Som mediekonsument kan man få uppfattningen att enkla jobb och låglönesatsningar behandlar två helt olika arbetsmarknader. Så är det naturligtvis inte, skriver Mats Olin i en krönika.

När Sveriges Radio direktrapporterade från presskonferensen om ett nytt löneavtal mellan parterna inom industrin så stod låglönesatsningen i fokus. De inblandade fackförbunden såg det som en seger med mer pengar till de som tjänar minst. Arbetsgivarna beklagade minskad lönespridning, men var ändå nöjda med att låglönesatsningen finansierats inom ramen för ”märket”.

Då tog oväntat en av SR-reportrarna upp frågan om hur låglönesatsningen egentligen hänger ihop med den diskussion om ”enkla jobb” och sänkta ingångslöner som pågått under lång tid. Men frågan ställdes aldrig till förhandlingsparterna på presskonferensen eftersom den andra SR-reportern snabbt avfärdade sin kollega med att ”det här är två olika saker”. Sedan sades inte mer om det.

”SR-reporterns fria funderande får ses som ett unikt undantag, kanske ett misstag, som korrigerades omedelbart av kollegan.”

Synd, för det hade ändå varit intressant att höra svaren, framförallt från fackrepresentanterna. Det må vara olika förhandlingar om olika avtal, men i grund och botten är det två sidor av samma mynt: höjda lägstalöner gör det dyrare att anställa dem med låg kompetens. Det finns ett självklart samband mellan integration och lägstalöner.

Efter att ha gått igenom rapporteringen i Sveriges Radio och Sveriges Television under det senaste året så kan jag konstatera att det inte är en slump att frågan inte ställdes. Den ställs nämligen aldrig. SR-reporterns fria funderande får ses som ett unikt undantag, kanske ett misstag, som korrigerades omedelbart av kollegan.

Den uteblivna frågan skulle kunna ha lytt: Vad innebär låglönesatsningen när det gäller jobbchanser för den som har låg kompetens?

Rapporteringen i medierna om behovet av fler ”enkla jobb” med lägre lön, har varit omfattande, ofta kopplad till integrationsutmaningen för flyktingar med låg utbildning. Frågan speglas från många olika perspektiv, exempelvis att tunga ekonomer vill se fler av den här typen av jobb, att politikerna är oense och att arbetsmarknadens parter avslutar förhandlingar utan resultat. Det här är vinklar som medierna verkligen gillar.

Men när det sedan rapporteras om de sedvanliga förhandlingarna om kollektivavtalen så är frågan som bortblåst.

Som mediekonsument kan man få uppfattningen att det här handlar om två helt olika arbetsmarknader. En där lägstalönerna bör höjas och en annan där lägstalönerna bör sänkas. Så är det förstås inte annat än i föreställningsvärlden hos någon som inte vill se verkligheten.

Läs hela Mats Olins sammanställning här

Mats Olin

Publicerad av Mats Olin den 2017-04-28 - 15:58  #Krönika