Det bästa sättet att förklara vad brexit kommer att innebära är med exemplet Airbus. Det menar krönikören Mattias Svensson, som genom flygplanstillverkaren beskriver hur höga europeiska tullar, amerikanska handelskrig och ett kontrollerat internet drabbar handel och jobb.

Sikten har varit skymd och exakt hur brexit kommer att landa har inte blivit klarare av senare veckors turbulens. Beslutet verkar ha skjutits fram i tiden, men förr eller senare lär dock det skakiga brittiska ekipaget vara framme vid sin bestämda destination. Ner kommer man som bekant alltid.

Kanske är den europeiska flygplanstillverkaren Airbus, med huvudsakligt säte i Frankrike, den bästa illustrationen av mina farhågor för vad separationen kan innebära.

Vingarna till Airbus kommersiella flygplansmodeller tillverkas i Broughton i Wales vid en fabrik med 6 000 anställda. De designas och ritas av 3 000 andra anställda i Filton, Bristol som ligger i England.

Att köpa vingar för pengarna blir mycket dyrare om vingarna plötsligt beläggs med tull och riskerar att fastna i krånglig klarering vid gränskontroller, snarare än att transporteras tullfritt genom ett Europa som tålmodigt har avskaffat de interna gränskontrollerna.

Att köpa vingar för pengarna blir mycket dyrare om vingarna plötsligt beläggs med tull och riskerar att fastna i krånglig klarering vid gränskontroller.

Till vingarna i en enda av Airbus flygplansmodeller, A350 XWB, kommer komponenter från USA, Belgien och Italien, innan de färdigbyggda vingarna monteras på flygplan i Frankrike. I samband med en handelskonflikt med USA påpekade Airbus att byggandet av denna flygplansmodell involverade arbete i 1 200 amerikanska företag i 44 amerikanska delstater. Och då är Airbus ett europeiskt företag.

Så ser modern teknikproduktion ut. Den är enormt specialiserad och utförs på en mängd fabriker och av en mängd företag som är bäst på att utföra sin del i det som kallas en värdekedja.

Oavsett vilket avtal som ingås mellan EU och Storbritannien, om det ens blir något avtal, så kommer Airbus att få komplikationer att importera komponenter till vingarna och sedan förena dem med flygplanskroppen. Värst förstås vid en så kallad hård brexit när komponenter till vingarna får en rejäl tullsats. Men också vid ett avtal om fortsatt tullfrihet kommer brexit att innebära komplikationer eftersom själva byråkratin vid gränsen är en minst lika stor kostnad som tullavgiften.

En av de bärande tankarna bakom brexit är dessutom att inskränka den fria rörligheten för människor. Detta försvårar den mänskliga sidan av Airbus samarbete. Självklart har de medarbetare som är beroende av att kunna resa mellan olika fabriker och kontor i EU respektive Storbritannien. Varje timme som adderas i restider och byråkratiskt krångel är en ytterligare kostnad för produktionen.

Modern tillverkning är känslig för handelshinder av olika slag, eftersom produktion sker i en lång värdekedja med tillverkning av olika komponenter och delar i olika länder. En del vill att Storbritannien utanför EU blir mer frihandelsvänligt och handlar på generösare villkor med hela världen, vilket skulle skapa en välbehövlig drivkraft för också EU att liberalisera. Mycket talar dessvärre för motsatsen, och då står Airbus där med vingar som är dyrare att både bygga och montera.

En annan komplikation är mer smygande. Tidigare i år beslutade Airbus att avsluta tillverkningen av sin största modell, superjumbon A380. Flygplanet blev aldrig någon succé: dyr, kostsam att bemanna, hög bränsleförbrukning och svår att fylla med passagerare. En både ekonomisk som ekologisk belastning med andra ord, och att tillverkningen går i graven är inget att sörja.

Om risken för Storbritannien illustreras av söndertrasade värdekedjor, så illustreras risken för Europa utan Storbritannien av en byråkratisk, toppstyrd och prestigeinriktad produktion.

Superjumbon är en typisk produkt av prestige av det slag som industripolitiska satsningar gärna landar i. Och mer industripolitik blir det om Frankrikes president Emmanuel Macron får som han vill. Ihop med protektionism, höga minimilöner och ett internet kontrollerat i upphovsrättens intresse ingår det bland hans visioner för EU.

Om risken för Storbritannien illustreras av söndertrasade värdekedjor, så illustreras risken för Europa utan Storbritannien av en byråkratisk, toppstyrd och prestigeinriktad produktion. Då blir jobben beroende av tillskott och välvilja uppifrån, inte av vad folk vill ha. Det är inte tryggare, bara ett annat slags otrygghet.


Mattias Svensson

Publicerad av Mattias Svensson den 2019-03-27 - 11:04  #Politik #Krönika