Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).
Foto: SÖREN ANDERSSON

Ylva Johansson: ”Uppgörelsen gör inte ont någonstans”

Publicerat av Henrik Sjögren

En av de största stötestenarna i den segdragna regeringsbildningen var arbetsmarknadspolitiken. Den nygamla arbetsmarknadsministern Ylva Johansson (S) har nu till uppgift att genomföra en M-KD-budget med en fyrpartiuppgörelse som kräver den största högersvängen på årtionden. Hur ser hon på uppgiften? Arbetsmarknadsnytt fick en exklusiv intervju med Ylva Johansson.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).

Foto: SÖREN ANDERSSON

Arbetsrätten och LAS ska förändras, Arbetsförmedlingen ska reformeras i grunden och etableringsjobb med lägre lön ska införas för nyanlända och långtidsarbetslösa. Det är tre av punkterna i fyrpartiuppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna som det är upp till Ylva Johanssons att genomföra under mandatperioden. Stora eftergifter för en Socialdemokratisk arbetsmarknadsminister kan det tyckas.   

Vilka styrkor har fyrpartiuppgörelsen?

– Att vi har en regering och att det är en regering som har chans att vara handlingskraftig. Uppgörelsen har ett brett mandat i riksdagen och det ger en regering som är baserad i mitten av svensk politik. Det är dessutom en regering som marginaliserar Sverigedemokraterna, som är ett ytterkantsparti och ett parti med rötter som är djupt problematiska.

Hur har vägen fram till uppgörelsen varit?

– Det har inte varit utan smärta. Men jag är väldigt glad att visa att svensk politik har klarat detta, trots att alla har sett att det har varit svårt att nå dit.

Vad består smärtan mest i?

– Centern och Liberalerna har haft ett annat samarbete i 14 år. Vi står ganska långt ifrån varandra på flera politiska områden så det är klart att det kostat på.

På ditt område, arbetsmarknaden, står partierna kanske allra längst ifrån varandra?

– Ja, mitt område är ett av de områden där de ingående partierna står långt ifrån varandra. Med nödvändighet måste det bli ganska stora kompromisser mellan parterna.

C och L har långtgående krav om en uppluckring av LAS. Du tidigare varit negativt inställd till undantagen i turordningsreglerna och velat ta bort dem undantagen helt. Hur ser du på det?

– Det är ju en kompromiss som har nåtts i uppgörelsen. Där står det att det ska bli betydande undantag i turordningsreglerna. Det står också att den anställde ska skyddas mot godtycke. Det ska upprätthållas en balans mellan arbetsmarknadens parter. Att man ska förstärka möjligheterna till kompetensutveckling och omställning så att det är tydligt att kompromissen innehåller flera delar.

Gör det inte ont att göra en sådan omsvängning mot vad du lovade väljarna för drygt ett halvår sedan?

– Nej, men vet du, det gör inte ont. Detta var inte vad Socialdemokraterna gick till val på, men överenskommelsen gör inte ont någonstans. Socialdemokraterna fick 28 procent i valet, vilket innebär att vi måste samarbeta med andra partier och samarbete innebär kompromisser. Det är ju liksom själva grunden för ett demokratiskt samarbete. Därför anser jag att det är rätt och riktigt att vi gör det här.

Enligt överenskommelsen ska åtgärderna genomföras efter en utredning, men senast 2021. Hinner ni det?

– Ja. Men det kommer att vara ett omfattande arbete. Det finns väldigt många befintliga avtal i dag på arbetsmarknaden som bygger på den befintliga arbetsrätten. Det måste man ta i beaktande när man gör förändringar i arbetsrätten.

Även Arbetsförmedlingen ska genomgå en grundläggande reformering. Privata aktörer ska överta förmedlingsuppdraget. Även på detta område har du tidigare haft en totalt motsatt uppfattning. Hur ser du på det?

– Ja, det var inte vad Socialdemokraterna gick till val på, men jag tror att det går att genomföra reformen på ett bara sätt. Redan i dag är det cirka 60 procent av Arbetsförmedlingens förmedlingsarbete som utförs av privata aktörer, så jag är inte motståndare till privata aktörer. Men det finns ett antal svåra frågor att lösa och det är ett svårt läge.

På vilket sätt blir det svårt att lösa?

