Irene Wennemo, generaldirektör, Medlingsinstitutet
Foto: Pontus Lundahl/TT

Irene Wennemo, tidigare bland annat ledarskribent på Aftonbladet, utredningschef för LO:s näringspolitiska enhet och statssekreterare hos arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), är ny generaldirektör på Medlingsinstitutet.

Medlingsinstitutets nya gd: Ylva Johansson och jag är inte överens

Publicerat av Henrik Sjögren

Irene Wennemo är nytillträdd generaldirektör för Medlingsinstitutet. Hon berättar för Arbetsmarknadsnytt om meningsskiljaktigheterna mellan henne och förra chefen Ylva Johansson (S), ”inbördeskrigen” inom LO och vikten av att hålla lönerna på rimlig nivå i en omvärld där de mörka molnen tornar upp sig.

Sedan början av september är Irene Wennemo ny generaldirektör för Medlingsinstitutet, med det yttersta statliga ansvaret för att Sverige har en väl fungerande lönebildning med utgångspunkt i partsmodellen. Myndigheten medlar i tvister på arbetsmarknaden och ansvarar även för den officiella lönestatistiken.

Irene Wennemo efterträder Carina Gunnarsson – som hon själv, i sin roll som statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet, utsåg till Medlingsinstitutets generaldirektör för fyra år sedan. Hon är 53 år gammal och har, före rollen som statssekreterare inom S, en bakgrund som anställd inom LO. Hon har även en doktorsexamen i sociologi.

– Jag kommer inte sakna arbetet inom socialdemokratin. Detta är minst lika spännande, eller faktiskt, mer spännande, svarar hon på frågan om hon kommer sakna politiken.

Irene Wennemo glad
Foto: Pontus Lundahl/TT

Det var arbetsgivarsidan om först visade intresse för att den förra LO-toppen skulle bli Medlingsinstitutets gd.

Hon har under en tid vetat att det fanns ett intresse från parternas sida att se henne i den nya rollen – kanske framförallt från arbetsgivarhåll.

– Det var arbetsgivarsidan som först visade intresse av att se mig i rollen. Men de visste att jag också hade starkt stöd från LO-sidan, något som jag tror att de bara ser som en fördel. När allt löper bra så kan vi hantera nya kollektivavtal utan konflikter och när något går snett så är det en stor fördel att jag har djup kunskap om de fackliga organisationerna och förstår hur de tänker, säger Irene Wennemo.

Mån om att få parterna att komma överens

Att jobba för att lösa ett gemensamt problem kräver stort förtroende från båda sidor och det ser hon som sin största styrka.

Icke desto mindre har Irene Wennemo under lång tid varit starkt knuten till både socialdemokratin och LO. Men hon tror inte att det ska finnas någon risk för partiskhet eller leda till några allvarligare misstankar om snedvridning.

– Det kan ju alltid finnas risk för misstankar, men det faktum att jag under min tid som statssekreterare alltid har varit mån om att få parterna överens i olika politiska frågor har bidragit till att även båda sidor har varit positiva, säger hon.

Kritik från hamnarbetare

Under det gångna året har det bränt till rejält några gånger mellan fack och arbetsgivare på avgörande nationell nivå. Hamnarbetarkonflikten blev långvarig och smärtsam. Även pilotstrejken ledde till uppgörelser som inte alla anser landade väl (för att använda ett i sammanhanget adekvat ordval). Kan detta ha rört upp känslor där hennes roll kan ifrågasättas?

– Jag tror inte att missnöjet efter uppgörelsen med pilotstrejken har drabbat mig så hårt. Jag satt mest på läktarplats där och lade mig inte i. Vad gäller hamnarbetarkonflikten så kan det dock vara vissa som kanske kritiserar min utnämning, säger Irene Wennemo.

Och mycket riktigt – Erik Helgeson, som är ledamot i Hamnarbetarförbundets förbundsstyrelse, utbrast i en intervju i Arbetaren: ”Va? Jag fattar inte ens hur de tänker, hon är ju jättepartisk, men det kanske inte spelar någon roll för noblessen på svensk arbetsmarknad”.

Han hänvisade då till den lagändring om utökad fredsplikt som införds den första augusti, där Irene Wennemo i sin roll som statssekreterare var delaktig.

– Jag fick dock aldrig höra någon kritik när jag var statssekreterare. Den kom först när jag blev gd, säger Irene Wennemo.

Bekymrad över EU-inflytande

I hennes nya roll ingår att vara en värnare av partsmodellen. Men under sin tid som statssekreterare yttrade hennes chef Ylva Johansson vid flera tillfällen sig positiv om EU-lagstiftning kring arbetsrätten, via den sociala pelaren, vilket många anser skulle vara ett hårt slag mot den svenska modellen.

– Alltså, jag vet inte riktigt hur jag ska formulera det här. Men där är jag och Ylva Johansson inte överens. Det är svårt för mig att nu rangordna en person, alltså Ylva. Men jag tillhör dem som är mer bekymrad över EU:s inflytande över den svenska arbetsmarknadsmodellen. Och jag vet att jag har rätt. Det är viktigt att vi tillsammans från parterna agerar för att värna den modell vi har i Sverige, säger Irene Wennemo.

Hon berättar att hon har suttit i väldigt många samtal med EU-kommissionen i arbetsrättsfrågorna men även fört samtal med andra i parlamentet.

– De tycker att vår modell är problematisk, men de kan samtidigt inte peka ut att den leder till några dåliga resultat. Den levererar på alla punkter, men det stör dem. De vill heller inte ge Sverige några undantag, eftersom det kan öppna upp för andra länder som inte alls har samma goda resultat, säger Irene Wennemo.

