Camilla Frankelius, förhandlingschef, Sveriges Ingenjörer
Foto: Sören Andersson

Sverige kan tacka landets ingenjörer för den högkonjunktur som skapat stora värden för hela landet. Men det är en uppskattning som, i den mån den hörs, ännu inte nått lönekuverten, menar Sveriges Ingenjörers förhandlingschef Camilla Frankelius.

Ingenjörsbossen: "Dags att vi får ersättning för det vi gör"

Publicerat av Anders Carlsson

Sverige kan tacka landets ingenjörer för den högkonjunktur som skapat stora värden för hela landet. Men det är en uppskattning som, i den mån den hörs, ännu inte nått lönekuverten, menar förhandlingschefen på Sveriges Ingenjörer. ”Det är dags att betala nu”, säger hon till Arbetsmarknadsnytt.

– När andra tappar ökar vi.

Camilla Frankelius, förhandlingschef på Sveriges Ingenjörer, är påtagligt nöjd över den medlemsutveckling som förbundet befinner sig i. I landet i stort har den fackliga anslutningen minskat kontinuerligt och är nu nere i 67 procent i snitt, LO-kollektivet och tjänstemännen sammanräknade. Det visar en analys från Lunds universitet som också flaggar för att minskningen dessutom kommer att fortsätta. Men bland ingenjörerna är det alltså tvärtom. De senaste fem åren har alltfler anslutit sig. Hur stor organisationsgraden är, hur många av de yrkesverksamma ingenjörerna i landet som är medlemmar, är dock inget som är offentligt.

– Men den generella nedgången för fackligt engagemang är ett problem i stort och något som även arbetsgivarsidan måste engagera sig i och faktiskt kräva motparter med kollektivavtal. Det är inte bra att människor väljer att verka på arbetsmarknaden utan avtal.

Hårdare tryck

Den redan goda och växande samhörigheten bland landets ingenjörer – ”vi blir gärna ännu fler”, slår Camilla Frankelius fast – ökar även möjligheterna att sätta ett hårdare tryck bakom kraven i den kommande avtalsrörelsen.

Camilla Frankelius 2
Foto: Sören Andersson

Camilla Frankelius kravlista inför avtalsrörelsen: 1. Lönerna, 2. Lönerna, 3. Lönerna. Snittlönen för privatanställda civilingenjörer ligger på drygt 53 000 i månaden.

Och det trycket är på väg att byggas upp. En lista över de tre viktigaste kraven inför avtalsrörelsen kan uttydas: 1. Lönerna, 2. Lönerna, 3. Lönerna. Kanske något skämtsamt, ingenjörslönerna är i sig inte dåliga, snittlönen för privatanställda civilingenjörer ligger på drygt 53 000 kronor, men ska ställas i relation till insatsen och den övriga arbetsmarknaden, tycker Camilla Frankelius.

– Vi får faktiskt inte betalt för det samhällsekonomiska bidrag som vår yrkesgrupp ger i Sverige. Dagens högkonjunktur är mycket tack vare våra ingenjörer. De stora värden som den skapat för exportindustrin, näringslivet och för Sverige som land har inte visat sig i vår löneutveckling. Nu talas det om en kommande lågkonjunktur, vilket jag inte riktigt tror på, det handlar mer om att vi går mot en normal konjunktur. Men i en kommande avmattning vilar än en gång en del av ansvaret för att lösa samhällsutmaningarna på landets ingenjörer. Då krävs också att vi får ersättning för det.

Anser att avtal inte tillämpas

Varför löneutvecklingen, i förbundets ögon, inte hängt med, finns inget entydigt svar på. I ett exportberoende land som Sverige, är omvärlden alltid närvarande och brexit, handelskrig och allmän politisk oro är en påverkande faktor. Vilket inte ska skymma det faktum att det går att hitta orsaker också på hemmaplan, menar Camilla Frankelius.

– Vi ser ju att den lokala lönebildningen ute bland företagen inte fungerar. Arbetsgivarna följer märket slaviskt och vågar inte sätta löner som tänjer på märket i rädsla för att det ska öka löneglidningen. I vissa fall innebär det att de avtal som finns inte tillämpas och det är ett bekymmer.

Det finns de som säger, IF Metall bland andra, att märket måste ha ett gummiband, håller du med om det?
– Absolut, vi får inte vara rigida. Men idag ser jag inget gummiband. I det fallet tror jag att arbetsgivarna egentligen håller med oss, så vi får väl klämma lite på dem…

– Däremot är vi inte motståndare till märket, det ska absolut finnas kvar. Det har varit och är fortsatt ett viktigt redskap för att Sverige ska vara en framgångsrik industrination.

Facken inom industrin 2016
Foto: Christine Olsson/TT

Facken inom industrin håller pressträff våren 2016. Från vänster Anders Ferbe, dåvarande ordförande i IF Metall, Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS, Camilla Frankelius från Sveriges Ingenjörer, Martin Linder från Unionen och Hans-Olof Nilsson, dåvarande ordförande i Livs.

Den fortsatta framgången och samhällsutvecklingen vilar alltså, med Camilla Frankelius resonemang, till stor del på landets ingenjörer, de som är verksamma idag och de som på sikt ska ta över stafettpinnen. Även i det senare fallet har den kommande avtalsrörelsen betydelse: Det är ett faktum att intresset bland landets unga för en naturvetenskaplig eller teknisk gymnasieutbildning, följd av åren på högskola och universitet, minskar. Då behövs en attraktiv utbildningspremie, både vad gäller ingångslöner och fortsatt löneutveckling, menar Camilla Frankelius.

– Jag är övertygad om att det finns en förståelse bland människor ute i samhället för vad en ingenjör är och gör och för att de är en viktig resurs när det gäller att lösa samhällsutmaningarna. Då är det problematiskt att anslagen för högre utbildning urholkats under lång tid. Vi ser att ett resurstillskott på runt sju miljarder kronor skulle behövas till universitet och högskolor för att resurserna per student skulle ligga på motsvarande nivåer som under 90-talet.

Hårdare retorik

I takt med att avtalsrörelsen närmar sig ökar också retoriken och vad som på ytan ser ut att vara stora skillnader i åsikterna om var ett nytt avtal ska hamna. Det märktes bland annat nyligen när fackförbundet Pappers gick ut med ett eget krav på fyra procents löneökning.

– Det är i första hand ett problem för LO att ett av förbunden går sin egen väg, även om det relaterar till att det går bra för branschen just nu och det vill medlemmarna ha betalt för.

Och andra sidan menar du att det är dags att ingenjörerna nu får den kompensation som de saknat de senaste åren. Är fyra procent ett riktmärke också för er?
– Det tänker jag inte svara på just nu. Vi arbetar med våra analyser och avvaktar med att presentera några procentsatser. Däremot vet vi att lönenivån är en viktig faktor i de kommande förhandlingarna tillsammans med bland annat kompetensutvecklingen, arbetsmiljön och jämställdheten. Det är alla frågor som ska vara med när vi möts.

– I grund och botten har vi och arbetsgivarna en samsyn av hur verklighetsbilden är. Sedan ska det vara lite puls när vi går in i förhandlingarna, ibland också hårda tag. Samtidigt har vi alltid målsättningen att komma fram till ett avtal, utan inblandning från andra, vare sig det är riksbanken eller politiken. I det läget är det bra att kunna luta sig mot industriavtalet för att hitta en lösning som accepteras av båda parter.

Anders Carlsson

Publicerad av Anders Carlsson den 2019-10-04 - 13:52  #Avtalsrörelse #Svenska modellen #Industriavtalet #Kollektivavtal