Vem fan bryr sig om kollektivavtalen
Foto: Mostphotos

Nationalekonom: Inga skäl att byta industrins roll för märket

Publicerat av Stina Bengtsson

Löneökningstakten har en viktig roll att spela för den svenska konkurrenskraften och sysselsättningen. I dagarna presenterades en ny rapport som belyser frågorna. ”Utan den starka centraliseringen och lönenormeringen går det åt helsike”, kommenterade Nils Karlson, vd på Ratio på ett seminarium.

Juhana Vartiainen

Juhana Vartiainen

Foto: Pressbild
Bettina Kashefi, chefsekonom Svenskt Näringsliv

Bettina Kashefi

Nils Karlson på Ratio.

Nils Karlson

Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

Det är inte självklart att det är industrin som ska sätta det så kallade märket på arbetsmarknaden, även om det bör vara en konkurrensutsatt sektor som inte kan vältra över ökade kostnader på sina kunder. Samtidigt är det viktigt att någon gör det och det finns inga skäl att byta. Det konstaterar Juhana Vartiainen, i sin rapport, som han har skrivit på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Rapporten presenterades på ett seminarium i veckan.

– Den främsta fördelen av förhandlingsordningen som Sverige har är att någon sätter märket, sa Juhana Vartiainen på seminariet.

– Jag är väldigt misstänksam mot dem som anser att man bör använda lönesystemet medvetet för att centralstyra relativlönerna och höja lönerna på den mindre konkurrensutsatta sektorn. Det är inte meningen med den nordiska löneprocessen, fortsatte han.

En framgångssaga

Svenskt Näringslivs chefekonom Bettina Kashefi instämde i att industrin även fortsättningsvis bör sätta märket.

– Det helt klart så att industriavtalet har varit en ”success story” för Sverige, sa hon och konstaterade att sedan det infördes för 20 år sedan har Sverige haft rejäla reallöneökningar.

– Det är en modell som vi har allt att vinna på med att hålla fast vid, men om jag får spekulera skulle jag inte hålla det för uteslutet att man också involverar tjänstesektorn i sättandet av märket, fortsatte Bettina Kashefi.

Hon menade att industrinormeringen är något som förpliktigar och hon betonade att det är ett enormt ansvar, som hon inte är säker på att alla andra sektorer vill eller klarar av att ta.

Nils Karlson, vd på Ratio, menade att Juhana Vartiainen hade missat en sak i sin analys av hur den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar – det som Nils Karlson kallar den ”obegränsade konflikträtten”.

– Skälet till att vi har den starka centraliseringen och lönenormeringen är att utan den så går det åt helsike, helt enkelt, för då spårar löneutvecklingen ut och konflikterna drar iväg, sa han.

Utan lönenormering endast nominella löneökningar

Han exemplifierade med tiden innan industrimärket, framför allt 60-talet, och sa att då höjdes lönerna nominellt med 400 procent och realt ingenting.

– Sedan fick vi ett industriavtal och en tydlig lönenormering, sa Nils Karlson.

– Vi kan prata om konflikträtt och att man har ett väldigt centraliserat system, men jämfört med de flesta andra länder så tror jag att Sverige ändå har hittat en ganska bra kompromiss. Trots att man har centraliserade förhandlingar är de svenska kollektivavtalen sådana att det ändå tillåts många förhandlingar på arbetsplatserna, svarade Juhana Vartiainen.

Juhana Vartiainen konstaterade att jämfört med internationell statistik så har Sverige ett bättre arbetsfredsläge än nästan alla länder.

– Jag ser inga enorma justeringsbehov, sa han.

Har inte råd att ta konflikter

Men där fick han mothugg från både Peter Jeppsson, vice vd på Svenskt Näringsliv, och Nils Karlson.

– Skälet till att vi inte har några konflikter är att konfliktvapnet är så starkt. Vi har inte råd att ta konflikter i den här globalt sammankopplade värdekedjevärlden, utan då betalar vi kanske lite mer varje gång, sa Nils Karlson.

Stina Bengtsson

Publicerad av Stina Bengtsson den 2018-05-16 - 09:47  #Avtalsrörelse #Industriavtalet #Kollektivavtal #Lönebildning