Arbetstider som är gränslösa och oreglerade kan leda till mycket intensiva och långa arbetsveckor. Därför krävs det normer för när anställda ska vara nåbara, skriver krönikören Lars-Olof Pettersson.

På Kungsbron 23 i Stockholm ligger ett kafé insprängt bakom ett större kontorskomplex. Det drivs av Café&Co. Affärsidén bygger på en målgrupp bestående av människor med ett flexibelt behov av arbetsplats. Coworking lanseras som livsstil. Kaféet erbjuder en kreativ och avkopplande atmosfär, ergonomiskt korrekt arbetssätt och en miljö som uppmuntrar möten med andra människor.

Blandningen av kafé och kontor kallar man coffice.

Ett community har skapats för att de egna förmågorna och kompetenserna ska kunna marknadsföras bland andra medlemmar. För de allra flesta har det gränslösa arbetslivet helt annan innebörd än för de frilansande kaffesurfarna på kafé Kungsbron.

Men det gränslösa arbetet har många ansikten, flera risker och gott om möjligheter.

Nyligen sammanställde Arbetsmiljöverket sin ”Vägledning om arbetsmiljöutmaningar i ett gränslöst arbetsliv”.

Enligt forskningen finns det utmaningar i det gränslösa arbetet. Det gäller inte minst organisatoriskt. Det kan vara svårt att koordinera ett flexibelt arbete där var och en tar med sig arbetet till den plats som passar vederbörande bäst, men där resultatet trots allt beror på samarbete mellan individerna. Om arbetsuppgifterna kan utföras var som helst går det också att avkräva arbetsresultat när som helst.

Läkarnas kollektivavtal ger den som får ett joursamtal på sin fritid, rätt att tillgodoräkna sig ersättning för 30 minuters arbete, oavsett om samtalet bara varar fem minuter. Få andra yrkesgrupper har motsvarande lösning.

Den som är möjlig att nå via mejl, sms och telefon på sin fritid kan få tillvaron sönderhackad av ständiga påminnelser om arbete. Läkarnas kollektivavtal ger den som får ett joursamtal på sin fritid, rätt att tillgodoräkna sig ersättning för 30 minuters arbete, oavsett om samtalet bara varar fem minuter. Få andra yrkesgrupper har motsvarande lösning.

Arbetsplatsen har under lång tid tjänat som platsen där individerna socialiseras. På en arbetsplats med flexibla arbetstider och där arbetet förläggs på olika platser minskar de möjligheterna.

Därför pekar flera på att det behövs riktlinjer som förenar individuell flexibilitet med samordning. Det krävs normer för när anställda ska vara nåbara. Avvägningar behövs mellan det som är avgörande för verksamheten och medarbetarnas behov av fritid

Arbetstider som är gränslösa och oreglerade kan leda till mycket intensiva och långa arbetsveckor. Med riktlinjer för arbetstid går det att hantera gränslösa och verksamhetsanpassade arbetstider på arbetsplatsen. Genom sådana riktlinjer går det att undvika krav på att ständigt vara tillgänglig utanför ordinarie arbetstid.

Det är alltid arbetsgivaren som har ansvar för sina medarbetares arbetsmiljö, även i det gränslösa arbetet. Arbetsmiljölagen gäller allt arbete som utförs för en arbetsgivares räkning.

För några år sedan kom Arbetsmiljöverket med en ny föreskrift som gällde den sociala och organisatoriska arbetsmiljön. Balansen mellan vad som krävs och de resurser som ställs till förfogande betonades. Arbetsgivarens organisation ska ge förutsättningar för arbetstagarna att utföra arbetet utan risker för ohälsa, hette det. I föreskriften pekade verket på signaler och tecken på hög arbetsbelastning och stress, till exempel omfattande övertid, hög arbetsintensitet under långa perioder, försämrat arbetsresultat och stressrelaterade besvär, arbetsskador och sjukfrånvaro.

Problemen kan lika ofta handla om en arbetsgivare som inte bryr sig om hur arbetet läggs upp som att de i alltför hög grad detaljstyr medarbetarnas verksamhet.

På kafé Kungsbron kämpar säkert flertalet av frilansarna inte med dessa stressrelaterade problem. Deras bekymmer handlar i större utsträckning om att hitta kunder, villiga att betala för deras verksamhet. Deras arbetsmiljö tillhör de bättre bland frilansare.

Men för dem som har en anställning kan arbetsgivarens hantering av sin organisation vara avgörande för trivsel, hälsa och välbefinnande.

När kampen mot § 32 och löntagarnas medbestämmande var som hetast handlade det om ”arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet”.

I det nya arbetslivet kan det i lika hög grad handla om ”arbetsgivarens skyldighet att leda och fördela arbetet”, det vill säga organisera det.

Lars-Olof Pettersson

Publicerad av Lars-Olof Pettersson den 2018-05-09 - 08:00