Tomas Undin
Foto: Sören Andersson

Industriförhandlaren: I den här frågan har LO misslyckats

Publicerat av Stina Bengtsson

På fredag växlar parterna inom industrin krav inför avtalsrörelsen och arbetet med 2020 års lönebildning drar igång på allvar. Vad facken inom industrin har för krav vet vi redan. Arbetsgivarnas yrkanden är dock fortfarande en hemlighet. Men Arbetsmarknadsnytt har pratat med en som vet hur de ser ut.

Fram tills för bara någon månad sedan var Tomas Undin förhandlingschef på Svensk Handel, men under den kommande avtalsrörelsen kommer han att vara ansvarig för förhandlingarna för Teknikföretagens räkning. Som sådan har han en av de tyngsta rollerna i hela lönebildningen, för det är ju industrin som sätter det så kallade märket, alltså lönenormeringen som sedan alla branscher har att följa. Och det är ingen duvunge som går in i förhandlingarna. Tomas Undin var på Teknikföretagen i nästan 15 år innan han bytte arbetsgivare.

Många tror ju att fack och arbetsgivare ständigt är i luven på varandra. Men hur skulle du beskriva relationen mellan parterna?
– Det är klart att vi blir osams. Vi företräder olika intressen och det är viktiga intressen, så det är klart att vi har perioder då vi är rejält i luven på varandra. Men samtidigt är det här relationer som är mångåriga. Och jag tror att åtminstone de som är kvar i systemet i många år förmår att skilja mellan sak och person, säger Tomas Undin.

Och det finns mycket samarbete mellan inte minst Teknikföretagen och IF Metall, i synnerhet kring kompetensförsörjning.

Hot i omvärlden

Men i dagsläget är det största fokuset på avtalsrörelsen. Tanken är att industrins parter ska vara i mål i slutet av mars. Under tiden finns inte mycket plats över för andra frågor. Och inför den är det många som har höjt varningsflaggor kring de risker som hotar från omvärlden och som bland annat handlar om en vikande konjunktur, högre arbetslöshetssiffror, brexit och handelskrig. Men Tomas Undin ser det lite från en annan vinkel.

– Ibland undrar folk om det är lättare eller svårare att förhandla när det är lågkonjunktur eller högkonjunktur. Men det är alltid problem, det är bara olika problem. Redan innan konjunkturen vek hade vi i Sverige ett behov av att stärka konkurrenskraften. Och det är klart att det problemet blir ju inte mindre där betalningsförmågan minskar.

Och med det kommer en slutsats.

– Vi behöver växla ner löneökningstakten, säger Tomas Undin.

Höga krav från facken inom industrin

Facken inom industrin ställer inför avtalsrörelsen krav som i runda slängar landar på fyra procent, där tre procent utgörs av löneökningar och resten av pensionsavsättningar.

– Det är ”way out”. Det inser ju alla. Fyra procent i ett läge där båda våra gemensamma omställningsorganisationer, TSL och TRR, rapporterar om 30, 40, 50-procentiga ökningar av antalet personer som vi nu slussar i våra egna system för omställning.

Tomas Undin 2
Foto: Sören Andersson

"Jag är helt övertygad om att även de mest hårdföra facken innerst inne inser att fyra procent kommer de aldrig att få. Inte ens om de hade aldrig så förvirrade motparter", säger Tomas Undin.

Att det är way out är inte något som IF Metalls ordförande Marie Nilsson håller med om. I en tidigare intervju med Arbetsmarknadsnytt sa hon bland annat att facken inom industrins krav kommer att bidra till en stabilisering på arbetsmarknaden.

– Det är naturligtvis sådana här preludier som alltid föregår förhandlingarna. Men jag är helt övertygad om att även de mest hårdföra facken innerst inne inser att fyra procent kommer de aldrig att få. Inte ens om de hade aldrig så förvirrade motparter, säger Tomas Undin.

Men han tycker att det finns delar av kraven som är särskilt komplicerade. Det handlar om det som kallas insamlingsmodellen.