– Det är ett svårt läge med den befintliga budgeten. Det är ju Kristdemokraternas och Moderaternas budget som gäller. Den gör en dramatisk nedskärning av Arbetsförmedlingens resurser på kort tid. Det är svårt att göra reformer i ett läge där man ryckt undan stora delar av finansieringen av myndigheten.

Vad anser du om myndighetens jättevarsel som kom nyligen?

– De har ju inget val. Både Arbetsförmedlingen och jag måste ju följa den befintliga budgeten.

Var inte varslet överdrivet? Motsvarar det verkligen M-KD-budgetens nedskärning?

– Nej, det var inte överdrivet. Beskedet kom i december och besparingen ska genomföras under nästa år. Till det ska läggas uppsägningstider och förhandlingstider. Arbetsförmedlingen räknar med att de uppsagda personerna kan sluta först i november och ska man få ut en tillräckligt stor besparingseffekt så måste man säga upp många. Det är ett besvärligt läge, men jag tänker se till att det blir bra. Andelen privata aktörer anser jag inte vara en stor ideologisk vattendelare.

De privata utförarna föreslås få betalt först efter att den arbetslösa är satt i arbete. Varför är detta en bra modell?

– Detta ska utformas i samarbete mellan de fyra partierna. Det är inte bara jag som ska tolka detta. Men jag tror att vi är överens om att vi inte ska ha det fiasko som vi hade med etableringslotsar och jobbcoacher, som ledde till att en lång rad oseriösa aktörer kunde sko sig på skattebetalarnas bekostnad. Det ska vi undvika. Jag har varit i bland annat Australien och Storbritannien och studerat deras system med privata utförare. Jag tycker mig se att ”betalt efter prestation”-modellen är bättre än ”betalt per åtagande”. Vi ska dra lärdom av andra länder och av de misstag vi har gjort i Sverige.

Det låter som om det kommer att krävas en hög likviditet hos de företag som åtar sig uppdrag. Kommer ni hitta tillräckligt många aktörer som har råd?

– Så ser det ut i andra länder där jag har noterat att det fungerar bra. Där har man denna typ av ersättningssystem och då borde vi kunna ha det i Sverige också.

Omstruktureringen ska vara klar 2021. Hinner ni det?

– Ja, det utgår jag från. Men det är klart att det är ett tufft läge. Inte minst efter den turbulens som uppstår i och med varslen på Arbetsförmedlingen.

Vad är du mest nöjd med i arbetsmarknadspolitiken under den föregående mandatperioden?

– Jag är allra mest nöjd med samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna. Det har resulterat till en rejäl nedgång i arbetslösheten och vi har lyckats komma åt de ungdomar som står allra längst från arbetsmarknaden. Det har också varit en viktig del i att etableringen av nyanlända har gått så snabbt.

Vad är du minst nöjd med?

– Vi hade ju fel från början. Vi trodde man skulle behöva mycket fler arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomarna. Det har vi ju inte behövt och det är jag glad för. Vi gick till val 2014 på bland annat traineejobb, men med en stark konjunktur och med andra insatser, så kunde ungdomar få osubventionerade jobb.

Hur tycker du att nyanländas etablering på arbetsmarknaden har gått?

– Det har varit en stark förbättring av etableringen, både när man ser till resultatet efter två år i etableringsuppdraget och när man ser till SCB:s undersökningar. SCB mäter hur lång tid det tar innan invandrare etablerar sig på arbetsmarknaden och har en årsinkomst på en viss nivå. Förut var det upp till nio år innan hälften av flyktingarna etablerat sig på arbetsmarknaden. Nu är det fem år.

– Sedan kan man ju inte vara nöjd – glad men inte nöjd. Jag skulle vilja se ännu fler förbättringar och jag hoppas kunna se det de kommande åren.

Du har tidigare refererat till att det skett en ökning med 300 000 jobb i Sverige och att alla är osubventionerade. Är det en bra siffra i den högkonjunktur som har rått?

– Ja. Sedan 2014 till nu är det drygt 300 000 fler jobb – alla osubventionerade. Antalet subventionerade anställningar idag är lägre än när jag tillträdde som arbetsmarknadsminister, vilket betyder ju att hela tillväxten är i osubventionerade jobb. Totalt sett är det färre personer som har jobb med stöd från Arbetsförmedlingen än vad det var tidigare mandatperiod.

En stor del av jobben utgörs av de så kallade extratjänsterna. Är du nöjd med satsningen?