Faktum är att hon under en längre tid har sett med stigande oro på hur mer och mer av arbetsmarknadslagstiftningen tenderar att dra sig mot centralt EU-håll.

– Vi var bekymrade hela tiden under förhandlingarna kring arbetsvillkorsdirektivet och att det tilläts gå för långt. Samtidigt är det, som ensamt litet land, svårt att stoppa en sådan process. Därför är det mycket viktigt att vi lierar oss med andra länder kring detta.

”Viktigt att vi är duktiga här i Sverige”

EU-kommissionens nästa ordförande, Ursula von der Leyen, har lovat att under sina första 100 dagar lägga fram ett förslag om skäliga minimilöner för alla anställda inom EU. Förslaget om EU-gemensamma minimilöner har kritiserats av flera svenska riksdagspolitiker av varierande politisk hemvist för att det försvagar väljarnas möjligheter att ställa politiker till svars, samt att det riskerar att öppna för ytterligare överstatlighet inom EU inom flera områden.

– Ja, processen om minimilöner inom EU är igång och därför är det oerhört viktigt att vi är snabba och agerar och att vi är duktiga här i Sverige och samarbetar över partsgränserna, precis som danskarna har gjort. De har bestämt sig för en enad front och aldrig driva tvister som hamnar i EU-domstolen för att få nya rättsfall. Den formen av ”vi fixar det själva-inställning” önskar jag även här, säger Irene Wennemo.

Irene Wennemo klocka
Foto: Pontus Lundahl/TT

Irene Wennemo tycker att det är viktigt att vi i Sverige är snabba och samarbetar över partsgränserna för att förhindra alltför mycket inflytande från EU kring minimilöner.

Och hon tycker faktiskt att Sverige har tagit lovvärda steg i rätt riktning i en samordning mot EU-inflytandet.

– Vi har skapat en partsstruktur kring EU-frågor. Det är ett steg i rätt riktning. Det behövs ett samordnat påverkansarbete för att vi ska kunna behålla modellen och undvika lagstiftning där vi inte vill ha lagstiftning, säger hon.

När hon blickar framåt i sin nya roll som generaldirektör så ser hon att de viktigaste uppdragen är att bidra till fred på arbetsmarknaden och en löneutveckling som behåller konkurrenskraften globalt.

– En konkurrenskraftig lönenivå är oerhört viktigt just nu i tider av globala orosmoln. Vi har en stor industrisektor i Sverige och vi måste ha en fungerande lönebildning så vi inte prisar ut oss, säger Irene Wennemo.

Avtalsrörelsen är i startgroparna och om ett par månader ska parternas bud läggas fram. Vad ser du som de största farorna och trätoämnena?
– Det som kan stöka till det allra mest är pressen från det politiska systemet att bli överens om arbetsrätten samtidigt som man ska förhandla om löner. Lägg där till en stor osäkerhet i ekonomi. Det är lite väl mycket svåra frågor på en gång just nu.

Du tänker på de överenskommelser som finns kring arbetsrätten i Januariavalet?
– Ja, precis. Där finns en process på gång mellan parterna där det görs ett seriöst arbete. Men det är en besvärlig tidsplan med en avtalsrörelse mitt i.

Hur hårt värnar du industrins märke?
– Det kan inte råda någon diskussion om att det är märket som gäller. Märket sätts ju inte av oss som institution, utan av partssystemet, men det är viktigt att det blir ett tydligt märke som våra medlare kan använda. Industrins märke har fungerat bra under den tid som vi har haft det och jag jobbar väldigt gärna vidare med det. Men det måste finnas en partsacceptans.

Det finns en djup splittring inom LO vad gäller märket – det ifrågasätts till exempel av de fem fackförbunden inom 6F.
– Ja, men mitt intryck är det handlar om maktfrågor internt. Alla accepterar att det bör finnas ett märke, men sedan råder det stor enighet om vilken bransch som ska vara rikslikaren. Jag känner igen de här diskussionerna från min tid på LO. Det är även upp till arbetsgivarsidan att hantera det här så att alla känner att de är lyssnade på och att de möts med respekt.

Är du orolig över splittringen inom LO?
– Inbördeskrigen är alltid de värsta krigen. Det gäller säkerligen inom Svenskt Näringsliv också, skulle jag tro.

Hur påverkas avtalsrörelsen av den bromsande konjunkturen, den svaga kronan, brexit, handelshinder och andra osäkerheter?
– Det är som du säger stora osäkerheter framöver. Om saker trillar åt fel håll under hösten så kan det bli väldigt riskabelt med ett långt avtal. Vi har haft en högkonjunktur och ändå negativ ränta, vilket är mycket speciellt. Vi kommer att ha en konferens med berörda samhällsaktörer i höst där alla får presentera sin bild av situationen.

Löneutvecklingen ska ju ske i takt med produktionsutvecklingen. Kommer fackförbunden att förmå sina medlemmar att inse stundens allvar?
– Ja. Processen internt i förbunden har varit viktig för att få en samsyn kring vad en rimlig löneutveckling är. Det har man varit duktig på. De grupper där förväntningarna har varit annorlunda har politikerna varit inne och tyckt till, som till exempel lärare och poliser. Det är de politiska ingripandena som skapar förväntningar som är svåra att hantera. Men inom förbunden har man varit duktiga att hålla förväntningarna på rimlig nivå.

Henrik Sjögren

Publicerad av Henrik Sjögren den 2019-09-19 - 15:56  #Avtalsrörelse #Politik #Svenska modellen #Kollektivavtal