabbats av stelbenta regler. Men fallet Murtaza kunde jag inte låta bli att engagera mig i, då det rörde fri rörlighet och en öppen arbetsmarknad.

Kring millennieskiftet handplockades Murtaza som kock av Riaz Ahmed, ägaren till restaurangen Lilla Pakistan i Stockholm. Ahmed hade länge sökt efter en rutinerad specialistkock inom pakistansk matlagning. Han annonserade hos Arbetsförmedlingen och sökte länge förgäves i Sverige. Dessa kockar växer inte på träd här. Men under en resa till Pakistan fann han mästerkocken Murtaza. Restaurangen blev därefter en prisbelönt succé.

Men då detta begav sig på den tid då du mest var välkommen för att arbeta om du var välutbildad specialistläkare eller civilingenjör – tillika europé – så skulle Murtaza kastas ut. Trots att han redan försörjt sig i Sverige som kock under flera år vägrade svenska myndigheter att definiera honom som en nyckelmedarbetare för företaget. Jag engagerade mig för hans sak tillsammans med Gunnar Strömmer, då vid Centrum för rättvisa, numera partisekreterare för Moderaterna, och andra opinionsbildare. Vi vann. Murtaza fick stanna.

Exemplet illustrerar den svenska arbetsmarknaden då, men är också högaktuellt i dag. Konflikten är tillbaka. För även om det i svenska debatten nu tycks råda koncensus kring att det är oacceptabelt att indiska civilingenjörer utvisas på grund av stelbent byråkrati. Ingen ska skickas hem för att hen tagit ut för lite semester eller att arbetsgivaren någon period missat att registrera smärre uppgifter. Ingen ifrågasätter den välutbildades rätt att söka lyckan och jobbet på svenska företag - oavsett vilken del av världen hen kommer ifrån. Så långt så bra. Akademikerfacken bildar heller inga högljudda proteströrelser för att stoppa arbetskraftsinvandring till de yrken de företräder.

Det finns redan för många sorgliga krafter i Sverige som sätter en vulgoton kring invandring.

Givetvis ska vi diskutera hur den svenska arbetsmarknaden blir trygg för de som kommer hit. Självfallet måste oseriösa arbetsgivare kunna portas. Naturligtvis bör regler stramas åt om så krävs för att beivra fusk. Såklart måste arbetstillfällen matchas bättre mot nyanlända som står utanför arbetsmarknaden. Men detta är inte samma sak som att svenska fackförbund i praktiken ska bestämma vilka yrkeskategorier som är bristyrken eller vilka nationaliteter som är välkomna. Eller för den delen att vi ska acceptera att språkbruket kring arbetskraftsinvandringen förråas. Det finns redan för många sorgliga krafter i Sverige som sätter en vulgoton kring invandring. Som nyligen hemflyttad från England, där en uppiskad brexit-debatt om att ”ta-tillbaka-kontrollen” lett till alltifrån att hårt arbetande människor svartmålas till fler hatbrott. Både folkvalda och fackförbund bör vara varsamma med orden även när frustrationen över opinionssiffror är stor.

Att invandringsdebatten kokar gör det frestande för den ideologiskt nervöse och populistiske lagde att svepas med i vågen. Men det hetsiga politiska tonläget i sig är ingen anledning att kasta ut barnet med badvattnet.

Icke-socialistiska partier – borgerliga, liberala, konservativa och gröna – måste visa större ideologiskt självförtroende.

Icke-socialistiska partier – borgerliga, liberala, konservativa och gröna – måste visa större ideologiskt självförtroende än att låta LO diktera svensk arbetsmarknad. Och trots att socialdemokraterna i riksdagsutskott uttryckt en önskan om att kompetensutvisningar ska upphöra så händer ingenting. S ror dit LO:s vilja bor. Vill vi verkligen tillbaka till åren före 2008, då arbetstillstånd beviljades för personer från länder utanför EU endast i de yrken där LO definierade arbetskraftsbrist?

Kom ihåg att kompetensbrist är det största tillväxthindret bland småföretagen. Och kompetensen finns också utanför Europa utanför akademikeryrkena. Minns den pakistanske kocken Muhammad Murtaza. 

Birgitta Ohlsson

Publicerad av Birgitta Ohlsson den 2019-11-13 - 11:21  #Kompetensförsörjning #LO #Integration #Krönika