På mässan i Montreal tävlar företag och kommuner om de nyanlända. Men trots att Kanada och Sverige har liknande förutsättningar finns det ingen liknande mässa här. Fler borde se potentialen hos de nyanlända. Kanada kan, men kan Sverige?, undrar krönikören Mattias Goldmann.

För sjunde året i rad är det migrationsmässa på Montreals kongresscenter. Det är fullt av nyanlända men också av företag, kommuner och intresseorganisationer som drar i dem; ”kom till oss” är budskapet som ringer i öronen. Kontrasten mot Sverige är slående, trots att behoven av arbetskraft är så lika.

Två fullmatade dagar med 45 konferenspunkter och närmare 200 utställare, där var fjärde är en rekryteringsfirma, över 9 000 besökare från 100 länder – Salon de l’immigration har blivit en institution.

Huvudfokus för de flesta nyanlända är att få jobb. Det är fullt vid borden där varje arbetssökande får individuell hjälp att skriva ett bättre cv. Kön ringlar sig lång för att ta ett professionellt porträttfoto. De med bristfällig utbildning tar kontakt med skolor och institut som hjälper med skräddarsydd komplettering. Expressrekryterings-sessionen är fulltecknad och många går från mässan med ett kontrakt i näven eller åtminstone ett inbokat uppföljningsmöte.

På mässan skräder Quebecs borgmästare Régi Labeaume inte orden. ”Det främsta skälet att flytta till Quebec är regionens kritiska brist på arbetskraft. Behoven finns inom alla områden; informationstjänster, restauranger, hälsosektorn, reparation och mycket annat. Det behövs inga fina titlar för att få jobb och bristen på arbetskraft gör lönerna mycket attraktiva.” Behoven finns i hela provinsen, med 100 000 utannonserade jobb, vilket av provinsen bedöms växa till 1,3 miljoner på tio år. Bilden bekräftas av företag och branschorgan som ställer ut. Inte minst de som verkar utanför storstäderna har akuta behov av arbetskraft, men har också ett jobb kvar att göra i att förklara varför människor ska vilja söka sig ut på landsbygden. Skogsindustrins monter är till exempel inte särskilt välbesökt.

Möjligheterna är många, men också fallgroparna.

Temat för konferensens fullsatta, avslutande är hur du förlänger ditt uppehållstillstånd eller blir medborgare. Möjligheterna är många, men också fallgroparna. Många av termerna känns igen från en svensk kontext, som temporära och permanenta uppehållstillstånd, spårbyten och anhöriginvandring. Frågestunden efter föreläsningen blir lång. Alla svar är inte lika uppmuntrande. Medan Kanada mycket tydligt efterfrågar invandrare för många yrkeskategorier, får några höra att den utbildning de har inte kan matchas mot arbetsmarknaden.

Go Canada berättar att de flesta de har kontakt med redan har sökt och nekats uppehållstillstånd, ofta på grund av mindre misstag som hade kunnat undvikas och går att rätta till. När det förhoppningsvis är löst, hjälper de till med bankkonton, försäkringar, bostäder, skola för barnen och mycket annat, det mesta under de allra första veckorna en nyinfyttad är i landet. Montreals handelskammare stoltserar med att ha hjälpt över 6 000 nyanlända att få ny fart på karriären. Borgmästaren har lanserat en särskild byrå för nyanlända, BINAM, som ska systematisera arbetet.

Visst, Kanadas situation är inte Sveriges. Migrationen ser olika ut, eftersom inte många flyktingar kommer direkt till den kanadensiska gränsen. Men likheterna är också stora; vi har båda skogen och malmen som bas för ekonomin, vi har samma klimat och stora avstånd i norr. Och inte minst har vi samma behov av arbetskraft i nästan alla sektorer, samma avfolkning av landsbygden och samma åldrande befolkning.

Fler borde tävla i att attrahera internationell kompetens snarare än i att utforma avskräckande signalpolitik.

Därför håller det inte att vifta bort Salon de l’immigration som något apart och ovidkommande. Också i Sverige borde fler kunna se potentialen, möjligheterna och inte minst lösningarna som de nyanlända kan innebära. Fler borde tävla i att attrahera internationell kompetens snarare än i att utforma avskräckande signalpolitik.

Kanada kan, men kan Sverige?

Mattias Goldmann

Publicerad av Mattias Goldmann den 2018-08-22 - 13:29  #Integration #Krönika