Kostymer på jobbet

Kvoteringslag gav inte fler kvinnliga chefer

Publicerat av Henrik Sjögren

Femton år efter Norges lag om kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser kan man nu se effekterna. De berörda bolagen har fler kvinnor i styrelserummen – och följer därmed lagen. Men vilka övriga effekter gav det? Inte många, enligt forskning från Norges Handelshøyskole.

Karin Thorburn, professor vid Norges Handelshøyskole

Karin Thorburn, professor vid Norges Handelshøyskole

Foto: Marit Hommedal

I år är det femton år sedan Norge klubbade igenom sin lag om att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser. För tio år sedan började den gälla i praktiken. Lagen innebär att så kallade ASA-bolag (publika aktiebolag) ska ha en bolagsstyrelse där minst 40 procent av ledamöterna ska vara kvinnor. Här ingår många av Norges absolut största företag, som till exempel Statoil.

Straffen är tuffa för den som inte lever upp till kraven – uppnår man inte 40 procent kvinnor ska bolaget tvångslikvideras, eftersom det innebär ett brott mot aktiebolagslagen.

Förväntningarna var stora bland politiker från både höger- och vänsterhåll. Jämställdheten skulle öka, inte bara i styrelserummen utan i hela näringslivet. Och som en effekt av detta skulle lönsamheten dessutom öka.

En icke önskvärd effekt kom tidigt – många bolag valde att helt enkelt registrera om sig. Tidningen Affärsvärlden rapporterade 2010 om att åren efter förslaget blev känt valde många ASA-bolag att registerna om sig för att slippa undan lagkravet. Från 640 registrerade bolag till endast 500 bolag när lagen infördes sex år senare.

Nu, tio år senare, finns tillräckligt med data för att dra långsiktiga slutsatser kring lagens effekter. Det är precis vad Karin Thorburn, professor vid Norges Handelshøyskole, har gjort.

I sin forskning har hon studerat vilka effekter lagen har gett på bolagens värde och om den har haft någon påverkan på lönsamheten. Och resultatet?

– Konklusionen är att lagen om inkvotering inte har haft någon effekt alls på de berörda bolagens värde och inte heller någon effekt på lönsamheten, säger Karin Thorburn.

Samtidigt berättar Karin Thorburn annan forskning entydigt pekar på att det finns en korrelation mellan antalet kvinnor i ett företags ledning och företagets lönsamhet.

– Man har tidigare kunnat påvisa ett samband mellan fler kvinnor i ledande befattningar och bättre lönsamhet. Problemet med dessa studier är dock att man inte kan påvisa kausalitet, det vill säga om kvinnor leder till ökad lönsamhet eller om lönsamma företag i högre grad väljer kvinnor.

Men i Norge har det alltså varit möjligt att studera ett specialfall – ett kvoteringstvång.

– Att lagen är tvingande för de berörda bolagen gör att man kan studera effekten på lönsamhet av att tvinga in kvinnor i styrelsen och det har alltså inte haft någon effekt, säger Karin Thorburn.

Forskningen har inte heller kunnat påvisa att lagen skulle ha någon effekt på att kvinnor i mellanchefsnivå skulle ha ökat eller att andelen kvinnliga vd:ar i allmänhet har blivit märkbart fler.

– Det finns en marginellt ökad andel kvinnliga vd:ar i Norge i allmänhet, men vi vet inte om det finns något samband mellan detta och lagens införande, säger Karin Thorburn.

Hon tycker ändå att en lag som leder till att fler kvinnor kommer in i styrelserummen kan ha effekt på jämställdheten överlag och är positiv till kvoteringslagen trots de uteblivna lönsamhetsresultaten. De var ju trots allt inte negativa, resonerar hon.  

– Det är toppen om en kvoteringslag kan leda till bättre jämställdhet utan att ha någon negativ effekt på lönsamheten. På lång sikt kan en kvotering hjälpa till med att bryta upp manliga maktstrukturer och ge kvinnor bättre karriärmöjligheter. Jag har faktiskt stärkts i min uppfattning om vikten av att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser. Jag är övertygad om att blandade styrelser leder till mer jämställt samhälle på sikt, säger Karin Thorburn.

Men frågan är på vilket sätt en tvångsrekrytering av kvinnliga styrelseledamöter skulle främja jämställdheten. Enligt Karin Thorburn beror det på hur man tror att styrelserekrytering går till i praktiken.

– Kvoteringsmotståndare utgår från att ägarna själva är bäst på att rekrytera sina styrelsemedlemmar. Men en alternativ föreställning är att det finns friktioner i rekryteringsprocessen, bland annat genom att man i första hand söker styrelsemedlemmar ur sina egna nätverk. Eftersom män historiskt har dominerat näringslivet så skulle detta främja män även i framtiden.

Men kritiker har lyft farhågor att lagstiftarna inte nöjer sig med ASA-bolagen utan kanske går vidare med tvingande kvoteringsregler även i mindre företag. Vad skulle hända om till exempel en mekanisk verkstad på landsbygden skulle behöva tvångslikvideras om de trots alla försök inte hittar kvinnor att fylla styrelseposterna med?

– Jag tycker det är tillräckligt att ASA-bolagen inför reglerna och hoppas på så vis att de tjänar som inspirerande exempel på övriga näringslivet att fortsätta på samma linje, säger Karin Thorburn.

Maria Ludvigsson är ledarskribent på Svenska Dagbladet och länge varit engagerad i frågan om kvotering av bolagsstyrelser.

– Kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser är orättvist på många plan. Inte minst mot de kvinnor som av egen kraft har tagit sig upp i karriären. Det mest rättvisa är ju att inte tänka på kön alls vid rekryteringar, utan att enbart gå efter meriter. Att kategorisera människor i såväl kön, som hudfärg, etnicitet eller ålder är ju precis vad de flesta av oss vill undvika, säger Maria Ludvigsson.

Hon anser även att tvångsingrepp i hur företag ska styras är en principiell farlig väg att gå och ser det som en allvarlig inskränkning av äganderätten.

– Företagsägare måste själva få bestämma vilka som är bäst lämpade att styra sitt bolag, inte staten. Det är knappast förvånande att det inte leder till bättre lönsamhet om inte ägaren själv ska få avgöra vilka som ska fatta de övergripande besluten, säger Maria Ludvigsson.

Henrik Sjögren

Publicerad av Henrik Sjögren den 2018-04-12 - 10:44  #Jämställdhet