Mattias Dahl
Foto: Sören Andersson

48-årige Mattias Dahl kliver snart på sin roll som vice vd för Svenskt Näringsliv.

Nya arbetsgivarbossen: "Alla ska inte tjäna lika"

Publicerat av Stina Bengtsson

Han får den yttersta makten i den kommande avtalsrörelsen, åtminstone på arbetsgivarsidan. Samtidigt blir det han som får det tyngsta ansvaret i LAS-förhandlingarna. Vi har intervjuat Mattias Dahl, ny vice vd på Svenskt Näringsliv.

Den 1 september börjar Mattias Dahl på sitt nya jobb som vice vd med ansvar för arbetsgivarfrågor på Svenskt Näringsliv. Han, som fram till nu har varit vd på Transportföretagen, blir då en av de absolut mäktigaste på svensk arbetsmarknad och ett slags spindel i nätet för hela arbetsgivarsidan. Det är en tung roll som den 48-årige juristen tar på sig – i synnerhet precis innan avtalsrörelsen drar igång.

Innan Mattias Dahl kom till Transportföretagen jobbade han på Svensk Handel och innan dess på Sveriges Byggindustrier. Han har alltså en lång bakgrund inom det som kallas Svenskt Näringsliv-sfären. Men vad var det som fick honom att vilja ha det jobb han nu ska tillträda?

– För mig är det ett jobb som är mycket svårt att säga nej till. I praktiken ett jobb som man inte vill säga nej till. Jag gillar ju att jobba med de här frågorna och drivs av det. Jag tycker om att arbeta för en bättre arbetsmarknad, för både företagen och dem som arbetar i dem, säger han.

Han menar att jobbet innebär att arbeta för att stärka företagen och att därmed göra Sverige starkare och bättre.

– Det kan låta klyschartat, men vi har alla våra passioner. Jag gillar förhandlingar och människor och att hitta lösningar. Och att då få vara den som är ytterst ansvarig inom Svenskt Näringsliv är en enorm möjlighet, säger han.

Du får en position med väldigt mycket makt. Hur ser du på det?
– Jag vet inte än, för jag har inte fått känna på hur det känns än. Jag har en bild av det, men generellt är det ju bara bra att ha möjlighet att påverka. Makt är ett ord som har lite dålig klang, men det gäller att använda makten på rätt sätt. Vi vill ju påverka, så ju mer makt man har, desto bättre.

– Sedan tror jag i och för sig inte att det är bra om en person får för mycket makt. Det måste finnas balans. Men jag tror inte att just jag personligen har fått för mycket makt.

Det krävs en del för att komma upp till toppen. Är du en maktspelare?
– Alla andra får väl värdera mig, men jag har inte en känsla av att jag har armbågat mig fram. Jag har gjort mitt absolut bästa i de jobb som jag har haft och det har lett mig hit.

– En chef och ledare ska våga göra fel och sedan framför allt berätta om sina fel, säger han.

Johansson Thorwaldsson
Foto: Pontus Lundahl/TT

De kommande åren kommer Mattias Dahl ha många möten med motpartens högsta företrädare, LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson och ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Tycker om att ta debatter

I höst inleds avtalsförhandlingarna. Först ut är industrin och därefter flera hundra avtal inom i stort sett alla branscher. Det blir långtifrån Mattias Dahls första avtalsrörelse, men det blir den första där han har ett finger med i spelet oavsett bransch. Till att börja med ska fack och arbetsgivare sätta det så kallade märket, lönenormeringen.

Hur kommer det att märkas att det är du och ingen annan som har den rollen?
– Det får vi se. Jag tror inte att det blir någon jättestor kursändring. Jag har min stil, men jag tycker att de som har varit före mig har gjort det bra och de hade sin stil.

– Jag gillar att säga vad jag tycker och jag kommer att vara väldigt ”outspoken” Jag tycker om att ta debatter och jag har inga problem med att vi tycker olika.

