Egna sparade pengar skänker individen trygghet, men främjar också rörligheten på arbetsmarknaden. Fler svenskar måste kunna bygga upp en egen buffert, skriver Pingis Hadenius i en krönika.

”Alla borde ha en årslön på banken”, sa en gång den benhårda sifferdamen Anne Wibble, Sveriges första kvinnliga finansminister (1991–1994). Utspelet vållade enorm kritik, men var egentligen inte så tokigt. Anne Wibble lobbade för att alla skulle ha en årslön som buffert, en ekonomisk trygghet för var och en.

Att ha en årslön på banken är i dag en utopi för de allra flesta. En ouppnåelig dröm om man nu inte skulle ha turen att vinna på lotto, och det vet vi är något som sällan händer. Anne Wibbles poäng är att med sparade pengar följer också stor frihet. En på fem svenskar klarar sig högst en månad om de förlorar sin inkomst. Endast 25 procent av de svenska hushållen är nöjda med storleken på sitt sparkapital, var fjärde hushåll har sparat mindre än 10 000 kronor och 13 procent har inget sparat över huvud taget.

Med den statistiken är det inte konstigt att ett fast jobb är den viktigaste parametern för trygghet. Pengar är per se likställt med trygghet. Att ha ett utvecklade jobb eller att skapa stora värden blir mindre prioriterat om man är finansiellt stressad.

”Får vi fart på individens ekonomiska mikrobeteende kan vi skapa en enorm hävstång och ett mer utvecklat samhälle på makronivå.”

I boken Economista, som jag skrivit med min bolagspartner Isabella Löwengrip, förespråkar vi att alla ska ha en buffert på minst tre månadslöner. Med vetskapen om att du har det vi kallar ”Pippipengar” vågar du med större sannolikhet:

  • Avstå ett jobb för att invänta det arbete som är roligast och mest utvecklade för dig.
  • Säga upp dig på ett jobb där du inte trivs och ha tid att hitta ett nytt och passande utan tidspress.
  • Flytta till ett mer spännande jobb som innebär omkostnader för till exempel resor eller nytt boende.
  • Stå på dig i en löneförhandling med vetskapen om att du tackar för dig (och klarar dig en tid ändå) om du inte får din begärda ersättning.
  • Starta eget, vilket brukar innebära en tid utan ersättning. Eller arbeta deltid för att ha tid att satsa på din affärsidé eller ditt nya företag.

För att arbetsmarknaden på lång sikt skall fungera och bli mer produktiv behövs rörlighet. Rörlighet skapas när vi har utrymme att testa och göra fel. Med en sparbuffert kan fler ta risken att säga upp sig, hoppa på ett nytt jobb eller ännu bättre: ha råd att starta ett nytt företag.

Ingenstans i grundskolan lär vi oss om hur vi hanterar vår privatekonomi. Att införa ämnet i grundskolan är en förutsättning för ett väl fungerande samhälle och arbetsmarknad. Vidare bör politikerna ta sitt ansvar och entusiasmera individen att kontinuerligt spara.

Min förhoppning är att alla svenskar har ett jobb som är utvecklande för egen del och samtidigt skapar värden i vår ekonomi. Med ett buffertsparande ökar möjligheterna till detta avsevärt! Jag har själv levt efter devisen hela livet och hoppas med denna krönika att fler tar efter: med ekonomisk trygghet vågar du ta risker.

Själv hoppade jag av ett välbetalt chefsjobb för att starta eget. Jag har utvecklats otroligt mycket av det, liksom samhället: våra bolag har skapat 50 nya jobb och fler kommer det att bli!

Får vi fart på individens ekonomiska mikrobeteende kan vi skapa en enorm hävstång och ett mer utvecklat samhälle på makronivå. Bara genom lite mer Pippipengar…

Pingis Hadenius

Publicerad av Pingis Hadenius den 2017-06-07 - 14:12  #Krönika