Uppseendeväckande att ett uttalat normkritiskt parti som Feministiskt initiativ har en så oflexibel syn på arbetsmarknaden. Det skriver Maria Eriksson i en krönika inför partiets kongress den 24–26 mars.

Feministiskt initiativ är Sveriges mest uttalat normkritiska parti. Det syns till exempel i partiprogrammet som kommer att behandlas på Fi:s kongress i helgen (24–26 mars).

Det är inte bara heteronormer och könsmaktsordning som ska motverkas, utan också ”alkoholnormen”, ”funktionsnormer”, normer om svenskhet och ”kapitalistiska jordbruksnormer”. Fi vill bidra till ”ett samhällsbygge som skapar utrymme för alla människor att utveckla sin fulla potential”.

Det låter bra, men normkritiken visar sig vara tomt snack om man tittar närmare på partiets arbetsmarknadspolitik. Man hade ju kunnat tänka sig att ett normkritiskt perspektiv skulle innebära att man ifrågasätter heltidsnormen, anställningsnormen och arbetstidsnormen. Men icke.

Fortfarande är utgångspunkten på arbetsmarknaden och för den arbetsmarknadspolitiska debatten att heltidsanställningar på 40 timmar i veckan är det bästa för alla.

”Det låter bra, men normkritiken visar sig vara tomt snack om man tittar närmare på partiets arbetsmarknadspolitik.”

Feministiskt initiativ, som vill att arbetsmarknaden ska bli ”flexibel på människors villkor”, borde förstås se detta som ett utmärkt tillfälle att utöva normkritik. Men istället vill man verka för en ytterst oflexibel arbetsmarknad.

Till exempel anser man att ”tillsvidareanställningar baserade på heltid måste bli regel inom hela arbetsmarknaden”.

  • Möjligheten att rekrytera vikarier ska begränsas
  • Bemanningsföretag ska motarbetas
  • Egenanställningar och deltidsjobb ska på sin höjd utgöra undantag

Dessutom vill man ersätta 40-timmarsveckan med en 30-timmarsvecka för alla. Partiet säger sig vilja ”bygga ett samhälle där människor tagit tillbaka makten över tiden”. Men i praktiken har man alltså en oerhört rigid uppfattning om hur människor ska använda sin tid.

Det finns starka ekonomiska invändningar. Jobba 30 timmar – få betalt för 40. Vem betalar?

Men framför allt: Vad säger Fi till den som vill jobba deltid för att kunna ha mer tid till familj, vänner eller för att utveckla en egen affärsidé? Eller till den som vill jobba mer än sex timmar om dagen för att spara ihop pengar till ett efterlängtat boende, en resa eller en förstärkt pension? Eller till den som aldrig lyckats få en heltidsanställning och som i ett tillfälligt jobb ser möjligheten att ta ett första steg in på arbetsmarknaden? Till den som upplever att möjligheterna att utveckla sin fulla potential skulle vara större på en mer flexibel arbetsmarknad?

Glöm det!

Maria Eriksson

Publicerad av Maria Eriksson den 2017-03-22 - 15:25  #Krönika