– Den är djupt problematisk och undergräver industrimodellen, säger Tomas Undin.

Orsaken är att med den så kallade insamlingsmodellen skulle närmare hälften av löntagarna få löneökningar som blir högre än det så kallade märket, alltså industrinormeringen. Och det handlar om löntagare som inte finns inom industrin.

– Industrin skulle alltså förhandla om sånt som inte handlar ett dugg om industrin.

Tomas Undin menar att det skulle vara ett hot mot den svenska konkurrenskraften, givet att de flesta av dessa löntagare i huvudsak finns på den inhemska marknaden. I längden skulle det drabba svenska företag och därmed såväl svenska löntagare och svensk ekonomi. Och han är skarpt kritisk till LO:s sätt att hantera frågan.

– De är ju väldigt ideologiskt övertygade och den ideologi som de hårt bekänner sig till är tankar som fanns redan på 50-talet. Med solidarisk lönepolitik och utjämning av löneskillnader. Det är deras hela utgångspunkt och de tror på den modellen. Men jag vågar påstå att det där aldrig har funkat.

Hur viktigt är industriavtalet?
– Förankringen och förståelsen av det som står i avtalet är viktigt. Det är viktigt att vi är många som förstår att Sverige är ett litet och exportberoende land och att det välstånd som vi har kommer från att våra företag har varit duktiga på att exportera.

Handeln en möjlig märkessättare

Precis som andra företrädare för fack och arbetsgivare är Tomas Undin tydlig med att industriavtalet är grunden för det svenska välståndet idag. Men han är väl medveten om att det finns andra som inte är av samma uppfattning. Och han skulle inte ha något emot att fler fick vara en del av märkessättningen. Liksom många andra nämner han tjänstesektorn, men han avslöjar också en annan tanke.

– När jag slutade på Svensk Handel hade jag en debattartikel färdigskriven, som jag hade tänkt att föra ett resonemang med mina motparter om där. Stora delar av handeln idag är internationellt konkurrensutsatt. Numera sitter svenska folket hemma i soffan och handlar med sina mobiltelefoner och tar ingen som helst hänsyn till om de vi köper ifrån finns i Sverige eller någon annanstans, säger han och menar att handeln skulle kunna bli nästa part att vara med och sätta märket.

– Handelns parter borde ta upp en diskussion med industrins parter om förutsättningar för att ansluta till industriavtalet.

Torbjörn Johansson 8
Foto: Anders Wiklund/TT

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson har misslyckats med sitt viktigaste uppdrag, menar Tomas Undin.

”Numera är det arbetsgivarna som bär upp den svenska modellen” är något som hörs allt oftare. Orsaken är inte minst att den fackliga anslutningsgraden minskar, inte minst på LO-sidan.

Hur ser du på att färre och färre väljer att bli medlemmar i ett fackförbund?
– När Torbjörn Johansson tillträdde som avtalssekreterare på LO träffade jag honom och då sa jag till honom att du har ett uppdrag som är viktigare än alla andra uppdrag. Det är att se till att vända kurvorna när det gäller den fackliga anslutningsgraden. Ni måste ompröva allt som ni håller på med och tänka helt nytt för att få fler medlemmar. Och han sa att det var en viktig fråga.

Sedan dess har LO:s medlemskurva fortsatt nedåt och på drygt tio år har medlemsantalet minskat med drygt en kvarts miljon. Och i takt med att antalet medlemmar minskar, så minskar också det lokala fackliga arbetet, med ett undantag, nämligen industrin.

– Många av de lagar och regler som vi har på arbetsmarknaden bygger på att vi har ett lokalt fackligt arbete. Effekten blir att arbetsgivarna får allt större problem att uppfylla de förhandlingsskyldigheter som de har.

Vad skulle du vilja säga till Torbjörn Johansson idag?
– Att hans arbete med medlemsrekrytering är ett misslyckande, säger Tomas Undin.

Stina Bengtsson

Publicerad av Stina Bengtsson den 2019-12-16 - 11:22  #Avtalsrörelse #Svenska modellen #LAS #Kollektivavtal