Det är lätt att ryckas med när intelligenta människor skissar de stora dragen kring framtidens teknikutveckling, men det blir inte så enkelt i framtiden heller, menar krönikören Mattias Svensson.

Alfred Ruths Fermis filter är första delen i en spännande svensk science fiction-roman kring artificiell intelligens. Det är Sverige 2048 och det som har hänt är att omkring hälften av befolkningen inte jobbar eftersom robotarna framför allt har tagit över alla otacksamma jobb.

Detta ger utrymme för en del intressanta funderingar. Sverige har valt en meritokratisk välfärdslösning, Kunskapstrappan, där de flesta alltså utbildar sig igenom hela livet och får betalt efter studieprestation.

En dröm? Ja, för många och jämfört med mycket annat. En av bokens bikaraktärer har däremot tagit sig ända upp i kunskapstrappans hierarki.

Där råder svågerpolitik i kamp om begränsade resurser i en verksamhet som, eftersom den är ett självändamål utan högre syfte, också saknar standarder. Som det lätt kan bli redan i dagens akademiska institutioner.

Också i astronomen Martin Rees nyutkomna bok On the future funderas över framtidens arbetsmarknad. Rees menar att det som kommer att slås ut härnäst snarare är rutinjobb som krävt akademisk utbildning, inom juridik, revision, datakodning, medicinsk diagnosticering, kanske även kirurgi. Däremot ser Rees ett framtida uppsving för branscher som kräver konstnärlighet och yrkesskicklighet, som trädgårdsmästare och rörmokare, liksom för all slags mellanmänsklig service.

Även i Rees framtidsspaning tycks maskinerna ha ersatt de enkla jobben.

Ju mer avancerad teknik vi omger oss med, desto fler tillfällen lär vi få att svära över när den inte fungerar som tänkt.

Själv tror jag att maskinerna kommer att innebära fler så kallade enkla jobb. Visst är det lätt att ryckas med när extremt intelligenta och pålästa människor skissar de stora dragen kring framtidens teknikutveckling, men det finns liksom i animerade filmers framtidsscenarier något orealistiskt friktionsfritt i hur det tecknas.

Medan jag kan föreställa mig en generell artificiell intelligens som åstadkommer genombrott för medicin, energi och rymdresor, så kan jag inte tänka mig en skrivare som fixar sin egen pappersinmatning, en alltmer avancerad telefon som inte ständigt går sönder eller en espressomaskin som torkar upp sina egna missöden.

Ju mer avancerad teknik vi omger oss med, desto fler tillfällen lär vi få att svära över när den inte fungerar som tänkt. Och desto mer kommer vi vara beroende av enkla och snabba serviceinsatser för alla dessa maskiner. Det högteknologiska samhället kommer därför att ha plats för människor med olika förmågor.

Ytterligare en anledning till att det kommer att finnas enkla jobb också i framtiden är att vi själva blir dummare och mer hjälplösa i relation till alla maskiner vi gör oss beroende av. IT-supportens lakoniska fråga ”Har du prövat att stänga av och sätta igång datorn?” ställs av en anledning. Den kommer att behöva ställas rörande fler maskiner i framtiden.

I den mån de inte redan är det kommer maskinerna alltså att bli våra herrar i framtiden, så långt har science fictionförfattarna och framtidsspanarna förmodligen rätt. Sannolikt sker det dock mer genom att vi måste serva maskinerna och städa upp när de inte fungerar, än genom att de blir ofelbart intelligenta och smider egna lömska planer.

Mattias Svensson

Publicerad av Mattias Svensson den 2018-10-31 - 09:19  #Krönika