Karl-Petter Thorwaldsson, LO, och Marie Nilsson, IF Metall
Foto: TT + Sören Andersson

Metallbasen: Därför vill jag inte bli LO-ordförande

Publicerat av Stina Bengtsson

Nyligen blev det offentligt att LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson ska avgå. Spekulationerna kring efterträdare är många, men Marie Nilsson, IF Metalls ordförande, hävdar att det inte blir hon. Hon har annat att göra.

Vill du efterträda Karl-Petter Thorwaldsson?
– Eh… Nää.

Är det ett socialdemokratiskt nej, alltså där man säger nej, nej och nej, för att sedan säga ja?
– Det kanske snarare är ett arbetarrörelse-nej. Nej. Nej, det är det inte. Jag tycker… Alltså, det är väl så att nu har IF Metall innehaft den här rollen också, så vi har kanske inte några krav på att vi ska ta den där posten just nu, säger Marie Nilsson.

Det finns ju många som säger att du är mäktigare än LO:s ordförande, att du har en verkligen makten i och med din roll som ordförande i IF Metall och allt vad det innebär med facken inom industrin och industriavtalet. Hur ser du på det – att du kanske är mäktigast i arbetarrörelsen?
– Så kanske det är. Jag har jättesvårt att relatera till det. Men det är klart att jag är nöjd om bilden av IF Metall är att det är makt som ingen rundar. Det är ju bra för mina medlemmar, säger Marie Nilsson.

– Men att vara LO-ordförande är så himla svårt. Det är ett tufft uppdrag som verkligen är utmanande att hålla ihop oss 14 vildhjärnor. Jag är inte särskilt lockad av det. Och jag har bara suttit en knapp period och jag tycker inte att jag på långa vägar är klar med IF Metall.

Vad ska nästa ordförande göra och vilka kvaliteter ska den personen ha för att LO ska vara relevant?
– Den viktigaste uppgiften är att hålla ihop LO:s förbund och att vara en stark opinionsbildande kraft. Det tycker jag att Karl-Petter har gjort väldigt bra och det är svårt att hitta någon av hans kaliber.

– Sedan har vi stora utmaningar med en fallande organisationsgrad. Vi kan vara ganska glada att vi har så välorganiserade arbetsgivare.

Under lång tid har alltfler av LO:s medlemmar valt att lägga sina röster på andra partier än det traditionella samarbetspartiet Socialdemokraterna. I dagsläget är det inte ens hälften av medlemmarna som röstar på S och en stor andel av dem som inte gör det röstar på SD.

Hur viktig är kopplingen till Socialdemokraterna och vilken anpassning är ni att göra till den förändrade politiska inställningen?

– Det handlar om makt och påverkan. Alldeles oavsett hur våra medlemmar sympatiserar så är det mycket större möjlighet att få genomslag för de krav som vi har om vi går in i ett parti och påverkar partiapparaten än om vi försöker påverka enstaka talespersoner för något enstaka parti. Det är ju hela det strategiska arbetet som är betydligt mer effektivt om man jobbar på det sättet. Historiskt har det varit en styrka. Men jag vet inte vart framtiden leder. Det beror ju på hur det socialdemokratiska partiet utvecklas också.

– Men så klart pratar jag med företrädare för andra partier också, för att ge en bild av IF Metalls syn på näringspolitik och andra samhällsfrågor.

Vad krävs för att nästa LO-ordförande ska vara en man?
– Haha. Jag vet inte. Det ska vara en person som LO-förbunden känner stort förtroende för.

Finns det en acceptans för att det skulle bli ännu en ”gubbe”?
– Jag tror att man mer tycker det är viktigt att ledningen består av två kvinnor och två män. Personen kommer att vara viktigare än könet. Att det är en person som har rätt utstrålning och kapacitet.

Hur tänkte Marie Nilsson när facken inom industrin la sina krav inför avtalsrörelsen? Det berättar hon om i en kommande intervju i Arbetsmarknadsnytt. Håll ögonen öppna.

Stina Bengtsson

Publicerad av Stina Bengtsson den 2019-11-18 - 14:55  #Avtalsrörelse #Svenska modellen #Kollektivavtal #LO