Henrik Malm Lindberg Foto Pressbild Ratio
Foto: Pressbild Ratio

"Konfliktvapnet överutnyttjas"

När konfliktvapnet missbrukas riskerar det på sikt att urholka trovärdigheten för den svenska arbetsmarknadsmodellen, anser Henrik Malm Lindberg som är aktuell med boken ”Svenska konfliktregler i ett internationellt perspektiv”.

– Från fackligt håll hävdar man att konfliktreglerna fungerar utmärkt. Det finns inte några problem överhuvudtaget med stridsåtgärder menade chefsjuristen på LO-TCO Rättsskydd när vi presenterade boken i Almedalen. Men det finns ett antal fackförbund som överutnyttjar konfliktvapnet och som i första hand verkar vilja driva klasskamp med fackliga medel. Det är allvarligt, säger Henrik Malm Lindberg.

Tillsammans med forskarkollegorna Nils Karlson och Johanna Grönbäck på Ratio har han jämfört konfliktregelverken i de nordiska länderna samt Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Syftet var att bidra med kunskap till debatten och sätta in de svenska reglerna i ett bredare perspektiv.

En av slutsatserna är att ett långsiktigt hållbart konfliktregelverk förutsätter balans mellan partsintressena. Å ena sidan ska arbetstagarna ha rätt att vidta konfliktåtgärder. Å andra sidan behövs någon form av överdriftsförbud. Också det svenska regelverket bygger på en sådan tanke och under årens lopp har flera reformer gjorts för att försvåra ett överutnyttjande av konfliktvapnet, till exempel inrättandet av Medlingsinstitutet samt de partsvisa förhandlingsordningsavtalen på 1990- och 2000-talen.

– Överdriftsförbuden i andra länder är dock ofta tydligare formulerade, inte sällan i lag. Det är också vanligt med skrivningar om fair play och proportionalitet.

Bristen på motsvarande tydlighet i det svenska konfliktregelverket öppnar upp för missbruk och trots att de allra flesta fackförbund är sansade finns det en handfull förbund som närmast satt i system att bråka. I en tidigare studie ”Nya konfliktmönster och konfliktdimensioner på svensk arbetsmarknad” gavs belägg för att en liten minoritet av fackförbunden – Syndikalisterna (SAC) Hamnarbetarförbundet, Elektrikerförbundet, Transportarbetareförbundet och Byggnads – står för en stor majoritet av konflikterna. Mellan 1993-2005 stod de fem fackförbunden för cirka 80 procent av de utbrutna konflikterna på svensk arbetsmarknad men också för en majoritet av antalet förlorade arbetsdagar.

– Det här är fackföreningsrörelsens radikala gren. För dem tycks klasskampen vara viktigare än att värna förhandlingsmodellens hållbarhet. Värt att notera är för övrigt att det i stort sett är samma organisationer som motsatte sig Saltsjöbadsavtalet 1938 mellan LO och Svenska Arbetsgivareföreningen, säger Henrik Malm Lindberg.

Henrik Malm Lindberg är bekymrad och skulle gärna se att konfliktvapnet används med hänsyn – också av dessa förbund. Eftersom de fackförbund som ofta blåser till konflikt i första hand är verksamma på den svenska hemmamarknaden är det inte sällan vanliga konsumenter och skattebetalare som drabbas av deras varsel och sympatistrejker. Det är ett riskabelt spel.

– Beteendet undergräver förtroendet för fackförbunden men äventyrar på sikt även legitimiteten för hela det partsbaserade systemet, säger Henrik Malm Lindberg.

Publicerad av Redaktör den 2015-07-13 - 17:34