Det finns långtgående spänningar mellan fristående Hamnarbetarförbundet och LO-anslutna Transport.  Den pågående strejken i Göteborgs hamn är ett symtom på detta, skriver Janerik Larsson.

Hamnarbetarförbundets strejk i Göteborgs hamn har fått ett betydande massmedialt genomslag. Det som hamnat i fokus är strejkens betydelse för näringslivet i västra Sverige. Det är givetvis en djupt skadlig konflikt, men jag tror det finns anledning att fundera en smula över Hamnarbetarförbundet som fenomen.

Jag arbetade på Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) på 1980-talet då Hamnarbetarförbundet hade funnits i ett decennium och i huvudsak hade blivit etablerat i hamnar längs Norrlandskusten.

Hamnarbetarförbundets historia handlar dels om en konflikt inom Transportarbetareförbundet, dels om en grupp vänsterradikala aktivister – ofta med förankring i Vänsterpartiets Kommunisterna, Vpk, eller i vänstersekter till vänster om Vpk.

Hamnarbetarförbundets första riktigt stora konfliktsatsning ägde rum direkt efter LO/SAF-konflikten i början av maj 1980. Hamnarbetarförbundets medlemmar gick ut i strejk direkt därefter. Avsikten var att utnyttja det faktum att hamnarna var fulla av gods efter storkonflikten.

Sammanhållningen inom förbundet visade sig dock vara bristfällig – den avgörande skillnaden torde handlat om hur politiskt motiverade medlemmar var.

Efter sex veckors strejk blåstes strejken av och arbetet återupptogs. Det sägs att lokala, hemliga omröstningar visat att stridsviljan varit låg.

Huvudmotståndare för Hamnarbetarförbundet har alltid varit Transport eftersom Transport är det LO-förbund som tecknar kollektivavtal med arbetsgivarna. Kollektivavtal innebär fredsplikt och de konflikter som Hamnarbetarförbundet utlöser skapar givetvis spänningar i relationen till Transport.

Det märker man också i anslutning till konflikten i Göteborg. Kommunistiska Partiets tidning Proletären hetsar mot Transport:

”Samma dag som Hamn4ans övertids-, inhyrnings- och nyanställningsblockad trädde i kraft i containerhamnen i Göteborg, ställde sig Transportarbetareförbundets ordförande Lars Lindgren på arbetsköparens sida.  Lars Lindgren och Transport väljer att gå på APMT:s linje och hävdar att det handlar om en intern konflikt mellan LO-förbundet Transport och det fristående Hamnarbetarförbundet.”

Karl Hallgren, tidigare en ledande person i Hamnarbetarförbundet och även riksdagsman för Vänsterpartiet Kommunisterna, har i en historisk tillbakablick bland annat konstaterat att det ”i vissa lägen kan vara en fördel att inte vara bunden av kollektivavtal med fredsplikt”.

Så är det. Därför är förbundet inte intresserat av hängavtal till Transports avtal. Då skulle man inte återkommande kunna gå ut i strejk.

Containerhamnen i Göteborg privatiserades av Göteborgs kommun 2011 och driften övertogs av Mærskägda APM Terminals.

Många svenska hamnar har varit ägda av respektive kommun. Med tiden kommer sannolikt de kommuner som äger hamnar att göra som Göteborg.

Betyder det att problemen försvinner? Sannolikt inte.

Någon lagstiftning som förhindrar denna typ av konflikter är förmodligen inte aktuell. Från arbetsgivarsynpunkt är detta givetvis olyckligt.

Joakim Ärlund, vd för Sveriges Hamnar har i en intervju sagt att arbetsgivarorganisationen ”har avtal med Transportarbetarförbundet som omfattar allt arbete i alla hamnar i Sverige. Företaget gör allting rätt och enligt avtal. Jag tycker att det är en brist i lagstiftningen att den typen av strejker kan anses lagliga. Det är helt orimligt”.

Så är det men om man tittar på de domar – allt från AD till HD – som berör Hamnarbetarförbundet kan man konstatera att förbundet efterhand blivit mycket skickligt att hålla sig inom lagens råmärken, vilket gör att en lagstiftning som omöjliggör deras återkommande strejker förmodligen är svårkonstruerad.

Den svenska konflikträtten saknar proportionalitetsreglering och reglering av sympatiåtgärder vilket undergräver förtroendet för kollektivavtalen. Det skulle lagstiftaren kunna åtgärda.

Men Hamnarbetarförbundets konflikter hör hemma i en annan värld. Här rör det sig om en politisk kamp mot ”arbetsköpare” och om att utnyttja den makt som följer av att man kan kontrollera varudistribution som är av stort värde.

Det är inte bara i Sverige som just hamnarbetare ser till att utnyttja sin maktposition. Amerikanska Teamsters historia har mycket att berätta om just detta.

Janerik Larsson

Publicerad av Janerik Larsson den 2016-11-23 - 16:32  #Krönika