De gula västarna i Frankrike visar att vi lever i en brytningstid där gamla föreställningar inte längre fungerar, skriver krönikören Stig-Björn Ljunggren. Det här kan ha en bäring även på svensk arbetsmarknad, menar han. Eller kan det det?

Proteströrelsen ”Gula västarna” i Frankrike väcker ingen större entusiasm i Sverige, inte ens hos dem som vanligtvis är förtjusta i uppror. Det är för att Gula västarna är en ytterst spretig rörelse. Både vänster och höger har problem att identifiera sig med några som samtidigt protesterar mot parkeringsavgifter i stadskärnorna och vill ha progressivare beskattning.

Det stämmer inte riktigt in i våra förutfattade meningar om hur politik ska förstås.

Gula västarna är ett bra exempel på ”det linjära sammanbrottet”, att vi lever i en brytningstid där gamla föreställningar om hur saker hänger ihop inte längre fungerar. Istället för tydliga skiljelinjer och kategorier har vi fått en kaotisk uppluckring.

Har denna utveckling någon bäring på arbetsmarknaden?

Till att börja med, som jag tidigare skrivit här, får arbetsmarknadens parter, sikta in sig på att försöka klara sig utan en stark och pålitlig stat som ger tydliga och varaktiga besked. Politik kommer att allt mer bli en fråga om permanent improvisation.

Politik kommer att allt mer bli en fråga om permanent improvisation.

Parterna får försöka lösa sina egna problem. Och försöka hålla politikerna på armlängds avstånd eftersom de bara riskerar att göra saker värre. Ett bra beslut i början av mandatperioden kan bli ett dåligt ett par år senare.

Detta gäller inte bara arbetsmarknadens parter, utan också kommuner, regioner, branschföreträdare och så vidare. Det linjära sammanbrottet innebär att vi alla börjar betrakta politikerna som en stirrig släkting som förvandlar släktmiddagarna till en pinsam konflikt.

För det andra finns det anledning att förvänta sig att arbetsmarknaden klarar det kaotiska läget bättre än partierna. Parterna har verkligheten under naglarna i högre grad än partierna.

Företagen har sina affärer att tänka på och vet att de inte kan räkna med att kunderna betalar oavsett vad som händer, vilket politikerna räknar med att skattebetalarna gör. Facket vet att de måste vårda sina medlemmars intressen väl, annars kan de avsluta sitt medlemskap – något partierna inte behöver bekymra sig över eftersom de i huvudsak finansierar sig via skattsedeln.

Omvandlingstrycket tvingar parterna till mer konkreta lösningar än vad partierna mäktar med på riksnivå.

Så långt, så bra. Men för det tredje innebär också det linjära sammanbrottet att även arbetsmarknaden blir mer anarkistisk. De gamla lojalitetsbanden eroderar. Nyckfullheten blir vägledande. Den sedvanliga arbetsmoralen luckras upp. Ägandet blir mer anonymt. Företagens globala natur gör att de känner föga sentimentalitet för nationer.

De gamla lojalitetsbanden eroderar. Nyckfullheten blir vägledande.

Företag kommer inte, som förr, att naturligt inordna sig i branschorganisationer eller anställda organisera sig fackligt. Det linjära sammanbrottet gör det därmed också besvärligare att koordinera arbetsmarknaden. Allt blir osäkrare.

Men kanske inte. Vi ska inte glömma att vi sedan länge har en Gulaväst-rörelse i Sverige. Som säger lika mycket om oss, som de gula västarna som bråkar i Frankrike säger något om deras politiska kultur.

I Sverige användes reflexvästar från början av folk i tjänsten, sysselsatta med utomhusarbete, efter vägarna, på byggen eller lastplatser. Eller av barn i förskolan. Sedan spred det sig. Nu bär folk västarna när de promenerar, går med hunden eller till och med bara spatserar på en enslig skogsväg.

Den gula västen har hos oss blivit ett tecken på ansvarstagande. Ett utslag av vårt svenska trygghetstänkande. Den gula (fula) västen är hos oss ett tecken på att någon är en skötsam medborgare, av den typ som inte röker på balkongen och som under säsongen tagit minst en 8-poängare under ”På Spåret”.

En gul väst i Sverige signalerar att inte vara upprorisk. Den signalerar att vi håller oss lugna och fortsätter våra plikter.

Stig-Björn Ljunggren

Publicerad av Stig-Björn Ljunggren den 2019-01-09 - 10:36  #Politik #Svenska modellen #Krönika