Anders Weihe, förhandlingschef, Teknikföretagen
Foto: Sören Andersson

"Det är många som säger att de vill vara med och sätta märket, men när det kommer till kritan så vågar de inte", säger Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe och menar att det inte finns något vettigt alternativ till att låta industrin vara vägledande i lönenormeringen.

”Vi vet att Riksbanken kommer att bete sig korkat”

Publicerat av Henrik Sjögren

Sverige är ”ett litet land med en liten skvalpvaluta”. Det säger Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe. Industrins konkurrenskraft är avgörande för Sverige och att märket nu ifrågasätts är bara ett påhitt av nationalekonomen Lars Calmfors, menar han.

Han har förhandlat avtal sedan 1998 och har upplevt både konjunktursvängningar och plötsliga globala kriser med stor påverkan på den svenska industrin. Men vad ligger i vågskålen inför den kommande avtalsrörelsen?

– Det är extremt viktigt att förstå den globala ekonomiska utvecklingen just nu och vi lägger mycket resurser på att analysera omvärlden. Men det mesta kokar ändå ner till kostnadsmassan för att anställa personal, säger Anders Weihe.

I en tid då Kina i princip har införlivat sin ambition att bli världsledande på teknik blir det enligt Anders Weihe lönekostnaderna som ensamt står kvar att konkurrera med – och där ligger vi dåligt till i nuläget.

– Sverige är kanske världens mest exportberoende land. Eftersom vi har svårt att hävda några tekniska eller innovativa fördelar gentemot Kina i dag så är det löneökningstakten vi måste växla ned, säger han.

Stefan Ingves ökenvandring

Ett betydande hot är den svenska penningpolitiken, där han tycker att Stefan Ingves för en märklig ökenvandring mot tvåprocentsmålet. Att Riksbanken lägger sig i lönebildningen för att nå målet är besvärande.

– Jag har aldrig tyckt att det har varit vettigt att Riksbanken lägger sig i lönebildningen. Ett litet land som Sverige med en liten skvalpvaluta kan inte styra och ha en annan inflation än den som finns i omvärlden. Aktivistiska försök att hålla en högre inflation i ett litet land som Sverige är destruktivt.

– Det vore bättre om Riksbanken tittade på bredare mål som resursutnyttjande, arbetslösheten, hushållens skuldsättning och bostadspriserna. Men det finns faror med det också. Det är trots allt ganska förutsägbart som det är nu – vi vet ju att Riksbanken kommer att bete sig korkat med inflationsmålet. Om de har bredare mål så vet man aldrig vad de kan ställa till med, säger Anders Weihe.

Slår hål på myten om valutan

Han vill gärna slå hål på den seglivade myten om att industrin skulle vara extra mån om en svag valuta.

– Den gamla tesen att industrin skulle gynnas av en svag krona framstår som alltmer falsk, säger Anders Weihe.

– Sänker du kronan så sänker du visserligen arbetskraftskostnaderna, men du ökar i motsvarande mån kostnaderna för insatsvarorna. Bygger du en bil så är merparten av komponenterna tillverkade någon annanstans än i Sverige.

Anders Weihe 3
Foto: Sören Andersson

"Sverige är kanske världens mest exportberoende land. Eftersom vi har svårt att hävda några tekniska eller innovativa fördelar gentemot Kina i dag så är det löneökningstakten vi måste växla ned", säger Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe.

I svensk lönebildning är det den internationellt konkurrensutsatta industrin som genom industriavtalet och det så kallade märket som får sätta lönenormeringen för hela arbetsmarknaden. Men fler och fler, från både fackligt håll och från arbetsgivarsidan, har börjat ifrågasätta om industrin ensamt ska vara med och sätta märket.

”Calmfors har fel”

Anders Weihe är dock tydlig med att det ännu inte finns något annat vettigt alternativ än att låta industrin vara vägledande.

– Så länge som Sverige är ett av världens mest exportberoende länder så är det svårt att tänka sig en annan norm än vad industrin kan tåla, säger han.

