Söndercurlade ungdomar som sover på sommarjobbet förlorar chansen till nästa jobb. Det menar krönikören Eva Cooper, som får många vittnesmål om sommarjobbare som inte klarar av att ta ansvar.

Höstterminen drar igång, både för skolor och på arbetsplatser. Sommaren har för vissa betytt ledigt, för andra en chans att få visa framfötterna på arbetsmarknaden. Ett första sommarjobb! Och 2019 har varit ett rekordår i antal utlysta sommarjobb hos Arbetsförmedlingen (och då vet vi att långt ifrån alla jobb läggs ut hos Arbetsförmedlingen). En fantastisk möjlighet för till exempel nyanlända eller ungdomar.

Det har helt enkelt varit en bra sommar med många valmöjligheter för den som söker jobb. Just nu har vi stark arbetsmarknad med många sysselsatta, och därmed finns också ett större behov av semesterersättare hos företagen.

Inget varar dock för evigt – allra minst en högkonjunktur.  I Företagarnas, Swedbanks och Sparbankernas Småföretagsbarometer 2019 mäts företagens syn på konjunkturen. Företagen blir allt mindre optimistiska, inte minst på grund av att sysselsättningen ökar långsamt. Det är andra året i rad som konjunkturindikatorn minskar och den är nu på sin lägsta nivå sedan 2013, det vill säga i efterdyningarna av eurokrisen. Det gäller således att göra bra ifrån sig i dag för att vara åtråvärd på arbetsmarknaden i framtiden. Ta chansen!

Det gäller att göra bra ifrån sig i dag för att vara åtråvärd på arbetsmarknaden i framtiden.

När jag själv kommer tillbaka till jobbet efter semestern får jag höra en tragikomisk berättelse från en företagare, den om den sömndruckna sommarjobbaren. Företagaren går in i på ett kontor där en av sommarjobbarna sitter böjd över skrivbordet, sovandes. Med myndig stämma säger företagaren ”är du trött?!”. Närmast som en zombie tittar sommarjobbaren upp, mumlar fram ett ja, och lutar sig över skrivbordet igen för att fortsätta sin power nap. När det blir dags att fundera över höstens schema för extrajobb och planera inför framtida somrar är det knappast aktuellt att åter ta kontakt med den trötta sommarjobbaren. Chansen är missad.

Närmast som en zombie tittar sommarjobbaren upp, mumlar fram ett ja, och lutar sig över skrivbordet igen för att fortsätta sin power nap.

Och liknande historier hörs lite här och där. Om sommarjobbaren som alltid är sjuk på måndagar, om de som, trots att det finns massor av jobb kvar att göra, smiter flera timmar för tidigt från jobbet så gott som dagligen. Eller kursen för unga som sade sig vara sugna på att starta eget, där hälften av deltagarna kom minst en timme försent, och någon hade med sig en kompis som inte hade något med det hela att göra överhuvudtaget. Anekdotiskt, ja visst. Men vittnesmålen är många. För några år sedan skrev Svala Firus, psykolog på Arbetsförmedlingen, om det passiva jobbsökandet där dussintals unga bjuds in till jobbträffar och ingen kommer, eller ursäkter om att möten är för tidiga, katten är sjuk eller att personen inte vill låta sig utnyttjas som praktikant.

Jag ser på Twitter en kommentar från utbildningsminister Anna Ekström om att hon gett betygsutredningen i uppdrag att titta på möjligheten för lärare att säga nej till sent inlämnade uppgifter. Det är bra. Men det pekar också på det märkliga i att i dag bedöms ett arbete som lämnas in före deadline på samma sätt som något som kommer en månad försent. Helt plötsligt blir det ännu tydligare varför många företagare och arbetsgivare efterlyser arbetskraft som är ansvarstagande och kan klockan – när skolan lär ut att det inte ger några konsekvenser i att strunta blankt i tidsplaner.

Det finns ett attitydproblem hos unga som drabbar långt fler än enskilda individer. Det drabbar hela samhället. Men vems fel är det? Gnäll på dagens ungdom har vi hört sedan de gamla grekernas dagar. För i ärlighetens namn: hur bra är vi föräldrar på att lära ut jobbvett och arbetsetikett? Eller har nånannanismen slagit klorna i oss så hårt att vi glömt bort vårt eget ansvar i att vara förebilder för barn och ungdomar? 

Numera talas det enbart om rättigheter och alldeles för sällan om skyldigheter.

Det är söndercurlade ungdomar vars föräldrar söker jobb åt dem, fixar lägenheter åt dem och överlag är väldigt involverade i sina myndiga barns framtidsval, något som våra lärosäten har blivit högst medvetna om de senaste åren. Det är inte heller bara föräldrarnas fel – det krävs en hel by för att uppfostra ett barn. Men vi har ett samhälle där gör din plikt, kräv din rätt är sedan länge bortglömt, numera talas det enbart om rättigheter och alldeles för sällan om skyldigheter. Och det är knappast ungdomarnas fel. De är fostrade av dagens vuxna. Det är vuxenvärlden som skapar upplevelsen av att du bara ska få utan att hugga i själv. Det är vi som behöver skärpa oss.

Eva Cooper

Publicerad av Eva Cooper den 2019-08-21 - 09:59  #Krönika