Industriavtalet som märkessättare utmanas alltmer. Diskussionen har varit emellanåt tuff inom Svenskt Näringsliv, framför allt för ett antal år sedan, men den är möjligen ännu tuffare utanför, där bland annat de fem LO-facken inom 6F ifrågasätter den rådande ordningen i allt hårdare tongångar. De menar att dagens modell landar i alltför låga löneökningar. En annan kritiker är professor Lars Calmfors som tidigare var en fanbärare åt just industriavtalet som märkessättare.

– Vi är eniga inom Svenskt Näringsliv att vi vill fortsätta med den modell vi har haft sedan 1997 med industrin som sätter märket.

Han menar att den modell som har funnits sedan 1997 är facit för de senaste 20 åren och att det också finns ett facit för tiden innan 1997.

– Det 6F säger är att vi ska lämna den modell vi nu har, men de har inte pekat ut hur de vill att det ska vara. Bara där brister det. Om vi ska lämna något så måste vi vara väldigt klara på vad vi går till och det måste vara bättre än det vi har i dag, säger Mattias Dahl.

Inställda plan
Foto: Henrik Montgomery

Efter pilotstrejken nekades SAS strejkersättning, på grund av att företaget hade skrivit avtal över märket. "Vi har ett regelverk, precis som alla andra föreningar, och om inte regelverket följs då måste det ju hända något", säger Mattias Dahl.

I våras genomförde SAS piloter en strejk, där de ursprungligen begärde löneökningar motsvarande 25 procent, att jämföra med märket för 2019 på drygt 2,2 procent. Mattias Dahl var, som vd för Transportföretagen, i allra högsta grad inblandad i konflikten. Resultatet landade i löneökningar som, även om de inte motsvarade piloternas ursprungliga krav, låg långt över märket.

Efter konflikten var det många som spekulerade i att resultatet av pilotförhandlingarna skulle komma att påverka avtalsrörelsen. Vad tror du?
– Jag tror inte det. Det var en väldigt speciell historia som ligger bakom oss. Jag kan inte se att den skulle kunna påverka.

Exakt hur mycket pilotstrejken kostade SAS är oklart, men det finns en uppskattning på runt 730 miljoner kronor. På grund av avtalets utformning och de höga löneökningarna fick inte heller SAS, som är medlem i Svenskt Näringsliv och Transportföretagen, någon konfliktersättning, utan fick stå för hela kostnaden själv.

Är du beredd att vidta sådana åtgärder igen?
– När det gäller just den typen av åtgärder så är det ju inte mitt mandat, apropå makt, men absolut. Vi har ett regelverk, precis som alla andra föreningar, och om inte regelverket följs då måste det ju hända något, för annars blir det konstigt att ha reglerna.

En kritik som ofta framförs mot att det är just industrin som sätter märket är att det innebär att låglöneyrken halkar efter. Kritikernas argument består bland annat i att om alla olika yrken får procentuellt lika mycket i löneökningar, så kommer alltid de med lägre löner få lägre löneökningar i kronor och ören än de som redan har högre löner.

– Vad är en låg lön? De flesta människor skulle nog säga att de har för låg lön och jag kan ha förståelse för det. Det är ett naturligt perspektiv att ha. Men lönen är satt på marknaden och baseras på prestation, kompetens och efterfrågan. Det finns inget egenvärde i att alla ska ha lika, säger Mattias Dahl.

Han menar att märket handlar om vad företagen som minst kan öka lönerna med och att varje företag för sig kan höja lönerna med mer, om det är möjligt utifrån företagets perspektiv.

– Vi strävar inte efter att alla ska tjäna lika. Vi strävar efter att det ska finnas så många bra, intressanta, välutvecklande arbetstillfällen som möjligt. Och då är det så att företag har olika behov och att det finns olika kompetenser hos människor och de betalar sig olika.

– Sedan finns det människor som är utanför samhället och som jobbar i den så kallade svarta sektorn och där finns det ju helt förkastliga villkor och ett utnyttjande som är helt orimligt, säger han.

