Ju fler som arbetar, desto starkare bli vår gemensamma välfärd, konstaterar krönikören Anders Ferbe. Därför behövs äldres kunskaper och erfarenheter i arbetslivet. Och att jobben försvinner för yngre är en myt som krackelerar när den möter verkligheten, menar han.

Om fler, som har möjlighet att pensionera sig, istället fortsätter att arbeta, får de yngre också färre att försörja. Många äldre i arbete på hel- eller deltid stärker samhället och därmed möjligheterna att förbättra pensionssystemen även för dem som inte kan arbeta vidare.

Vi lever allt längre och hälsosammare. Antalet arbeten där vi blivit så fysiskt utslitna att vi inte längre kan fungera runt 65 år har blivit färre. Detta gör att allt fler är eller kommer att vara yrkesaktiva längre upp i åldrarna.

Det är också detta som ligger bakom den lagändring om förstärkt anställningsskydd i Lagen om anställningsskydd (LAS) som trädde i kraft vid nyår. 

Förändringen innebär att den enskilde har rätt att vara kvar i sin anställning till 68 år. Om tre år stärks skyddet ytterligare, till 69 år. Det förlängda anställningsskyddet omfattar även bland annat reglerna vid saklig grund och förmånsrätten vid turordning.

Och allt fler i åldersgruppen 65–69 år arbetar. Men fortfarande är det på beskedliga nivåer, var fjärde man och var femte kvinna. Omkring en tredjedel av dem är egna företagare. Övriga kommer in vid behov hos tidigare arbetsgivare eller arbetar i företag som specialiserar sig på att anställa seniorer. I stor utsträckning sker arbetet på någon form av deltid.

Att tala eller skriva om att yrkesverksamma 65-åringar är i pensionsåldern blir allt märkligare.

Det gör också att begrepp som pensionär blir allt svårare att definiera. Att tala eller skriva om att yrkesverksamma 65-åringar är i pensionsåldern blir allt märkligare.

Många som kan och vill arbeta även när de kommit upp i ålder upplever säkert förändringen i LAS som just en förstärkt möjlighet att vara kvar i sitt arbete. Arbetskamrater, trivsel, känslan av att bidra, socialt umgänge, eller möjligheten att förbättra sin pension kan vara några av skälen att arbeta vidare.

Men det finns också de som ser en höjd pensionsgräns som ett hån. De som under många år slitit ont i ett hårt fysiskt eller psykiskt påfrestande arbete, som kanske dessutom skett i en dålig arbetsmiljö. Eller de som med ålderns rätt inte längre hinner med i arbetstempot.

För det ser olika ut. Förutsättningarna på arbetsmarknaden att kunna arbeta vidare varierar. Alla kan eller vill inte fortsätta att arbeta efter det att möjlighet till pensionering uppstår.

Därför behöver diskussionerna om möjlig pensionsålder kompletteras med ett mer inkluderande och åldersoberoende synsätt i arbetslivet som rustar såväl yngre som äldre genom bättre möjligheter till kompetensutveckling, arbetsväxling, omställningsstöd osv.

Det handlar även om att utveckla arbetsmiljö, arbetsinnehåll och arbetsorganisationen så att fler har möjlighet att arbeta vidare. Kanske i nya roller, på delvis andra arbeten eller som instruktörer.

Det är både kontraproduktivt och en form av åldersfixering att pensionera bort människor som kan och vill arbeta.

Det är både kontraproduktivt och en form av åldersfixering att pensionera bort människor som kan och vill arbeta. Istället behövs de äldres kunskap och erfarenhet i arbetslivet. 

I debatten finns det också de som hävdar att om allt fler äldre arbetar längre så tränger det undan jobben för de yngre.

Samma argumentation användes när kvinnorna i Sverige började komma in på arbetsmarknaden för drygt ett halvt sekel sedan. Det varnades för att detta skulle öka arbetslösheten bland männen. Samma mantra hörs från dem som är emot invandring. Om fler kommer hit ökar arbetslösheten för dem som bor här. Myter som krackelerar när de möter verkligheten.

Med fler äldre som ges möjlighet att arbeta tar vi vara på en delvis slumrande arbetskraftspotential. Genom att undanröja faktiska hinder i lagar, avtal och olika pensionssystem samt påverka attityder som ofta gör att äldre åldersdiskrimineras, är det möjligt att uppnå en högre sysselsättningsgrad för senior arbetskraft. Möjligheterna ökar för alla.

I grunden handlar därför detta, liksom LAS-förändringen, om solidaritet över generationsgränserna och om dem som av olika skäl inte kan arbeta vidare. Ju fler vi är som arbetar, desto starkare blir vår gemensamma välfärd.

Anders Ferbe

Publicerad av Anders Ferbe den 2020-01-15 - 10:01  #Kompetensförsörjning #Pensioner #Krönika