Tanken att pensionen ska beskattas lika lågt som lön bygger på en vanföreställning om att pension är uppskjuten lön, skriver krönikören Janerik Larsson. Ju fler som jobbar och betalar skatt, desto bättre pension får pensionärerna, menar han.

Knappt en vecka före riksdagsvalet offentliggjorde Näringslivets Skattedelegation sitt remissvar på regeringspromemorian ”Ett ytterligare steg för att ta bort skillnaden i beskattning mellan löneinkomst och pension”. Helt förväntat väckte remissvaret ingen medial uppmärksamhet. Slaget var ju sedan länge förlorat eftersom det då sedan länge i valrörelsen rådde brett politiskt samförstånd om en fullständig vanföreställning. 

Denna vanföreställning formulerades otaliga gånger av Stefan Löfven under valrörelsen när han förkunnade att ”pension är uppskjuten lön” och att det därför inte ska vara någon skillnad i beskattningen mellan lön och pension. En helt huvudlös tanke.

Att pension är uppskjuten lön är en huvudlös tanke.

Skattedelegationen är dock finurligt försynt i sin sågning:

”Det är inte naturligt givet att beskatta arbete och pension exakt lika. Några argument för detta förs inte heller fram i promemorian. Promemorian anger att “pension är uppskjuten lön”, vilket dock inte är helt självklart. Det svenska allmänna pensionssystemet är ett takbegränsat, avgiftsbestämt fördelningssystem (“pay as you go”) utan några garantier för den framtida pensionens storlek. Att kalla inkomster från det allmänna pensionssystemet för lön kan liknas vid att kalla sjukpenning eller arbetslöshetsersättning för lön.”

Den vanföreställning som nu tycks ha segrat är ett resultat av en mångårig lobbyinsats riktad mot Reinfeldt-regeringarnas jobbskatteavdrag vars pedagogik var solklar: pensionerna ökar när landets ekonomi går bra. Det kräver fler i arbete vilket är jobbskatteavdragets syfte och effekt. Detta är det enda sambandet mellan beskattningen av jobb och beskattningen av pension.

Vem talar för de unga som påverkas negativt av det felaktiga tänkande som Stefan Löfven står för (dock inte ensam)?

De välorganiserade kravmaskinernas genomslag, särskilt inom Socialdemokraterna, behöver debatteras.

2013 reagerade KDU:s dåvarande ordförande Aron Modig (som nu lämnar riksdagen) i en debattartikel i Aftonbladet mot pensionärsorganisationernas krav. Han underströk att pensionärsorganisationernas krav att överge pensionsreformens stabila grund, att pensionssystemets skulder inte får bli större än dess tillgångar, innebär att framtida generationers pensioner riskerar gå samma väg. Då får, skrev han, PRO-pamparnas barnbarn ingen premiepension alls och konstaterade:

”Det här känner pensionärsorganisationerna förstås till. De är fullt medvetna om att deras krav bara kan genomföras på bekostnad av barnbarnen. Men då bör de också öppet erkänna detta, se sina efterkommande i ögonen, berätta vad de vill ha, och vem de tycker ska betala notan.”

Försvaret för det svenska pensionssystemet och för en skattepolitik som stärker arbetslinjen borde det finnas brett gehör för. Uppenbart saknas de ungas röst i debatten; de välorganiserade kravmaskinernas genomslag, särskilt inom Socialdemokraterna, behöver debatteras mera framöver.

Janerik Larsson

Publicerad av Janerik Larsson den 2018-09-19 - 08:46