När regeringen i Finland aviserade förändringar i arbetsrätten bröt det ut strejker. Flera fackförbund vill stoppa beredningen. Men att sänka trösklarna för att fler ska kunna komma in på arbetsmarknaden är nödvändigt, menar krönikören Janerik Larsson, som jämför reglerna i Sverige och vårt östra grannland.

Det är riksdagsval i Finland den 14 april 2019. En av striderna i upptakten till valrörelsen handlar om regeringens plan att reformera arbetsrätten. Det är en reformering av anställningsskyddet som innebär att det ska vara lättare att säga upp personer av personliga skäl i företag med färre än tio anställda. Samtidigt ska karenstiden förkortas från 90 till 60 dagar för alla som blir uppsagda av personliga skäl.

Förslaget har bara aviserats men det räckte för att en rad fackliga organisationer skulle starta politiska strejker för att stoppa beredningen av förslaget. Såväl Elektrikerförbundet, tjänstemannafacket Pro, JHL, som organiserar välfärdsarbetare, Livsmedelsarbetarförbundet och servicefacket Pam har gått ut i strejk. Nyligen annonserade Pam att de växlar upp strejken ytterligare.

Den finska regeringen konstaterar att det är svårt att göra en internationell jämförelse mellan länder eftersom också andra lagar varierar, men hänvisar till OECD:s jämförelse, och skriver att ”det individuella uppsägningsskyddet i Finland är striktare än i OECD-länderna i genomsnitt”. Därför vill de genomföra förändringar.

Precis som i den svenska debatten om reformering av LAS handlar svårigheterna i hög grad om de fackliga organisationernas makt.

Precis som i den svenska debatten om reformering av LAS handlar svårigheterna i hög grad om de fackliga organisationernas makt. Men det handlar också om hur en förändrad arbetsmarknad kräver att de fackliga organisationerna förändrar sina arbetssätt.

Finland har en stel arbetsmarknad och har länge plågats av hög arbetslöshet så regeringens reformförslag ter sig mycket lättförklarligt. Regeringen säger att facket inte kan ha vetorätt gentemot regeringen och riksdagen. Småföretagarorganisationen Företagarna i Finland står på regeringens sida.

Idag består Finlands regering av Centerpartiet, Samlingspartiet och partiet Blå framtid, som utgör resten av Sannfinländarna.

Finansminister Petteri Orpo, ordförande för Samlingspartiet, diskuterade problemen nyligen i en intervju i Hufvudstadsbladet. ”Utan en sysselsättning som ligger på nordisk nivå klarar vi inte det när vi åldras. Vi har en global omvälvning i arbetslivet, ny teknologi, större rörlighet, allting har förändrat arbetet dramatiskt. Det har varit helt rätt att sätta arbetet i fokus”, sa han.

Petteri Orpo poängterade att Samlingspartiet är ett löntagarparti och ett företagarparti. ”Utan löntagare som är motiverade, har en bra vardag och är produktiva så har vi inga lyckade företag. Men vi måste kunna förklara varför arbetslivsreformer är en fördel.”

Finland har 300 000 arbetslösa så det är uppenbart att det behövs en lägre tröskel för att anställa. Det är de små och medelstora företagen som anställer mest. Var tredje mikroföretagare säger sig vara färdig att anställa ifall tröskeln sänks.

Sänkta trösklar ger en chans framför allt till dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden.

Sänkta trösklar ger en chans framför allt till dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden, för att de har varit långtidsarbetslösa, hotar bli marginaliserade, har låg utbildning eller ringa arbetserfarenhet. Och precis som Finlands finansminister säger är det bara de starka kandidaterna som får jobb om inte trösklarna sänks.

Skillnaden mellan finländsk och svensk debatt är på detta område närmast obefintlig. I Sverige och Finland bygger motståndarna till reformerna försvaret för dagens anställningsskydd på en grundläggande, felaktig bild. Det redovisas till exempel på ett lättbegripligt sätt i den utmärkta Ratio-rapporten ”Anställningsskyddets avsedda och oavsedda konsekvenser”.

Lagstiftningen uppfyller inte sitt egentliga syfte, men reformförsök stöter på kombinationen av dels medarbetartron på ”sist in, först ut” (som i sig är destruktiv och motverkar rörlighet), dels den makt LAS idag ger lokala fackliga organisationer.

För Sverige och Finlands bästa behövs verkligen en reformering!

Janerik Larsson

Publicerad av Janerik Larsson den 2018-11-07 - 10:20  #LAS #Krönika