Kristersson

Kristersson: Kan bli nya förhandlingar om etableringsjobben

Publicerat av Stina Bengtsson och Jakob Stenberg

Tudelningen och kompetensbristen är de allvarligaste problemen på arbetsmarknaden, enligt moderatledaren Ulf Kristersson. Men till skillnad från allianskollegan Ebba Busch Thor lovar han inte att etableringsjobben ska rivas upp. "Om det visar sig funka är vi inte prestigefyllda, men vi kommer inte acceptera att det inte gäller alla arbetsgivare och att man undantar branscher", säger han.

Ulf Kristersson, Moderaterna

Enligt Ipsos majmätning får Moderaterna 22 procent.

Foto: Stina Bengtsson
Etableringsjobb

Den 5 mars presenterades överenskommelsen om etableringsjobb.

Foto: Hossein Salmanzadeh/TT
Gösta Bohman

Gösta Bohman är förebilden.

Foto: Björn Larsson Ask / TT /

I bokhyllan bakom Ulf Kristerssons skrivbord i det luftiga kontoret i riksdagen står ett dussintal Tintin-figurer, på väggen mittemot hänger ett porträtt av en ung Kristersson tillsammans med Gösta Bohman. Moderatikonen, som höll i ordförandeklubban mellan 1970 och 1981, bidrog till en förnyelse av partiet vilket resulterade i att väljarstödet ökade.

Om den nuvarande partiledaren är på väg att förändra partiet står skrivet i stjärnorna. Fakta är att han har vänt den nedåtgående opinionstrenden och om mätningarna stämmer lär den tidigare socialförsäkringsministern bli Sveriges statsminister i höst.

”Jag tror att vi underskattar riskerna”

Den svenska arbetsmarknaden präglas av två tydliga tendenser: enligt Arbetsförmedlingens siffror för april är arbetslösheten låg bland inrikes födda, 3,7 procent, medan siffran bland utrikes födda är 20,5 procent. Ulf Kristersson oroar sig för den tudelning som siffrorna vittnar om.

– Tillsammans med den långsiktiga kompetensbristen på ett antal områden så är det det allvarligaste problemet vi har just nu på svensk arbetsmarknad. Det är otroligt allvarligt och framför allt är jag orolig för de långsiktiga konsekvenserna, säger han.

Vad kan de bli?

– För de vuxna att de inte får bidra och aldrig kommer in i arbetslivet. Vi kan prata om att det i snitt tar åtta år, men en lågt utbildad person som är bidragsberoende får svårt att komma in på arbetsmarknaden någon gång. Och ännu värre är det för de familjer där barnen växer upp och aldrig får se sina föräldrar gå till jobbet över huvud taget. Andragenerationsriskerna som finns i det här. Jag tror att vi underskattar riskerna.

För några år sedan fanns det en ovilja att prata om det här frågorna bland till exempel LO och Socialdemokraterna. Hur tycker du att det är nu?

– Men jag upplever att man ser problemet och är beredd att göra något åt det. Det är ett fall framåt.

Vad kan Moderaterna göra åt det?

– Vi har förslaget om inträdesjobb, som är ett sätt att sänka kostnader för människor med svagare produktivitet. Sedan tror jag att det behövs en parallell bidragsreform samtidigt och en skattereform. Det vill säga ner med skatterna för dem med lägre inkomster och samtidigt ett bidragstak, så det blir en påtaglig skillnad mellan att jobba och att få bidrag.

 

Under våren kom arbetsmarknadens parter överens om så kallade etableringsjobb. Konstruktionen innebär att arbetsgivare betalar 8 400 kronor per månad och att staten fyller på med drygt 10 000 kronor upp till kollektivavtalad minimilön som går direkt till den anställde. Förslaget har mött kritik både från fack, arbetsgivare och allianspolitiker.

Kristdemokraternas Ebba Busch Thor aviserade i Arbetsmarknadsnytt att hennes parti vill riva upp etableringsjobb om det blir en alliansregering efter valet.

