Per Hidesten, vd, Industriarbetsgivarna
Foto: Sören Andersson

Industritoppen: Vi förhandlar alltid under strejkhot

Publicerat av Ana Cristina Hernández och Stina Bengtsson

"De är helt orealistiska". Så säger Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten om lönekraven från facken inom industrin. Han jublar inte över att LO misslyckades med sin samordning och menar att den kommande avtalsrörelsen kan bli oförutsägbar.

Per Hidesten har varit vd för Industriarbetsgivarna sedan organisationen bildades år 2013. Innan dess var han på Skogsindustrierna, Svensk Handel och Almega, samt Coca-Cola. Som en av de tyngsta företrädarna på arbetsgivarsidan är Per Hidesten med och förhandlar industriavtalet och därmed lönenormeringen, märket, för hela den svenska lönebildningen.

Hur förbereder ni er inför den kommande avtalsrörelsen?
– Det gör vi på olika sätt. Först och främst pratar vi mycket med våra medlemsföretag – det är ju på deras uppdrag vi gör det här, säger han och berättar om olika möten och seminarier som de genomför inför att avtalsrörelsen drar igång.

– Det första vi vill bedöma är läget för företagen, vad de går in i för situation.

Kan du ge ett exempel på viktiga frågor?
– Naturligtvis handlar det om att vi vill träffa löneavtal som är bra för vår konkurrenskraft, alltså det som är bra för den internationellt konkurrensutsatta industrin. Sedan är det viktigt att lyfta frågor kring flexibilitet, förbättrat arbetstidsuttag och sådana saker också, säger Per Hidesten och fortsätter:

– Om vi tittar på konkurrenskraften så behöver vi tydligt växla ned i löneökningstakt. Vi har för höga arbetskraftskostnader och löner i Sverige. Vi har bland de högsta arbetskraftskostnaderna i världen. Det är inte hållbart.

Företagen föredrar fleråriga avtal framför ettåriga. Långa avtal är bra för konkurrenskraften eftersom det ger förutsägbarhet och gör det enklare för företagen att planera sina kostnader, förklarar Per Hidesten.

Vikande konjunkturen den hetaste frågan

Att göra en bedömning av omvärldsläget är en grundläggande del i arbetet inför avtalsrörelsen. Förutom att träffa medlemsföretag pratar Industriarbetsgivarna även med arbetsgivarorganisationer i bland annat Tyskland och Finland. Den globalt vikande konjunkturen är kanske den hetaste frågan inför den här avtalsrörelsen – och en fråga där parterna målar upp två delvis olika omvärldsbilder. För Per Hidesten är det tydligt att ekonomin går mot mörkare tider, något som kommer att prägla avtalsrörelsen.

Per Hidesten 4
Foto: Sören Andersson

Det krävs en nedväxling av löneökningstakten på grund av den försämrade konjunkturen, menar Per Hidesten.

– Det vi ser är att konjunkturen sedan mitten av 2018 tydligt har försämrats och nu går försämringen i allt snabbare takt. Vi ser också att arbetslöshetssiffrorna stiger. Rimligtvis gör det att fler förstår att vi behöver en nedväxling av löneökningstakten, säger han.

Köpkraften upp med 60 procent

Innan industriavtalet kom till steg de svenska lönerna nominellt, men köpkraften ökade inte. Men sedan parterna inom industrin enades år 1997 och industriavtalet blev vägledande, så har de svenska reallönerna ökat med ungefär 60 procent vilket har stärkt svenskarnas köpkraft i motsvarande mån.

Trots industriavtalet har du sagt att du inte kan garantera reallöneökningar. Kan du förklara?
– Vi träffar avtal om de nominella löneökningarna. Vad som händer med inflationen kan inte jag avgöra i slutändan. Men om man träffar löneavtal som är bra för Sverige så brukar det skapa goda villkor för alla. Historiskt har industriavtalet ändå gett reallöneökningar, men det är ingenting som vi kan garantera. Det är en bara en konsekvens av att ekonomin fungerar.

Trots de positiva effekterna har industriavtalet kritiserats. Några av de största kritikerna är de fem LO-facken inom sammanslutningen 6F, som anser att även andra organisationer utanför industrin bör få inflytande i samband med märket och lönebildningen. Den kritiken avfärdar dock Per Hidesten. Han menar att det inte finns någon, inte heller 6F, som har kommit på något bättre alternativ att ersätta märket med.

Varför ska märket finnas kvar?
– Märket är viktigt för att det visar vad arbetsmarknaden klarar av i eventuella löneökningar utan att den internationella konkurrenskraften försämras. Vi är beroende av intäkterna från exportindustrin som sedan kan ge möjligheter till den offentliga sektorn att skapa välfärd. Så det är en cirkel. Man måste börja med var intäkterna skapas, säger Per Hidesten och fortsätter:

– Vad industrin tål i konkurrenskraft, det måste den övriga arbetsmarknaden också ställa sig efter. För annars har vi en huggsexa i lönebildningen.