Är arbetsgivarna rädda för ordentliga löneökningar?
– Nej, jag tycker att vi har gett ordentliga löneökningar under många år. Arbetsgivare ger vanligtvis de löner som krävs för att behålla kompetent personal. Men vad en ordentlig löneökning är beror ju på vem du frågar.

Finns det något särskilt du oroar dig för inför avtalsrörelsen?
– Man kan nästan vända på frågan och säga: finns det något jag inte oroar mig för, säger Mattias Dahl och skrattar.

– Nä, jag inte är en person som oroar mig så mycket. Det som händer det händer och det mesta brukar ju hända i en avtalsrörelse. Mitt jobb är att se till att vi har en god samverkan inom arbetsgivarsidan, så att alla våra förbund känner att de är delaktiga, att de vet vad de ska göra och vad de inte ska göra, säger han.

Annie Lööf Stefan Löfven
Foto: Henrik Montgomery/TT

Januariavtalet har satt kniven på parternas strupe. Nu måste de komma överens om LAS, annars tar politiken över. På bilden två av Januariavtalets fanbärare: Centerpartiets partiledare Annie Lööf och statsminister Stefan Löfven (S).

Efterlyser en svensk debatt om ekonomin

Just nu kommer det många varningar för en annalkande kris. I en intervju i Arbetsmarknadsnytt tidigare i veckan sa Lars Jonung, professor i nationalekonomi vid Ekonomihögskolan på Lunds universitet, att ”Allt är ikryssat för recession, det enda som saknas nu är själva recessionen”. Mattias Dahl poängterar att orderingångarna inom industrin minskar och att det bara är en av många tråkiga signaler.

– Vi är en nation som är extremt import- och exportberoende. Vi tar in våra pengar genom exporten. Där finns det en oro. Kommer facket ta till sig av varningssignalerna?

Han efterlyser en svensk debatt om att kartan inom ekonomin håller på att ritas om och exemplifierar bland annat med att de minusräntor vi har i dag hade varit otänkbara för bara tio år sedan.

– Vad är det för väg vi är inne på? Den debatten tycker jag inte att vi har haft tillräckligt mycket.

– Vi har haft en exceptionellt lång högkonjunktur och allt talar för att vi nu går in i en lågkonjunktur. Det finns jättemycket vi måste vara försiktiga med då.

Parterna kan bromsa fallet

Han menar att det finns mycket som han, eller kanske snarare parterna på den svenska arbetsmarknaden, kan göra för att bromsa fallet.

– En sak är att sätta löneökningar som är balanserade i förhållande till den situation vi är i och att inte bara tänka att det har gått bra hittills och bara köra på.

– Men det viktigaste är att vi parter blir överens i LAS- och omställningsförhandlingarna. Det handlar ju om att sätta en helt ny spelplan för både företag och anställda, som skapar större och bättre möjligheter för företagen att ställa om i en eventuell nedgång och för de anställda att också ställa om och hitta ett nytt jobb.

Det han pratar om är de förhandlingar som parterna just nu genomför för att hitta en ny lösning vad gäller LAS och anställningstryggheten. Parterna har fått kniven på strupen från politiken. Enligt Januariavtalet ska lagen ändras år 2021. Kommer inte parterna överens så kommer lagen ändras utifrån politikens egna förslag.

– Vi känner ett stort ansvar, för vi äger arbetsmarknadsfrågorna och har gjort så under lång tid. Vi på arbetsgivarsidan har velat nå en uppgörelse länge och jag vet ju att stora delar av fackföreningsrörelsen också har gjort det. Sedan har vi olika ingångsvärden och vi har hittills inte lyckats, säger Mattias Dahl.

Han tycker att LAS är ett bra legalt regelverk, men att det är satt för en annan värld och en annan tid. Nu är det dags att hitta ett regelverk som gör det lättare att anställa, utveckla och behålla rätt personal och i vissa lägen på ett rimligt sätt göra sig av med dem som inte fungerar på arbetsplatserna, menar Mattias Dahl.