– Jag har valt att avvisa det förslaget av den anledningen att alla politiska reformer som inkluderar större statliga bidrag riskerar att inte hålla i längden. Antingen för att någon bestämmer sig att man inte har råd eller att man börjar knyta det till för många förbehåll, sade hon då.

Ulf Kristersson instämmer i kritiken, men intar en mer försiktig hållning än partiledarkollegan.

– Det är frågan om vilka avtal två parter kan skriva på den tredjes bekostnad och jag är lite skeptisk till att i princip inrätta ett bidrag på 10 000 kronor till alla som går till jobbet och dessutom inte ha någon löneeffekt överhuvudtaget. Men det är inte så att vi går till storms mot det. Om det visar sig funka är vi inte prestigefyllda, men vi kommer inte acceptera att det inte gäller alla arbetsgivare och att man undantar branscher.

Ebba Busch Thor ville riva upp dem.

– Vi har inget gemensamt förslag om det, men vårt förslag är bättre, tycker vi. Om etableringsjobben kommer igång och visar sig funka, så får vi bygga vidare på det och komplettera med det vi tycker är bättre. Det kan bli nya förhandlingar.

Fackförbunden har varit väldigt tydliga med att de inte vill ha med bemanningsföretagen. Vad kan ni göra åt det?

– Jag är väldigt tydlig på tvärtom. Och ytterst är det politiken som bestämmer det här.

”Incitamenten måste vara rätt”

Arbetsmarknaden av i dag är en paradox. Å ena sidan står flera grupper långt ifrån arbete, å andra sidan råder omfattande kompetensbrist. Nästan varenda bransch skriker efter arbetskraft och branschföreträdare efterlyser lösningar.

Hur ser du på den kontrasten? Vad gör man åt kompetensbristen?

– Vi föreslog härom veckan att det ska gå snabbare att komma in på yrkeshögskolor och yrkesutbildningar. Om fler människor som inte har så god skolunderbyggnad ändå kan komma in på de handfasta yrken som det finns behov av i Sverige så skulle det var en fördel. Dels kan inte en massa elever lämna nian med nödtorftiga kunskaper och dels kan vi inte ha många invandrare som förväntas tillbringa flera år på teoretiska utbildningar innan de kan komma vidare, säger Ulf Kristersson.

När det gäller de mest avancerade jobben måste det löna sig att skaffa de mest avancerade utbildningarna, understryker han.

– Annars kommer vi i Sverige inte kunna täcka ens en bråkdel av behoven av avancerade ingenjörsyrken och liknande. Incitamenten måste var rätt. Marginalskatterna måste funka, lönebildningen som parterna äger likaså och människor måste ha grundutbildningar så att de kan gå vidare till mer avancerade akademiska utbildningarna. Jag tror att det brister i hela kedjan.

Ett litet misstag innebar utvisning för affärsutvecklaren Ali Omumi, studenten Miranda Andersson riskerade samma öde precis före examen, och bagatellartade fel innebar att it-specialisten Safinaz Awad med man och barn fick lämna Sverige. Trots att branschen skriker efter hennes kompetens.  

Vad ska du göra åt det?

– Det är ett gott tecken på en otroligt illa genomtänkt svensk migrationspolitik. Snart kommer det vara ett läge där den enda chansen att få stanna i Sverige är att du kan garantera att du inte kan försörja dig själv. Så kan man inte ha det. Det kommer göra att många svenskar ifrågasätter legitimiteten, eftersom bilden kommer bli att människor är här och lever på bidrag. Det är en väldigt dålig bild av svensk öppenhet. Och det är dåligt för företagen.

Det är helt obegripligt att de har kompetens som de vill använda, men som de inte får, betonar Ulf Kristersson.

– Det kommer alltid finnas behov av att skydda människor från att bli utnyttjade och jag har respekt för att vi ska skydda människor från helt oanständiga villkor, men det är inte det som det här handlar om.

