Nästan hela landet har bostadsbrist. Och finns det inte bostäder går det inte heller att flytta till drömjobbet. Det är illa, menar krönikören Eva Cooper, som bland annat tycker att det är orimligt att behålla strandskyddet.

Nio av tio svenskar bor i en kommun med bostadsbrist. Vi hör ofta larmen kring storstädernas bostadsköer, och hur detta allvarligt påverkar kompetensförsörjningen. Men storstäderna är inte ensamma. Samma tendenser finns i totalt 243 av 290 kommuner. Du hittar drömjobbet i Alfta men du får ingenstans att bo.

Precis det hände när företaget CrossControl skulle anställa en nyutexaminerad ingenjör. CrossControl startade sin verksamhet på Alfta Industricenter i Ovanåkers kommun i oktober 2001, då med sju anställda. I dag både utvecklar och tillverkar CrossControl elektronikprodukter som används i styrsystem på arbetsmaskiner och har över 200 anställda globalt varav ungefär 150 i Alfta.

Men bostadsbristen hotar jobben. Rekryteringen av ingenjören föll på att det var stört omöjligt att hitta en bostad till personen i fråga i både Ovanåker och grannkommunen Bollnäs. Ingenjören gick vidare till ett annat jobb i en annan ort i Sverige.

I många delar av landet byggdes det inga nya lägenheter under flera decennier. Det revs till och med överblivna bostäder. Resultatet har blivit en bostadsbrist där det inte under lång tid byggts nya bostäder, och det samtidigt som befolkningen ökat.

Bostadsbristen gör det också svårt att behålla en del redan anställda på grund av att de inte hittat tillräckligt attraktiva bostäder att slå sig ned i mer långsiktigt. Det finns för få lägenheter som de som i dag bor i hus kan flytta till, och de byggs för få villor. En förklaring till problemen i bland annat Alfta.

En av orsakerna till problemen på bostadsmarknaden är så klart hyresregleringen. Men det finns andra skäl, som i vissa fall är minst lika viktiga.

Ett av dem är strandskyddet. Framförallt på många mindre orter fäller strandskyddet krokben för bostadsmarknaden. I ett stelbent försök att värna sjöar och vattendrag blir attraktiva boenden inte byggda. Är det verkligen rimligt att det över hela landet ska vara samma metersgräns till vattnet?

5 000 nya villor med en helt egen sjö skulle kunna byggas i Arjeplog genom en annan typ av lagstiftning.

I Arjeplogs kommun finns över 8 000 sjöar, för varje invånare finns det fem kilometer strand. 5 000 nya villor med en helt egen sjö skulle kunna byggas genom en annan typ av lagstiftning. Det skulle kunna skapa helt nya möjligheter på arbetsmarknaden och få yngre familjer att bosätta sig i tidigare avfolkningsbygder.

De långsiktiga boendena saknas. Det behöver inte vara så. Sjöutsikt och god infrastruktur både i form av bredband samt järnvägs- och flygförbindelser lockar till att förverkliga företagardrömmar och att jobba på distans.

Sjöutsikt för fler skulle också kunna innebära att vi kom tillrätta med ett annat problem. Produktionskostnaden för ett hus kan ligga på två miljoner kronor, men marknadsvärdet av det färdigbyggda huset bli betydligt lägre. Det är inte tillräckligt attraktivt att bygga på många ställen i dag. Bankerna blir i sin tur restriktiva med lån när de ser att värdet dyker.

Därför är det välkommet att det i Januariavtalet finns ett löfte om förändring av strandskyddet. Olika regler ska gälla i olika delar av landet. Detta ska enligt uppgift ska vara en av de frågor som Miljöpartiet i det längsta ville lämna oförändrad, men som andra partier lyckligtvis förhandlade fram.

Miljöpartiet drev frågan om strandskyddet hårt i valrörelsen, därefter har det varit desto tystare. En förändring av strandskyddet skulle vara en viktig reform för en bättre fungerande bostadsmarknad i hela landet. Vi som ser det behöver driva på för att den ska genomföras den här mandatperioden. Ingen ska längre behöva tacka nej till drömjobbet på grund av bristen på tak över huvudet – oavsett om det handlar om Alfta eller Arjeplog.

Eva Cooper

Publicerad av Eva Cooper den 2019-03-20 - 10:41  #Kompetensförsörjning #Krönika