Marcus Dahlsten, vd, Transportföretagen
Foto: Sören Andersson

Nya transportchefen: Industriavtalet är inte en optimal lösning

Publicerat av Stina Bengtsson

Transportföretagens nya vd Marcus Dahlsten vill gärna se att fler branscher förhandlar märket. Och även om det numera är lugnt i hamnarna, får han i sitt nya jobb ansvar för en av de arbetsgivarorganisationer, som historiskt sett har drabbats av flest konflikter.

Marcus Dahlsten är inne på sin fjärde vecka som vd för Transportföretagen. Han kommer från Teknikföretagen, med ett fokus på industrin, men ställer nu om till frågor som har bäring på hela den svenska infrastrukturen. Och det är ingen lätt uppgift. I en organisation som representerar bland annat hamnar, flygbranschen, åkerier och bussbolag kan olika branscher ha olika intressen.

Vad blir ditt viktigaste uppdrag som vd för Transportföretagen?
– Kortsiktigt går det inte att komma ifrån Avtal 2020, alltså avtalsrörelsen. Långsiktigt så är det att skapa ett ännu tydligare Transportföretagen, säger han och syftar på skillnaderna mellan Transportföretagens många olika branscher.

Många konflikter

Transportföretagen är en av de arbetsgivarorganisationer som, åtminstone historiskt, har drabbats av flest konflikter och konflikthot. Det handlar inte minst om strejker i hamnarna och om busskonflikter, som har inneburit att stora delar av kollektivtrafiken har stått stilla, ibland i veckor.

– Det är ett tillstånd att förhålla sig till. Så är det och så kommer det vara framöver också, i och med att det är förhållandevis många avtal och förhållandevis många motparter, en del av dem ganska stridbara.

Förhandling och avtalsrörelse har Marcus Dahlsten jobbat med förut, så det är ingen duvunge som nu blir ytterst ansvarig för Transportföretagens kontakter med de olika fackförbunden.

Hur skulle du beskriva partsgemenskapen och den svenska modellen?
– Om det nu finns en svensk modell, det kan man ju ifrågasätta, möjligen.

Vad menar du då?
– Det som många menar med den svenska modellen finns ju egentligen i Danmark. Det man menar med att parterna har ett stort inflytande försvann ju egentligen på 70-talet, med lagstiftningen som kom till då, säger Marcus Dahlsten och syftar på LAS och MBL.

– Sedan försöker man ju jobba och hitta lösningar nu också, men det här helt fria som finns i Danmark, där det är parterna som styr, det har vi inte i Sverige. Men jag tycker i alla fall att det finns en ganska stor insikt mellan fack och arbetsgivare att det i många fall kan vara vettigt att jobba tillsammans.

Marcus Dahlsten 1
Foto: Sören Andersson

"Det är anmärkningsvärt. Det finns ingenting som talar för att det ser bättre ut nu och det argumenterar de inte ens för själva. Nu höjer de sitt yrkande utan att ge någon rimlig förklaring," säger Marcus Dahlsten som kraven från facken inom industrin.

Marcus Dahlsten är fortfarande så ny i sin roll på Transportföretagen att han flera gånger hänvisar tillbaka till sina erfarenheter från Teknikföretagen. Där var han inblandad i förhandlingarna kring industriavtalet och hade mycket kontakt med facken inom industrin.

För någon månad sedan presenterade facken inom industrin sina krav inför den kommande avtalsrörelsen. Många blev förvånade över det som de ansåg vara förhållandevis höga krav, även om facken själva menar att de under flera år, för att stävja en viss oro inom industrin, har legat lägre än vad de borde och nu återgår till något slags normalitet.

– Det är anmärkningsvärt. Det finns ingenting som talar för att det ser bättre ut nu och det argumenterar de inte ens för själva. Nu höjer de sitt yrkande utan att ge någon rimlig förklaring.

IF Metalls ordförande Marie Nilsson sa nyligen i en intervju med Arbetsmarknadsnytt att de vill ha en stabilitet och att det är deras övertygelse att de bidrar till det.

– Jag har svårt att se hur höjningen i sig kan bidra till en stabilitet. Det får hon svara för, säger Marcus Dahlsten.

Hur viktigt är industriavtalet?
– Det är ju än så länge den ordning som vi har och det fundament som lönebildningen vilar på. Därmed inte sagt att det är en optimal lösning som kommer att finnas för all framtid, men i nuläget finns ingen alternativ modell.

Stående inbjudan till tjänstenäringen

Marcus Dahlsten betonar att det under många år har funnits en stående inbjudan från parterna inom industrin att de internationellt konkurrensutsatta sektorerna inom tjänstenäringen också skulle kunna vara en del av förhandlingarna kring lönenormeringen och att sätta det så kallade märket. Här är han helt överens med Marie Nilsson om att tjänstesektorn med Almega i spetsen är välkommen att kliva in, men inte vill.

– Det är uppenbart.

– Det vore ingen nackdel om de klev på. Det skulle leda till en ännu mer stabil grund för industriavtalet att stå på.

Hamnstrejk
Foto: Johan Nilsson/TT

Just nu är det lugnt i de svenska hamnarna. Men Hamnarbetarförbundet har hittat en ny taktik för att konfrontera arbetsgivarna.

Att bli vd för Transportföretagen innebär att ge sig in i en alldeles speciell situation på arbetsmarknaden. Vissa skulle eventuellt kalla det ett alldeles speciellt härke, givet alla konflikter som har varit mellan Hamnarbetarförbundet och Transportföretagen och dess medlemmar under åren. Just nu är det lugnt i hamnarna, eftersom Sveriges Hamnar och Hamnarbetarförbundet ingick avtal i början av året, men konflikterna kvarstår delvis, om än genom andra metoder. Det senaste halvåret har Hamnarbetarförbundet stämt såväl Sveriges Hamnar som enskilda arbetsgivare för vad de menar är brott mot kollektivavtalet.

– Än så länge har jag inte haft någon kontakt med Hamnarbetarförbundet, men jag är säker på att jag kommer att få det. Just nu är vi bundna till avtalet fram till och med april 2020. Vår förhoppning är ju att de ska fortsätta att ha kollektivavtal.

Hur ser du på den nya taktiken, där Hamnarbetarförbundet väljer att stämma hamnarna?
– Med ett fackförbund som har den ordningen och den traditionen som Hamnarbetarförbundet har, så vore det naivt att tro att de bara skulle lägga sig ner och ta det lugnt. De kommer att testa den ordningen som finns nu. Just nu är de bundna av fredsplikt och istället så påkallar de en massa förhandlingar och stämmer i ett antal mål. Det är inget överraskande.

Många tror att de kommer att säga upp avtalet och att konflikterna kommer att börja om igen. Vad säger du om det?
– Så kan de väl göra, eller så gör de inte det.

Du vill inte säga vad du tror?
– Nej.

Stina Bengtsson

Publicerad av Stina Bengtsson den 2019-12-04 - 10:39  #Avtalsrörelse #Svenska modellen #Kollektivavtal #Hamnkonflikten