Kullager
Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Varningen: Svensk industri halkar efter

Publicerat av Martin Berg

Den svenska basindustrin halkar efter. Framförallt på grund av långa tillståndsprocesser och höga personalkostnader. Men det finns miljarder att tjäna på industrivänliga reformer. Det visar en ny rapport från Industriarbetsgivarna.

Per Hidesten

– Basindustrin har inte tillräckligt bra förutsättningar i Sverige jämfört med sina konkurrentländer, menar Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten

Foto: Håkan Flank

Det var den svenska basindustrier som la grunden för Sveriges långsiktiga välståndsutveckling. Genom den tiofaldigades den genomsnittliga svenska invånarens välståndsnivå under de hundra år som följde efter 1870. 

Men den svenska basindustrin har hämmats i sin ambition att växa och möter bland annat växande svårigheter. Det visar den nya rapporten ”Från stagnation till renässans för basindustrier – vilken väg väljer Sverige”. 

Enligt rapporten stagnerade basindustrins utveckling mellan åren 2005 och 2015 och produktionsvärdet i fasta priser minskade med 0,61 procent per år. Det betyder att basindustrins produktionsvärde minskat med sammanlagt sju procent mellan 2005 och 2015.

– Det är oerhört allvarligt och gör att vi halkar efter. Det visar också att basindustrin inte har tillräckligt bra förutsättningar i Sverige jämfört med sina konkurrentländer och det förlorar alla på. En stor del av våra skatteintäkter och arbetstillfällen genereras i basindustrin, säger Per Hidesten, vd på bransch- och arbetsgivarorganisationen Industriarbetsgivarna.

Efterlyser reformer

Han efterlyser nu krafttag och reformer för att den svenska industrin ska kunna börja växa igen.

– Vi måste ta tag i kompetensförsörjningen. Det kan till exempel handla om att få ett bättre yrkesprogram på plats, samt att se till att vuxenutbildningen ligger i takt med tiden med möjlighet till karriärbyte. Det måste i sin tur hänga ihop med regelsystemen, säger han.

Även processerna med miljötillstånd och byggtillstånd är dyra och tidskrävande vilket hämmar utvecklingen.

– En mycket viktig reform är de kring tillståndsfrågorna. Tillståndsprocessen måste gå mycket snabbare, annars motverkar det investeringsklimatet. Ett annat problem är att tillståndsprocesserna ofta styrs av olika tjänstemän och inte regelverket. Det måste bli mer rättssäkert och mer enhetligt över hela landet. I dag ser det ser olika ut i landet helt enkelt och det skapar en rättsosäkerhet. Det gäller framförallt för miljötillstånden, konstaterar Per Hidesten.

Höga personalkostnader ett problem

Sveriges höga personalkostnader ett stort problem i förhållande till de länder som vi konkurrerar med. De länder som lyckas hålla kostnadstrycket nere presterar bättre över hela linjen och deras industrier är mer konkurrenskraftiga. 

Finland är ett exempel. Där är basindustrins personalkostnader cirka 20 procent lägre per anställd jämfört med i Sverige. 

– I Finland har de gått igenom riktigt tuffa tider och där har centralorganisationerna på arbetsmarknaden tecknat ett konkurrensavtal fokuserat på att stärka industrins konkurrenskraft genom att bibehålla lönenivåer och sänka arbetsgivarnas kostnader, menar Per Hidesten.

I Sverige är det industrimärket som parterna har rättat sig efter sedan 1997 fungerat bra men Per Hidesten efterlyser vissa korrigeringar inom märkets ramar.

– På det hela behöver takten på märket komma ned samtidigt som vi förbättrar produktiviteten. Det kan man göra med mer flexibla regler på arbetsmarknaden och en väl fungerande kompetensförsörjning. Vi tycker inte att balansen på arbetsmarknaden är jämbördig och vi försöker genom att använda märket komma ned till våra konkurrensländers nivå kostnadsmässigt.

Fyra framtidsscenarier

Industriarbetsgivarna presenterar fyra scenarier i den nya rapporten för basindustrins framtida utveckling jämfört med Sveriges viktigaste konkurrentländer. Scenarierna visar på fortsatt, eller fördjupad, stagnation samt hur det skulle kunna se ut tillväxttakten lyckades trappa upp. 

Scenario 1:
Utveckling som tidigare i Sverige. Detta scenario förutsätter att den stagnerande utveckling som tidigare har rått i Sverige mellan 2005 och 2017 fortsätter, det vill säga en minskning av produktionsvärdet i fasta priser med 0,61 procent per år. I så fall kommer basindustrierna i fasta priser att skapa ett ackumulerat produktionsvärde på cirka 6 589 miljarder kronor mellan åren 2018 och 2030.

Scenario 2:
Sverige lyckas växla upp till den svaga tillväxtnivå som Finlands basindustrier har haft mellan 2005 och 2017, det vill säga en ökning med 0,42 procent per år i fasta priser. I så fall kommer basindustrierna i fasta priser att skapa ett ackumulerat produktionsvärde på cirka 7 081 miljarder kronor mellan åren 2018 och 2030. Skillnaden med scenario 1 är 492 miljarder kronor extra produktionsvärde.

Scenario 3:
Sverige lyckas växla upp till den goda tillväxtnivå som Österrikes basindustrier har haft mellan 2005 och 2017, det vill säga en ökning med 1,05 procent per år i fasta priser. I så fall kommer basindustrierna i fasta priser att skapa ett ackumulerat produktionsvärde på 7 403 miljarder kronor mellan åren 2018 och 2030. Skillnaden med scenario 1 är 814 miljarder kronor extra produktionsvärde.

Scenario 4:
Sveriges basindustrier upplever en markant tillbakagång, och får samma negativa utvecklingsnivå som Frankrike har haft mellan 2005 och 2017, det vill säga en minskning av produktionsvärdet i fasta priser med 1,81 procent per år. I så fall kommer basindustrierna i fasta priser att skapa ett ackumulerat produktionsvärde på 6 064 miljarder kronor mellan åren 2018 och 2030. Detta vore 525 miljarder kronor mindre än scenario1.

Martin Berg

Publicerad av Martin Berg den 2019-04-23 - 22:15  #Kompetensförsörjning #Industriavtalet #Kollektivavtal #Konkurrenskraft