Han fortsätter:

– För mig är kompetensutvisningarna ett väldigt gott tecken på att vi i Sverige aldrig har tänkt igenom kombinationen av vad vi behöver hjälpa till med och vilket behov vi har – och hur människor ska trivas här så bra som möjligt. Det är bättre att inrätta kompetensvisum och konstatera att det här är människor som kommer ha det lätt att få jobb i Sverige och som vi behöver. Vi ska inte vara så detaljrika i våra krav.
 ”Regeringen har varit långsam i hamnfrågan”

Sedan flera år tillbaka pågår en konflikt i Göteborgs hamn. Efter en turbulent vinter är läget för tillfället relativt lugnt, vilket främst beror på att Hamnarbetarförbundet säger sig vänta tills regeringens konfliktutredning presenteras. Utredningen skulle ha presenterats i slutet på maj, men är nu uppskjuten till 20 juni. Förra veckan presenterade Svenskt Näringsliv en utredning som visar att konflikten har kostat företagen ungefär 4,5 miljarder under 2017 och till det kommer utsläpp för extra vägtransporter.

Hur ser du på konfliktutredningen och kritiken kring att den har tagit tid? Och hur ser du på att ett fackförbund kan genomföra konfliktåtgärder trots att det finns ett kollektivavtal på arbetsplatsen?

– Den enda uppsidan med det här är att nästan alla tycker att det här är dåligt. Jag vet inte varför det har tagit sån tid, men jag förstår att det är komplicerat och att det kan vara extra komplicerat för en socialdemokratisk regering. Men vi kan inte låta det här lamslå 30 procent av Sveriges samlade export. Det är helt orimligt.

– Vi har sagt till regeringen att vi är beredda att hjälpa till att lösa de här problemen, men de ville utreda och nu har det dragit ut på tiden. Jag kan inte det lagtekniska, men vi måste lösa det här problemen.

Det enda vi vet nu är att om det ska ske en förändring, så ska det ske efter valet. Vinner ni valet är det ni som får ta ansvaret. Hur ser du på det?

– Jag hade gärna löst det här för länge sedan. Men utan förslag från regeringen är det här ingenting man lagstiftar om i riksdagen bara rätt upp och ner. Jag har respekt för att det krävdes en utredning, men jag tycker att regeringen har varit långsam, vilket förvånar mig eftersom det drabbar inte minst näringslivet i Västsverige. Jag förstår att det är svåra saker, men ibland måste man göra svåra saker och hitta en anständig väg framåt som ändå tar hänsyn till olika parters intressen.

Fyra snabba frågor...

Att Kent återförenas eller att Sverige vinner VM-guld i fotboll?

– Jag är generellt skeptisk till återföreningar så jag föredrar VM-guldet i fotboll.

Sjöstedt eller Åkesson?

– Jag tänker inte välja mellan dem. Jag försökte en gång skoja med Magdalena Andersson och säga att bortsett från alla mina principiella invändningar mot Sverigedemokraterna så rent praktiskt att låta dem ha vetorätt mot en statsbudget vore lika oseriöst som att låta Vänsterpartiet ha det. Själva skämtet funkade inte så bra, men nej…

Trump eller Obama?

– Obama kommer inte gå till historien som en av våra mest kraftfulla presidenter, men jag känner mycket större sympati för den syn på världen som Obama står för än den som Trump står för.

Vem är din förebild?

– Jag har honom där på fotot på väggen. Jag lärde känna Gösta Bohman när han var ganska gammal, men jag lärde känna honom väl. Det är inte så att jag funderar på vad Gösta skulle ha tänkt, men jag tycker att hans kombination av att ha fasta principer och fasta värderingar som han inte hade skäl att tvivla på och förmågan till handling och kompromiss. Politiken ska vara rätt, men den ska också vara genomförbar. Låt inte det bästa bli det godas fiende. Jag har med åren blivit mer som Gösta.

Stina Bengtsson Jakob Stenberg

Publicerad av Stina Bengtsson och Jakob Stenberg den 2018-05-28 - 14:41  #Kompetensförsörjning #Kollektivavtal #Integration #Hamnkonflikten