Ratio lönenormering för head
Foto: Mostphotos

Ratio: Möjligt att klara konkurrenskraft utan stark lönenormering

Publicerat av Zoran Cale

Har Sverige något att lära av Tyskland när det gäller lönebildningen? Den frågan ställde Ratio på ett seminarium där det tyska arbetsmarknadsundret diskuterades.

Nils Karlson på Ratio.

Nils Karlson, Ratio.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT
Per Östlund

Per Östlund, Almega.

Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe

Anders Weihe, Teknikföretagen.

Foto: Henrik Montgomery/TT
claes stråth 16 9

Claes Stråth, tidigare Medlingsinstitutet.

Foto: Maja Suslin / SCANPIX

Tysklands förändrade lönebildningssystem har bidragit till en imponerande utveckling i landet. Det visar en färsk rapport från Ratio. Landet har stärkt sin konkurrenskraft avsevärt och ökat sysselsättningen. Ungdomsarbetslösheten är exempelvis mycket lägre än i Sverige.

Det tyska systemet diskuterades på ett seminarium där Ratios vd Nils Karlson inledde med att berätta att Tyskland har gått i motsatt riktning jämfört med den svenska modellen.

Kollektivavtalet mindre styrande

Betydelsen av central lönenormering har minskat och har på många områden försvunnit. Kollektivavtalen har blivit mindre styrande och lönerna sätts i större utsträckning lokalt på företagsnivå.

– Utvecklingen visar att det går att klara konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning utan centralisering och den starka lönenormeringen som finns i Sverige. Det är en verklighet som kan uppstå i Sverige, det behöver vi förhålla oss till, sa Nils Karlson.

Går att förbättra svenska modellen

De inbjudna debattörerna var överens om att det finns lärdomar att dra från Tyskland. Samtidigt ansåg de att den svenska modellen mår bra men att den går att förbättra. Per Östlund, lönebildningsexpert vid Almega, hävdade att det svenska systemet kan bli mer flexibelt.

– Konsten är att ha ett stabilt system och göra de anpassningar som behövs. Vi kan anpassa lokala avtal betydligt mer än idag och öka de individuella överenskommelserna som i stort sett är obefintliga hos oss, sa han.

Anders Weihe, förhandlingschef och chefsjurist vid Teknikföretagen, undrade om vi överhuvudtaget är mogna att införa någon annan modell. Han var inte övertygad om att det är individuell lönesättning som skapar dynamik i systemet, utan menade att dynamiken uppstår när arbetskraft flyttar mellan olika arbetsgivare.

– Problemet i Sverige är väldigt mycket LAS. Människor byter inte arbete i den utsträckning som borde göras. Som det ser ut idag finnas ingen annan modell som skulle fungera, sa Anders Weihe.

”Enastående reallöneutveckling” i Sverige

Claes Stråth, tidigare vd på Medlingsinstitutet, berättade att han inte kunde komma på hur det perfekta systemet skulle se ut.

– I min mening har det svenska systemet med lönenormering inneburit ett antal goda saker, bland annat en enastående reallöneutveckling. Är vi beredda att riskera reallöneutveckling för att nå något annat mål?

Just reallönerna tog Göran Nilsson, utredare vid IF Metall, fasta på. Han ansåg att man inte kan påstå att Tyskland generellt sett lyckats bättre än Sverige.

– Det vi kan lära är att Tyskland har en bättre koppling mellan utbildning och företag och därmed en bättre yrkesutbildning som leder till det första jobbet. De reallöneökningar Sverige haft den senaste 15–20 åren är ett bra betyg. Det visar att den svenska lönebildningsmodellen fungerar, sa han och menade att det är fascinerande att lönebildningssystemen ser så olika ut i olika länder.

Zoran Cale

Publicerad av Zoran Cale den 2018-05-24 - 15:05  #Svenska modellen #Kollektivavtal #Lönebildning