Vad talar för att det blir en lösning nu?
– Att det är nödvändigt och att det ligger i allas intresse att gå i mål. Parterna vill ha kvar den svenska modellen, ingen har sagt att de vill skrota den. Och det är svårt att upprätthålla en svensk modell som bygger på att parterna har makten över arbetsmarknaden om vi inte levererar relevanta lösningar. 

Hamnarbetarförbundet presskonferens
Foto: ADAM IHSE

I mars i år tecknade arbetsgivarna kollektivavtal med Hamnarbetarförbundet. Men bara några månader senare stämmer nu förbundet arbetsgivarna.

”Behöver vi ta en konflikt, då kommer vi ta den”

Transportföretagen, där du har varit vd i drygt tre år, är den arbetsgivarorganisation som drabbas av flest konflikter. Vad har du lärt dig av det och vad beror det på att just Transportföretagen drar till sig så mycket ilska?
– Jag vet inte om vi drar till oss så mycket ilska, men vi har haft en del konflikter, det är sant. Men är transportsektorn en differentierad sektor än till exempel industrin som bara har ett fåtal avtal med ett fåtal fackförbund. Transportföretagen har 60–70 kollektivavtal med väldigt många olika fackförbund. Det är klart att då har man möjlighet till 60–70 konflikter istället för en eller två.

I mars i år skrev Transportföretagen genom Sveriges Hamnar kollektivavtal med Svenska Hamnarbetarförbundet. Det hade föregåtts av 47 år av konflikter mellan arbetsgivarna och Hamnarbetarförbundet, inte minst i Göteborgs hamn. Under våren pågick ett antal punktstrejker i alla hamnar där Hamnarbetarförbundet har medlemmar och arbetsgivaren svarade med konsekvenslockouter. Avtalet skrevs kvällen innan en storstrejk skulle bryta ut i hamnarna, efter varsel från Hamnarbetarförbundet.

– Det är klart att det är bättre att undvika en konflikt, för det kostar ju pengar, men vi ryggar inte för det om det behövs. Det har vi ju bevisat. Behöver vi ta en konflikt, då kommer vi ta den, men vi vill att jobben ska rulla på, säger Mattias Dahl.

– Det här är en tuff verklighet som ytterst kan sluta med att stora arbetsplatser stannar. Men jobbet är att lyssna på motparten och hitta lösningar, fortsätter han.

Efter att avtalet skrevs firade fackförbundet stort och poängterade i synnerhet möjligheten att skriva lokala avtal på enskilda arbetsplatser. Men för bara ett par veckor sedan kom beskedet att Hamnarbetarförbundet stämmer Sveriges Hamnar och arbetsgivaren APM Terminals för att de säger nej till att skriva lokala avtal.

Lurade ni Hamnarbetarförbundet?
– Nej, absolut inte. Det var ju en öppen medling och väldigt tydligt vad vi skrev på. Vi var helt transparenta. Att vi inte skulle skriva lokala avtal var tydligt i förhandlingsrummet och jag sa det också direkt i teve efter förhandlingarna var avslutade. Jag har svårt att se att vi skulle ha lurat någon.

Mattias Dahl privat

Vad gör du när du inte jobbar?
– Hämtar barn, kör dem till träning. Jag är fotbollstränare när det behövs. Allmänt familjeliv som jag vill engagera mig i. Jag försöker undvika att prata i telefon, bara vara lugn och hänga med mig själv, träna, läsa böcker.

Mattias Dahl har tre barn, varav äldsta dottern har flyttat hemifrån och de andra två är 11 och 13 år gamla.

Hur går familjelivet ihop med ett jobb som kräver mycket tid och engagemang?
– Jag bor 200 meter från jobbet. Det är väldigt bra, för det gör att jag kan gå hem och göra läxor eller kolla läget och sedan kan jag gå tillbaka till jobbet. Så det funkar jättebra!

Stina Bengtsson

Publicerad av Stina Bengtsson den 2019-08-28 - 14:01  #Avtalsrörelse #Strejk #Svenska modellen #Konflikt #Kollektivavtal