Micke Syd Andersson, trummis i Gyllene Tider
Foto: Sören Andersson

"Vi var bland de första branscher som stannade av och risken finns att vi blir bland de som kommer igång sist", säger Micke Syd Andersson, som liksom de flesta andra inom Musiksverige är egenföretagare och har blivit av med nästan alla jobb.

Gyllene Tider-stjärnan om coronakrisen – ”Jag kör lastbil”

Publicerat av Anders Carlsson

Musiksverige står stilla. Det drabbar inte bara musikerna, utan hela det ekosystem av företagare som håller spelningarna igång. Ingen vet när jobben kommer tillbaka. ”Oron äter på människor”, säger Micke Syd Andersson.

Han kallar sig handelsresande i glädje och den affärsidén har trummisen Micke Syd Andersson varit trogen ända sedan Gyllene Tider slog igenom i slutet av 70-talet. Det innebar i sin tur att han, som andra handelsresande före honom, är sin egen företagare.

– När det började röra på sig med Gyllene Tider skickade de iväg oss fem finniga killar och fullkomliga lantisar till en person i Örebro, en sån som kunde artister och ekonomi och skulle hjälpa oss. Han frågade: ”Ska ni göra av med pengarna snabbt eller långsamt?”

– Långsamt, sa vi.

Gyllene 1980
Foto: Pressens bild

Gyllene Tider 1980. Fr. v. Anders Herrlin, Per Gessle, Göran Fritzon, Micke Syd Andersson och Mats MP Persson.

Med hela historien i backspegeln och framför allt omgiven av dagens verklighet när coronapandemin har slagit ut det mesta av musiklivet i Sverige, var det med all säkerhet en första väsentlig insikt i företagandets villkor: att hålla ordning på ekonomin, att hushålla i en osäker bransch.

– Ja, till del kan jag leva på vad som finns i kassan. Men inte hur länge som helst. Å andra sidan har jag ju större delen av livet levt med perioder utan jobb, följt av perioder med hur mycket som helst att göra. Precis som alla företagare gör, säger Micke Syd.

– Det som är otäckt just nu är att ingen vet när det kommer igång igen. Den oron äter på människor, det märks.

”Det gäller att anpassa sig”

Bland de vågdalar som Micke Syd har upplevt under åren inträffade den första redan vid 25 års ålder, när Gyllene Tider la av. För första gången.

– Plötsligt tog livet bara slut. Och vem var jag, när jag inte var trummis i Gyllene Tider? Det var en känsla som påminner om vad vi har idag med Covid-19, allt är bara borta och det gäller att anpassa sig snabbt, eller att gå under, säger han.

Anpassningen den gången handlade om att bredda den egna basen: mycket musik naturligtvis tillsammans med andra och som studiomusiker, men också uppdrag som programledare, lärare, workshop-ledare, lastbilschaufför och allt där emellan.

Lastbilschaufför?
– Ja, det har jag gjort av och till under många år. Det är nåt helt annat än vad jag gör i vanliga fall i artistlivet och blir en avkoppling. Dessutom sköter jag mig själv och kan ta upp det igen när det är luckor i almanackan, som nu.

Rollen som diversearbetare inom musik och underhållning delar han med de flesta i branschen, där de allra flesta, artister såväl som ljus- och ljudtekniker, är egenföretagare. Det är en bransch som nu står helt stilla, vare sig det gäller små klubbspelningar, Håkan Hellström på Ullevi eller Ulf Lundells sedvanliga sommarturné.

Micke Syd och Per Gessle
Foto: Anders Roos/Live Nation

Micke Syd och Per Gessle vid en av alla konserter under avskedsturnén förra året. I år hade den turnén inte gått att genomföra på grund av coronapandemin.

– Jag hade 40 jobb inbokade de gångna månaderna och nu i sommar. Ingenting kvar. Plötsligt så förvann bara allt. Som musiker ingår jag ju också i ett ekosystem där allt från scenbyggare och ljudtekniker till artistbokare och PR-folk ingår. Ingen har något att göra och alla är vi egna företagare, de flesta med enskild firma som i dagsläget inte omfattas av de olika stöd som finns. Det duger inte att ett välfärdsland som vårt inte tar bättre hand om den som faktiskt är med och betalar in skatten till det allmänna, säger Micke Syd och fortsätter:

– Vi var bland de första branscher som stannade av och risken finns att vi blir bland de som kommer igång sist. Och i förlängningen av det: Vad händer när människor inte får uppleva konserter, musik, allt det som betyder så mycket, som gör oss glada?

Fyller de tomma dagarna

Han räknar med att jobben kanske är tillbaka i slutet av året.

– Tur i oturen att jag är van vid att inte vara beroende av fast arbetstid.

De tomma dagarna fyller han istället med lite lastbil och framför allt arbetet inom den egna ideella organisationen Tappiness som arbetar med att stärka barn och ungas självförtroende och psykiska hälsa. När han nu inte tillverkar förkläden till hemtjänsten och vården eller driver på byggandet av ett seniorboende i hembyn Harplinge utanför Halmstad.

– Jag har alltid varit en mjukis. I alla fall på insidan och kan jag hjälpa någon, göra något för mina medmänniskor, ja, då sprider det glädje.

Men några digitala insatser, spelningar på nätet och liknande insatser, det blir det inte.

– Nej, det är mötet, konserten som räknas. Och det är ett möte som vi alla behöver, att bli glada tillsammans, vare sig det är en spelning inför tio personer i en sjöbod eller en konsert på Ullevi.

– Det tänker jag fortsätta med när det här är över, alltså att vara handelsresande i glädje. Jag har inte hittat något roligare att göra i livet. Skapa musikalisk livsglädje tillsammans med publiken och samtidigt kunna leva på det. Det är inte fy skam, säger Micke Syd Andersson.

Anders Carlsson

Publicerad av Anders Carlsson den 2020-06-24 - 12:14