Sverige som ett företag

Per Hidesten beskriver Sverige som ”Sverige AB”, alltså ett land som likt ett företag är beroende av att kunna sälja sina produkter för utomstående för att få in mer i kassan. På så sätt gynnar exportindustrin hela landet. Därför anser han att ingen annan sektor bör vara med och förhandla märket. Däremot samverkar de olika arbetsgivarorganisationerna inom Svenskt Näringsliv med varandra, påminner han.

– Vi driver förhandlingarna hela tiden i nära samarbete med alla andra sektorer. Man kan säga att vi ”trattar ner” tills vi når en uppgörelse. Det blir färre och färre frågor kvar hela tiden, säger Per Hidesten.

– Det gäller att alla har samma karta och samma bild och det tycker jag att vi klarar av på ett bra sätt på Svenskt Näringsliv. Till slut kommer vi fram till en uppgörelse och då står alla på arbetsgivarsidan bakom den. Det är min förväntan att man också gör på den fackliga sidan.

Facken inom industrin är den fackliga motpart bestående av fem fackförbund som bland andra Industriarbetsgivarna förhandlar med för industriavtalet. Nyligen presenterade de sina krav inför den kommande avtalsrörelsen och då framför allt kravet om treprocentiga löneökningar på ett år.

Facken inom industrin 2019
Foto: Henrik Montgomery/TT

Per-Olof Sjöö, GS-facket, Eva Gouvelin, Livsmedelsarbetareförbundet, Marie Nilsson, IF Metall, Ulrika Lindstrand, Sveriges Ingenjörer, och Martin Linder, Unionen, presenterar kraven från facken inom industrin inför den kommande avtalsrörelsen. Krav som Per Hidesten menar är orealistiska.

– De är helt orealistiska. De har inte tagit hänsyn till hur det ser ut i ekonomin och för hur svensk industris konkurrenskraft ska klara sig framåt.

Facken menar att arbetsgivarna alltid larmar om sämre tider inför en avtalsrörelse, något som också nämndes under den presskonferens som facken inom industrin höll när de presenterade sina krav.

– Det är ju inte bara arbetsgivarna, utan nu är det ju alla som larmar om att det är en avmattning sedan årsskiften 2017–2018 och att vi är i en lågkonjunktursfas. Omvärldsbilden ser ut så och det är klart att vi tar fasta på det, konstaterar Per Hidesten.

Pappers vill ha en löneökning på fyra procent? Vad är din kommentar på det?
– Det är väldigt verklighetsfrämmande, som jag ser det.

Du har sagt att du ”ser som en risk” att facken ska vara revanschlystna eftersom löneökningstakten har legat på ”historiskt låga” 2,5 procent per år. Vad menar du med det?
– Det som jag försöker säga är att facken kanske har förväntningar som inte står i paritet med ekonomin och hur verkligheten ser ut. Så det är klart att det är en risk. Det finns alltid en risk när man förhandlar om vad kraven kommer att ligga på.

Oförutsägbara förhandlingar

För en tid sedan visade det sig att den samordningen inom LO brakade samman, när fackförbunden Kommunal och Pappers inte ställde sig bakom LO:s gemensamma krav.

Hur ser du på att LO inte är samordnat?
– Om inte LO är samordnat, så blir det mindre förutsägbart för oss i förhandlingsprocessen, hur den ska löpa och vad konsekvensen av förhandlingarna blir.

Per Hidesten 3
Foto: Sören Andersson

Om inte LO är samordnat blir förhandlingarna oförutsägbara, tycker Per Hidesten som beklagar att facken Kommunal och Pappers har dragit sig ur LO-samordningen.

– Utifrån den svenska modellen är det bekymmersamt att LO inte lyckas samordna sig. Och nu är det två gånger av tre som de inte har klarat av det.

Kan det inte vara lite bra ur ett arbetsgivarperspektiv om de fackliga motparterna bråkar med varandra?
– Nej. Det blir mindre osäkert om de håller ihop. Och vi förhandlar ju hela tiden under ett strejkhot och om det blir mer osäkert, så är det ingenting som vi tycker är positivt. Dessutom blir det väldigt bekymmersamt när en så stor grupp som Kommunal ställer sig utanför, givet att de inte har något med den internationella konkurrenskraften att göra.

Kritisk till Riksbanken

För att hålla uppe inflationen har Riksbanken nu sagt att det behövs löneökningar. Många tolkar det som att Riksbanken lägger sig i parternas lönebildning. Bland annat har LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson tidigare sagt till Arbetsmarknadsnytt att ”alla spelare utanför ska hålla sig borta”.

Vad säger du om Riksbankens besked?
– Vi är kritiska när det gäller Riksbankens försök till att intervenera och lägga sig i lönebildningen. Parterna har ingen uppgift att lösa något inflationsmål. Vår enda uppgift är att säkra konkurrenskraften. Därför är inflationsmålet helt irrelevant för oss, säger Per Hidesten.

Ana Cristina Hernández Stina Bengtsson

Publicerad av Ana Cristina Hernández och Stina Bengtsson den 2019-11-05 - 13:58  #Avtalsrörelse #Svenska modellen #Industriavtalet #Kollektivavtal