En av de mest pessimistiska skildringar jag läst om utvecklingen på arbetsmarknaden fram till idag är också den mest optimistiska för framtiden, skriver krönikören Mattias Svensson.

Ekonomihistorikern Louis Hymans bok Temps beskriver hur tillfälliga jobb kommit att växa i betydelse på den amerikanska arbetsmarknaden under i stort sett hela efterkrigstiden, en utveckling som aktivt har drivits på av konsulter och bemanningsföretag.

Allt accelererade med krisen för amerikanska storföretag på 1970-talet och behovet av att omstrukturera som också drevs av kontorens datorisering. Efter det blev alltfler anställningar osäkra och tillfälliga, snarare än de livslånga heltidsanställningar till medelklasslön som var normen inom efterkrigstidens industriföretag.

Idag är det vanligt att se delningstjänsten Uber som sjäva kulmen på denna stigande osäkerhet. Många menar att det förebådar en framtid där arbetslivet för de flesta består av prispressade inkomster från tidsbegränsade så kallade gig, medan fåtalet kan bli enormt rika på att skapa plattformar för sådan jobbförmedling.

Louis Hymans berättelse tar istället en optimistisk vändning. Han visar att Uber används av förarna för att utjämna svajiga inkomster. Att köra bil är inte alternativet till en fast anställning, utan till dagens osäkra deltidsarbeten där många i USA har svårt att ens veta sitt schema i förväg. Och när det fanns missnöje bland förarna vände sig många till konkurrenten Lyft.

Vägarna – det finns flera – till denna bättre framtid går alla genom att bejaka rörligheten, snarare än att försöka reglera oss tillbaka till det förflutna.

Plattformarna måste över lag se till att vara mer attraktiva för de arbetssökande. Upwork är idag den största arbetsförmedlingssajten i USA och har blivit det genom att erbjuda sina anställda goda villkor. Av de femton första anställda ingenjörerna i det ena företaget som bildade Upwork jobbar tolv kvar. Sajten har byggts av bland annat en ingenjör som bor i Sibirien, en programmerare i Grekland och översikten utförs av en anställd i Jakarta.

Man måste inte heller vara välutbildad för att ha unika färdigheter att konkurrera med, menar Hyman. Också de som plockar ihop matkassarna för hemleverans i butikerna får fasta anställningar. Att veta var quinoan ligger kräver lokalkännedom och därför kan inte personalen bytas ut hur som helst.

Svensk arbetsmarknad ser inte ut som den amerikanska, men de stora ekonomiska trenderna når också oss. Även här borde vi kunna dra nytta av att gigekonomin kan ge varaktiga jobb också till människor som inte bor i storstäder, och bättre möjligheter att balansera osäkra inkomster och arbetsförhållanden. Vi borde kunna ligga i framkant för att utveckla plattformar för jobbförmedling som maximerar varje arbetstagares möjligheter att söka det bästa erbjudandet.

Vägarna – det finns flera – till denna bättre framtid går alla genom att bejaka rörligheten, snarare än att försöka reglera oss tillbaka till det förflutna. Som Hyman påpekar var arbetet också i den efterkrigsperiod som idealiserats för sina heltidsjobb inom industrin ofta tungt och enahanda. Särskilt i takt med att robotar tar över maskinellt repetitiva sysslor ökar möjligheterna att för första gången i historien förena industrialismens kapital och välståndsnivå med förindustrialismens större inslag av självständigt yrkesarbete.

Den kombinationen av trygghet och frihet borde även Sverige lockas av.

Mattias Svensson

Publicerad av Mattias Svensson den 2018-12-12 - 13:52