– Det har varit en medveten omläggning, där vi har stramat åt möjligheten till subventionerade anställningar för dem som står närmare arbetsmarknaden, för att i stället satsa på dem som står längre från arbetsmarknaden. Det tycker jag varit rätt att göra i det här konjunkturläget. Det är för tidigt för att göra en säker utvärdering, men hittills ser det bra ut.

– Tanken var ju också, förutom att människor kommer ut och får prova att arbeta och att lära sig språket, att extratjänsterna också skulle bidra till en kompetensförsörjning i framför allt äldreomsorgen. Där har vi ett otroligt stort behov av att nyrekrytera och utbilda personer.

Extratjänsterna är en dyr åtgärd. Staten subventionerar anställningen till 100 procent plus att kommunerna får bonusmiljoner ju fler de anställer. Kostar det mer än vad det smakar?

– Nej, det tror jag absolut inte. Inte i det här läget. Sverige tog hösten 2015 emot fler flyktingar än vad något annat EU-land, eller vad något annat OECD-land någonsin har gjort. Då var det många som spådde att arbetslösheten skulle öka. Man pratade om en kollaps och att Sverige inte skulle klara det. Men trots detta har vi haft en sjunkande arbetslöshet, en ökad sysselsättningsgrad och förbättrade resultat. Extratjänsterna är en viktig del av det.

Kritik har framkommit om att extratjänsterna missbrukas av kommunerna genom att de lämpar över kostnaderna för försörjningen av arbetslösa på staten. I Malmö har det visat sig att flera hundra av de som anställdes på extratjänsterna inte har något arbete att utföra, eller ens ett arbetsställe att gå till. Hur kommenterar du det?

– Jag känner inte till det exempel du refererar till. Men som jag sa tidigare är jag inte beredd att dra en säker slutsats om hur extratjänsterna har fungerat ännu. Det måste man vänta med att göra. Men min bild är att det ändå på väldigt många håll fungerar så som det är tänkt.

Tror du att personerna som är anställda på extratjänster kommer att vara kvar på samma typ av tjänster efter att subventionen har upphört?

– Tanken är att man ska gå från en extratjänst in i utbildning och att man känner sig motiverad att utbilda sig till det yrkesområde man har kommit i kontakt med. Det gäller också de personer som har jobbat som extra resurser i skolan och som sedan väljer lärarutbildningen.

– Ett annat sätt är att man går vidare till en anställning med lägre subventionsgrad. OECD har rått oss, och en del forskning visar, att man bör trappa av subventionsgraden för personer som behöver en längre tid för att komma i arbete. Det är rimligt att man går stegvis nedåt. Men visst det är också en del som går tillbaka i arbetslöshet efteråt.

Jobbmålet om EU:s lägsta arbetslöshet har ni släppt. Vi har, tvärtom, försämrats i arbetslöshetsligan i EU. Tycker du i efterhand att det var ett klokt och välformulerat mål?

– Målet har kritiserats jättemycket sedan det sattes upp. Och det har varit svårt att nå hela tiden. Det har också funnits en kritik mot att man sätter mål som inte bara handlar om vad man själv gör, utan där man jämför sig med andra länder. Men jag tycker ändå att målet har fungerat som en styråra för den ekonomiska politiken och det har varit ett stöd för mig som arbetsmarknadsminister.

Vad är den största anledningen till att det ändå inte gick att uppnå?

– I andra länder har man en mycket lägre andel av befolkningen i arbetskraften. Det är inget jag kan påverka. Andra länder har tagit emot väldigt mycket färre flyktingar. Det är inte heller något jag har kunnat påverka, tyvärr, även om jag hade önskat det. Det ligger alltså utanför vår kontroll. Nu styr vi på en budget som vi inte själva har valt och med ett budgetsamarbete med andra partier som inte heller står bakom det målet.

Vilken är den absolut största arbetsmarknadspolitiska utmaningen som du ser det i framtiden?

– Den största utmaningen just nu är kompetensutveckling. Arbetsmarknaden och dess yrken förändras väldigt snabbt. Vi måste skapa system för att uppnå den kontinuerliga kompetensutveckling som är nödvändig, både för att individen ska kunna behålla en konkurrenskraftig position på arbetsmarknaden och för att arbetsgivaren ska få tag i den kompetens man behöver för att vara konkurrenskraftig.

Henrik Sjögren

Publicerad av Henrik Sjögren den 2019-02-13 - 09:44  #Etableringsanställningar #Arbetsförmedlingen #LAS