Frågan om framtidens anställningsskydd behöver sättas in i ett bredare sammanhang än att enbart beröra justeringar i LAS om turordning, avgångsvederlag eller liknande, skriver krönikören Anders Ferbe. Då krävs en nära dialog med regeringen och dess samarbetspartier, menar han.

Återigen diskuteras lagen om anställningsskydd. Orsaken är Januariavtalets text om att förändra LAS, om inte parterna via förhandlingar löser detta. Men frågan om anställningsskydd är bredare är regelverket kring turordning. Den handlar om hur den svenska arbetsmarknadsmodellen ska fungera när framtidens kompetensförsörjning blir vägledande inom allt fler områden.

När LAS formades för snart femtio år sedan var det utifrån flera olika behov. Bland annat skulle äldre arbetskraft med lång anställningstid ha ett starkare skydd vid uppsägningar, vilket i sin tur krävde någon form av turordningsregler. För att skapa viss dynamik gavs de lokala parterna möjlighet att komma överens om vissa avsteg från dessa regler, vilket också sker.

En grundsten i lagen är att arbetsgivarna är tvungna att förhandla om både den sakliga grunden för uppsägningar och vilka som ska beröras. Lagen begränsar således arbetsgivarnas rätt att fritt välja vilka som ska sägas upp.

Under de senaste decennierna har arbetsmarknaden förändrats och lagen har justerats. Andelen tidsbegränsade anställningar har ökat kraftigt, inte minst efter att lagen tillfördes regler om allmän visstid. Provanställning är idag mer regel än undantag. Med bemanningsbranschen fick företagen möjlighet att hyra in istället för att anställa.

Allt fler känner, oavsett ålder och anställningstid, att deras verkliga anställningstrygghet finns i den egna kompetensen.

Utöver detta har jobben och kraven på de anställdas kompetens förändrats. Allt fler känner idag, oavsett ålder och anställningstid, att deras verkliga anställningstrygghet finns i den egna kompetensen. Samtidigt vittnar många om att de ges alltför lite möjlighet till att lära mer. Därför behöver rätt och möjlighet till kompetensutveckling vara en del av morgondagens anställningsskydd.

Anställningsskyddet handlar också om de anställdas och deras företrädares inflytande på arbetsplatsen. Ska saklig grund vid uppsägningar ersättas av arbetsgivarnas fria uppsägningsrätt? Ska fackföreningarna spela någon roll vid uppsägningsförhandlingar?

Att förhandla eller lagstifta om förändringar av turordningsregler är svårt, men inte omöjligt. Men att förhandla om inflytande och därmed makt är bara möjligt om en part är beredd att ge upp sitt inflytande i en fråga i utbyte mot att få någon annan form av inflytande eller makt.

Att lagstifta om en maktförskjutning på arbetsmarknaden är möjligt, men sätter farligt stor press på hela partsmodellen och på arbetsmarknadens parter. För om makten plötsligt förskjuts försvåras sannolikt parternas samarbete i andra frågor. Det visar inte minst erfarenheter från både Sverige och andra länder.

Sammantaget leder allt detta till att frågan om framtidens anställningsskydd behöver sättas in i ett betydligt bredare sammanhang än att enbart beröra justerade lagregler om turordning, avgångsvederlag eller liknande.

Utgångspunkten för regeringen och dess samarbetspartier när de nu ska skriva sina utredningsdirektiv kring LAS bör därför breddas.

Fokus om framtidens anställningsskydd behöver vridas till att handla om hur parterna och staten gemensamt kan ta avgörande steg för att stärka de anställdas kompetens på en snabbt förändrad arbetsmarknad och därmed förbättra möjligheterna för framtidens kompetensförsörjning.

Med bredare utgångspunkter bör det också bli lättare att hantera regelverket för morgondagens anställningsskydd.

Även frågor om a-kassa, omställning och hur tryggheten för dem med tidsbegränsade anställningar kan stärkas behöver ingå i utredningens uppdrag. Med sådana bredare utgångspunkter bör det också bli lättare att hantera regelverket för morgondagens anställningsskydd.

Om parterna ska kunna finna egna lösningar i frågorna innan den statliga utredningen är klar, krävs sannolikt en nära dialog med regeringen i syfte att hitta en trepartsuppgörelse. En sådan process kan med fördel inledas med att direktiv och förslag till statlig utredare tas fram i samverkan med arbetsmarknadens parter.   

Anders Ferbe

Publicerad av Anders Ferbe den 2019-03-13 - 12:31  #Politik #LAS #Svenska modellen #Krönika