Det behövs ett system som gör det möjligt för företagen att med statligt stöd i lågkonjunktur behålla de anställda, skriver krönikören Anders Ferbe. Högkonjunkturer följs alltid av lågkonjunkturer och då behöver vi vara förberedda, så vi inte tvingar ut människor i arbetslöshet, menar han.

För nio år sedan, ganska exakt på dagen, ringde Maria mig. Hon var sedan några månader varslad från sitt jobb på en industri i Mellansverige. 37 år gammal, kvinna, svetsare, villa i en medelstor stad, familj. Hon var oerhört frustrerad över att snart bli arbetslös och hon upplevde att hela hennes familjs tillvaro stod på spel.

Och hon var inte ensam. I spåren av finanskraschen drabbades hundratusen industrianställda av varsel och uppsägningar under åren 2008–2009. Men medan företagen i Sverige gjorde sig av med anställda för att minska sina kostnader så såg det annorlunda ut i flertalet konkurrentländer i Europa.

I dessa fanns nämligen någon form av statligt stöd för korttidsarbete. De innebar att företagen, om de lät bli att varsla, kunde få stöd från staten när de anställda under en tid gick ner i arbetstid. Genom korttidsstödet behöll de anställda sina jobb. När konjunkturen svängde fanns de på plats och kunde börja producera. I Sverige däremot började företagen då att rekrytera. Månader förlorades.

”Det är slöseri med människors kunnande att tvinga ut dem i arbetslösheten. Det blir dyrt, både ekonomiskt och socialt. Dessutom ska vi vara rädda om våra företag. De är grunden för vårt lands välstånd.”

Och Maria, som jobbade i ett företag som också har produktion i andra länder i Europa, frågade mig; Borde inte vi också ha ett sådant system? Borde inte även vi vara rädd om dem som jobbar? Alla vet att när uppgången kommer så tar de företag som har kvar sina anställda marknadsandelar från oss – vi förlorar våra jobb idag men också för framtiden. Är det rimligt?

Nej, det är inte rimligt. Och det var också därför som fack och arbetsgivare inom industrin under och efter finanskrisen försökte få fram ett liknande stöd i Sverige. Efter många diskussioner och förslag från parterna beslutade riksdagen 2013 om en lag om statligt stöd vid korttidsarbete. Det var bra, men helt otillräckligt, eftersom regelverket gör att det krävs en mycket djup kris i Sverige för att det ska aktiveras.

Därför är det mycket välkommet att regeringen nu i dagarna tillsätter en utredning som får i uppgift att ta fram förslag på hur ett konkurrenskraftigt statligt svenskt system för korttidsarbete kan utformas.

Ett system som, utan att hindra nödvändig strukturomvandling, gör det möjligt för företagen att med statligt stöd i lågkonjunktur behålla de anställda genom att korta arbetstiden och kanske använda den frigjorda tiden till kompetensutveckling.

För det är slöseri med människors kunnande att tvinga ut dem i arbetslösheten. Det blir dyrt, både ekonomiskt och socialt. Dessutom ska vi vara rädda om våra företag. De är grunden för vårt lands välstånd. Genom att skapa en effektiv krockkudde vid kommande konjunkturnedgångar vinner vi både konkurrenskraft och minskar risken för skenande arbetslöshet.

Även om många önskar att hjulen alltid ska snurra lika bra som nu, så vet vi alla att högkonjunkturer följs av lågkonjunkturer. Kanske i form av en sakta avmattning, kanske i form av störtdykning. Det enda vi vet, det är att ingen vet.

Och hur gick det då för Maria? Jo, hon var arbetslös under en lång tid. Fick några korta påhugg som bemanningsanställd. Skilde sig. Flyttade. Och jobbar nu för ett kommunalt bostadsbolag. Trivs, men saknar industrin och jobbet som svetsare.

Med ett nytt system för korttidsarbete kommer Marias systrar och bröder i företagen inte drabbas lika hårt som de gjorde under senaste krisen. Det vore bra för de anställda, för näringslivet och för Sverige. Låt kommande utredning skapa ett framtida win-win system. Maria och alla andra är värda det.

Anders Ferbe

Publicerad av Anders Ferbe den 2018-02-14 - 15:32  #Arbetslöshet #Konjunktur #Krönika