Det är ett nationellt självbedrägeri att tro att ”den svenska modellen” utgörs av 1970-talets LAS-lagstiftning, skriver krönikören Janerik Larsson. Han menar att LAS måste förändras för att vi ska kunna få en stabil arbetsmarknad.

Sverige har med viss förundran de senaste åtta åren tittat ut på en värld i stark förändring. Men eftersom den svenska ekonomin, trots den stora finanskris som började 2007/2008, har gått förbluffande väl har vi nu haft både en Alliansregering och en S/MP(V)-regering som inte har behövt adressera några riktigt svåra problem.

Den stora migrationskris som på allvar eskalerade 2015 har också kunnat lämnas åt sidan. Debatten har tagit sällsamma sidospår – till exempel en växande agitation mot muslimer i allmänhet som om det vore ett sätt att lösa några långsiktiga problem.

I centrum för den långsiktiga migrationsproblematiken och därmed för arbetsmarknaden och samhällsekonomin står nu frågor som inte riktigt vill ta sig in i valårsdebatten. På något sätt känns allt igen sedan tiden före andra stora kriser i svensk ekonomi.

Ett exempel är subventionerade jobb i offentlig verksamhet som slår ut privata företag. Detta är en socialdemokratisk specialgren sedan mycket länge.

Att något från 1970-talets regelverk för arbetsmarknaden skulle behöva förändras är givetvis en i det närmaste otänkbar tanke detta valår. Ingen vinner val på att förändra turordningsreglerna.

Nyligen läste jag om hur Landskrona kommun har startat ett tvätteri för att få arbetslösa i arbete med så kallade extratjänster som betalas av staten. Det är en förmån som privata tvätterier inte har. Edward Hamilton på Svenskt Näringsliv konstaterade i en kommentar att dessa tjänster som år 2020 beräknas kosta runt 30 miljarder kronor egentligen var tänkta att använda för att avlasta äldreomsorgen och förskolan.

Detta är verkligen inget nytt. Jag minns väl när Samhall drev verksamhet med statliga gratispengar utan att ta hänsyn att det slog ut riktiga jobb i riktiga företag. Den problematiken hanterades med tiden och så kanske sker med de olika subventionssystem som vi nu har.

När Arbetsmarknadspolitiska rådet nyligen presenterade sin sista rapport förvånades alla kommentatorer över rådets konstaterande att så kallade atypiska anställningsformer (anställningar utan kollektivavtal, visstidsanställningar, bemannings- och egenanställningar, eget företagande, svartarbete) inte hade ökat i någon högre grad under det senaste decenniet.

Allt lugnt, låt oss luta oss tillbaka i fåtöljen ett tag till, skulle kunna vara en naturlig reaktion. Men allt är inte lugnt.

Det finns å ena sidan en stor faktisk arbetslöshet (om än statistiskt dold i allehanda bidragssystem) och å andra sidan stora behov av arbetskraft både i privat och offentlig sektor.

Det är ett nationellt självbedrägeri att tro att ”den svenska modellen” utgörs av 1970-talets LAS-lagstiftning, av kollektivavtal som ständigt höjer ingångslönerna och den till vänsteromhuldade tron att det inte finns minsta behov av permanenta jobb med lägre löner.

Att något från 1970-talets regelverk för arbetsmarknaden skulle behöva förändras är givetvis en i det närmaste otänkbar tanke detta valår. Ingen vinner val på att förändra turordningsreglerna. Men att de behöver förändras är en sanning även om regeringen tycks tänka ”efter oss syndafloden”. Vi lever i ett land med ett ökande bidragsberoende men det ses inte som ett problem utan en ”lösning”. Sverige har den största spänningen i västvärlden mellan fast anställda och tillfälligt anställda. Begreppet ”inlasad” är unikt svenskt och inget att vara det minsta stolt över.

Det går att diskutera olika bidragsformer men kvar står att den ”svenska modellen” saknar en långsiktigt hållbar grund att stå på.

Den politiska logik vi känner från tidigare säger att eländet måste bli än mycket mera uppenbart innan de olika samhällsaktörerna inser allvaret. Det är så vi gör i Sverige. Först springer vi i en riktning i det allra längsta men sedan kommer ”alla” plötsligt på att det är dags att ändra kurs.

När är vi vid den punkten i regleringen av arbetsmarknaden?

Janerik Larsson

Publicerad av Janerik Larsson den 2018-04-04 - 09:00