Cecilia Hermansson, forskare, KTH
Foto: Vilhelm Stokstad/TT

– Vi kan mycket väl ha fler verksamheter som samverkar när märket sätts, men det måste vara konkurrensutsatta branscher. Att byta ut industrin som normsättare vore en negativ utveckling, säger forskaren Cecilia Hermansson.

Forskare: Industrins märke bör finnas kvar

Publicerat av Anders Carlsson

Att industrin sätter nivån för löneökningarna får kritik, inte minst från vissa fackförbund. Men en ny rapport visar att det är viktigt att märket sätts av verksamhet som är internationellt konkurrensutsatt – i första hand industrin.

Johan Ingelskog

Johan Ingelskog, Kommunal

Foto: Fredrik Sandberg / TT
Stefan Koskinen

Stefan Koskinen, Almega

Har märket, den norm som återkommer vid varje avtalsrörelse för att sätta ribban för hur höga löneökningarna ska bli, spelat ut sin roll?

Det finns kritiker, till exempel 6F,  en sammanslutning av fem fackförbund som inte är internationellt konkurrensutsatta, som menar det och argumenten är bland andra att en så tydlig norm skapar orättvisor mellan olika löntagargrupper och att den sätter både ett tak och ett golv för löneutvecklingen i tider när individuell lön och sifferlösa avtal växer i betydelse. Ytterligare argument är att industrin idag inte har samma betydelse för näringslivet i stort utan det är istället andra branscher som ska sätta märket.

– Sverige är en del av den globala marknaden och den konkurrensutsatta sektorn, främst industrin, är en snabb temperaturmätare på marknadsutvecklingen. En sådan behövs om vi även fortsättningsvis ska ha en fungerande, konkurrenskraftig industri. Vi kan mycket väl ha fler verksamheter som samverkar när märket sätts, men det måste vara konkurrensutsatta branscher. Att byta ut industrin som normsättare vore en negativ utveckling.

Det säger Cecilia Hermansson, ekonomie doktor och forskare på KTH som på Svenskt Näringslivs uppdrag har skrivit en rapport om Industriavtalet. Den ingår i den serie skrifter som Svenskt Näringsliv tagit fram lönens inverkan på Sveriges internationella konkurrenskraft.

Går att bemöta kritiken

I rapporten, som presenterades på ett seminarium nyligen, listas den kritik som finns mot märket som normen för löneutvecklingen i tio punkter. Cecilia Hermansson menar att det går att bemöta kritiken på varje punkt men varnade samtidigt för risken att om hela systemet kan ifrågasättas och i vissa fall upplevs som orättvist, då minskar legitimiteten och därmed ökar viljan att avskaffa systemet med en samordnad löneutveckling. I ett sådant läge finns alltid risken att politikerna lägger sig i, kanske understödda av EU:s regler om lagstadgade lägstalöner. Det är just den utveckling som Industriavtalet skapades för att undvika.

– Den teknologiska utvecklingen påverkar framtiden och vi måste ha en levande diskussion om hur vår lönebildning ska utvecklas. Och det gör den. Vi ser idag lokal lönesättning och sifferlösa avtal inom ramen för normen. Det finns inga starka alternativ till den modell vi har idag, fortsatte Cecilia Hermansson och fick stöd av både fack och arbetsgivare.

Johan Ingelskog, enhetschef på avtalsenheten på Kommunal, kunde peka på att de egna medlemmarna i vissa lägen haft svårt att nå upp till märket men tvekade ändå inte om dess betydelse.

– Industriavtalet har tjänat oss väl och är en viktig del i Sveriges ekonomi. Det är också fortsatt industrin som ska sätta normen.

Stefan Koskinen, förbundsdirektör på Almega, höll med:

– Industrins norm kommer under överskådlig tid att vara det som styr.

Anders Carlsson

Publicerad av Anders Carlsson den 2019-03-18 - 14:20  #Avtalsrörelse #Kollektivavtal