Men fler och fler börjar ifrågasätta märket, hur ser du på det?
– Nej, det är bara Lars Calmfors som gör det (nationalekonom på Institutet för näringslivsforskning). De fem fackförbunden inom 6F har egentligen ingen egen kritik. De har köpt in Calmfors till det här. Jag tycker inte att det verkar finnas någon bred uppslutning kring märkeskritiken. Och den här obalansnämnden som Calmfors bildade, som syftar till att få upp lönerna för eftersatta grupper, bevisar bara att Calmfors inte har en aning om hur kollektivavtalsförhandlingar kan gå till.

Du är kritisk till Lars Calmfors forskning?
– I vissa delar har han haft rätt, men i de här frågorna tycker jag han har helt fel. Hans tankar bygger på gamla teorier om merkantilism. Det verkar som om han vill behålla en plats i rampljuset genom att säga saker som uppfattas som kontroversiellt.

”Groteskt” höga löner

Enligt Svensk Handel har det digitala genombrottet gjort handeln alltmer globalt konkurrensutsatt. Är det kanske är dags för handeln att vara med och sätta märket?
– Det är många som säger att de vill vara med och sätta märket, men när det kommer till kritan så vågar de inte. Livsmedelshandeln upplever inte ännu någon påtaglig internationell konkurrens. När det gäller elektronik, kläder, sportartiklar och andra prylar innebär e-handeln ett slags systemskifte för handeln men jag vet inte vad det ska ha för betydelse i lönebildningen. Lönerna inom handeln är groteskt höga i ett internationellt perspektiv och de har en extremt sammanpressad lönestruktur. Kan de åstadkomma en bättre och därmed lägre nivå på lönerna så har jag naturligtvis inte något emot det.

Hur ser du på splittringen inom LO vad gäller bland annat märket och att vissa grupper går ut och kräver extra höga löneökningar?
– Om du tänker på Pappers så är det inte så mycket att ta på allvar. De är väl bara 12 000 medlemmar. Det är ingen tung röst i sammanhanget

Kan det finnas en poäng i att LO-förbunden håller ihop för att göra förhandlingarna smidigare?
– Nej. Det gynnar oss inte särskilt, även om vissa på arbetsgivarsidan säger det. Historiskt sett är enighet inom LO mer störande än när de inte samarbetar. Om till exempel IF Metall ställer sig utanför LO-samordningen tre fyra gånger så är ju LO uträknad som aktör i förhandlingarna. Varför skulle vi missgynnas av det?

Turordningsreglerna en stor bov

I Januariavtalet finns långtgående förändringar i arbetsrättslagstiftningen, med bland annat betydande undantag i LAS. Parterna har mer eller mindre fått kniven mot strupen för att komma fram med förslag, annars går politiken in. Kommer LAS-förhandlingarna påverka avtalsrörelsen eller vice versa?

– Om man ska kunna åstadkomma förändringar genom förhandlingar så krävs det ett yttre hot, och det är tydligt att parterna inte kan göra förändringar om det inte föreligger något hot. Verkar det finnas förutsättningar för en överenskommelse så pausar vi under avtalsrörelsen. Men i mitt tycke är det inte turordningsreglerna som är den stora boven för företagens flexibilitet. Det är svårigheterna vid uppsägning av personliga skäl som får företag att tveka vid anställningar och den biten är inte tillräckligt tydligt formulerad i 73-punktsprogrammet, säger Anders Weihe.

Har du några avslutande ord om det allmänna löneläget i Sverige – på övergripande nivå?
– Det finns branscher där lönerna har dragit iväg på en för hela Sverige mycket skadlig nivå. Det mest påtagliga exemplet är byggbranschen. Här borde det finnas förutsättningar att diversifiera lönerna och ge mycket lägre löner åt vissa grupper av byggare. Det har också varit mycket skadligt med höga subventioner för byggandet. Sedan har det funnits ett gemensamt intresse mellan byggföretagen och facken för att hålla utländsk konkurrens borta. Om facket har kunnat leverera att hålla utländsk arbetskraft borta så har arbetsgivarna varit beredda att betala mer i lön för att undvika konkurrens från utländska byggföretag.

Henrik Sjögren

Publicerad av Henrik Sjögren den 2019-10-01 - 10:23  #Avtalsrörelse #Svenska modellen #LAS