LO-borgen samt nationalekonomen Mikael Sandström
Foto: TT

– Ur LO:s perspektiv vore det bästa att höja bolagsskatten kraftigt eftersom det får effekten att de största bolagen och dess vd:ar lämnar landet. Då sjunker vd-lönerna kraftigt. Men är det bra, säger nationalekonomen Mikael Sandström.

Ekonomen: LO:s rapport om ökade klyftor är enfaldig

Publicerat av Henrik Svidén

Det pågår en diskussion i samhället om ökade klyftor. Men nationalekonomen Mikael Sandström oroas för förenklingarna. LO:s rapport om ökade inkomstskillnader ser han som värsta formen av avundsjukepopulism.

Mikael Sandström är ekonomie doktor i nationalekonomi och har i tidningen Kvartal skrivit en essä där han diskuterar den aktuella vetenskapen om ökade inkomstklyftor. Hans poäng i essän är att statistik är meningslös eller vilseledande om man inte förstår vad den mäter, vad den inte mäter och vilka komponenter den består av. 

Men det är trots allt vetenskapliga rapporter som bidrar till en bred och livlig diskussion i ämnet.

Men det gör inte LO-s årliga rapport om den svenska makteliten, menar han.

Budskapet i rapporten är att inkomstklyftorna mellan toppdirektörerna i svenska storbolag och vanliga industriarbetare fortsätter att öka. De 50 toppdirektörerna hade 2018 en årsinkomst som låg 60,8 gånger högre än en genomsnittlig industriarbetarlön.

– Vetenskapliga mätmetoder kan vara endimensionella, men LO:s rapport är enfaldig, säger Mikael Sandström.

Han är mycket kritisk mot LO:s metodik. Det första problemet är att LO mäter rörlig materia, det vill säga att de som ingår i gruppen toppdirektörer varierar från år till år.

Med LO:s metod går det att dra en mängd märkliga slutsatser. Till exempel att den ekonomiska krisen 2008 var bra eftersom den fick effekten att vd-lönerna föll dramatiskt. Han illustrerar med ytterligare ett exempel:  

– Ur LO:s perspektiv vore det bästa att höja bolagsskatten kraftigt eftersom det får effekten att de största bolagen och dess vd:ar lämnar landet. Då sjunker vd-lönerna kraftigt. Men är det bra?

”Det är aktieägarna som betalar vd-lönerna”

Det andra problemet med rapporten, enligt honom, är att toppdirektörernas löner jämförs med ett branschsnitt för löner i industrisektorn. Det är som att jämföra äpplen med päron. Dessutom är även branschsnittet rörlig materia.

Han är också kritisk mot premisserna för undersökningen, det vill säga att höga löner för vd:ar innebär att ”man tar” från medarbetarnas löner. Det stämmer inte.

– Inget tyder på att det är så. Det är aktieägarna som betalar vd-lönerna, säger Mikael Sandström.

En mängd seriös forskning

Han pekar på att det finns en mängd seriös forskning i ämnet för den som vill sätta sig in i hur det egentligen förhåller sig med inkomstskillnaderna i Sverige. De ger både stöd och inte stöd för tesen om ökade klyftor.

Ett populärt mått är till exempel den så kallade Gini-koefficienten. Gini-koefficienten för Sverige har ökat, i stort sett kontinuerligt, sedan 1980-talet. Enligt detta mått på inkomstfördelning har alltså ojämlikheten i Sverige ökat.

Samtidigt har regeringen pekat på att de rikaste inte har ”dragit ifrån” i Sverige, utan att de i toppen på inkomstfördelningen sedan 1970 haft svagare inkomstutveckling än övriga 90 procenten. I CIA:s ”World Factbook” hamnar Sverige på plats 152 av 156 i rankning av inkomstspridning, alltså som världens femte jämlikaste land. I Sverige är andelen av befolkningen som lever i allvarlig materiell fattigdom omkring en procent, vilket är lägst i EU.27.

Men hur ser det egentligen ut, har klyftorna ökat?
– Det beror på. Det vi dock kan säga med stor säkerhet är att Sverige är och förblir ett av världens mest jämlika länder. Bilden behöver dock nyanseras. Jag ska i en kommande artikel i Kvartal gå närmare in på det, men jag tror att vi sett en växande grupp med mycket låg ekonomisk standard, men det har främst med den stora invandringen till Sverige att göra, inte med misslyckad fördelningspolitik.

Bidrar LO-rapporten på något sätt till den diskussionen?
– Vi ska föra en seriös diskussion om klyftorna – och det görs idag. Men LO:s rapport bidrar inte till den diskussionen. Den är totalt meningslös och ger ingen ny information utan tar bort fokus från viktigare frågor, som till exempel varför den svenska tillväxten per capita är så svag. Det påverkar löneutrymmet på riktigt, och borde bekymra LO mer än vad som händer med en handfull toppdirektörer.

0,03 procent av BNP

Även Magnus Henrekson som är vd för Institutet för Näringslivsforskning, stämmer in i kritiken.

Magnus Henrekson

Magnus Henrekson

Foto: Karl Gabor

– De som tjänar allra mest, om vd:n gör ett bra jobb, är aktieägarna. Så man kan se det som att vd:n fattar viktiga operativa beslut som skapar de här värdena, och får del av det. Sedan betalar vd:n ungefär två tredjedelar av sin ersättning i skatt dessutom, säger han till SVT. ​

I LO-rapporten studeras inkomstutveckling för en grupp på knappt 200 personer som har höga positioner inom näringsliv, politik, ekonomi och andra viktiga samhällsområden. 

– Man kan få intrycket att industriarbetarna hade kunnat få högre lön om inte ”makteliten” tjänat så mycket. Men de 200 personer som LO undersöker tjänar totalt 1,5 miljarder, vilket är 0,03 procent av BNP. Även om de helt avstod från att få betalt skulle lönerna för deras anställda knappt kunna höjas alls. Man kan fråga sig om 1,5 miljarder inte är ganska billigt för de personer som har det yttersta ansvaret för svensk industri, demokrati, fackföreningsrörelse, rättsväsende, akademi och media, säger Jakob Lundberg, chefsekonom på Timbro.

Tidigare rapporter i LOs serie om den svenska makteliten

  • Eliternas återkomst (1999)

  • Eliterna mot nya höjder (2000)

  • Eliterna flyger högre (2001)

  • Näringslivet ökar takten (2002)

  • Folkhemseliten drar ifrån (2003)

  • Makteliten förbereder pensionen (2004)

  • Näringslivets maktelit befäster positionen (2005)

  • Makteliten litar på sig själv (2006)

  • Makteliten gör som de brukar (2007)

  • Makteliten – mycket vill ha mer (2009)

  • Makteliten – alltid mer, aldrig nog (2011)

  • Makteliten – kommer igen (2012)

  • Makteliten – klyftorna består (2013)

  • Makteliten – i en klass för sig (2014)

  • Makteliten – svävar ovanför (2015)

  • Makteliten – klyftorna större än någonsin

  • Makteliten – reglerar inte sig själva (2017)

  • Makteliten – toppnoterar igen (2018)

  • Makteliten – utan markkontakt (2019)

Henrik Svidén

Publicerad av Henrik Svidén den 2020-02-05 - 13:50  #Avtalsrörelse #LO #Lön #Lönebildning